Tio år har gått sedan revolten på Tahrirtorget i Kairo banade väg för avsättandet av den långvarige diktatorn Hosni Mubarak. Med tiden har dock en ny diktatur tagit makten i landet – och många människorättsförsvarare firar tioårsminnet av arabiska våren i fängelse. Men den ledande feministen och aktivisten Mozn Hassan säger att kampen måste gå vidare.

Under protesterna på Tahrirtorget blev flera kvinnor som greps av polis och militär torterade, men också utsatta för så kallade ”oskuldstester”. Enligt Amnesty International uppgav den dåvarande arméchefen Abdel Fattah al-Sisi, som nu är landets president, att dessa övergrepp utfördes för att ”skydda” soldater från att bli anklagade för våldtäkter.

Det kan stå dig dyrt att vara en oberoende feministisk röst. Du kan bli måltavla för statliga aktörer, få dina tillgångar frysta, förses med reseförbud, eller hotas av åtal som skulle kunna leda till livstids fängelse.

Mozn Hassan, grundare av organisationen Nazra for Feminist Studies

En domstol fastslog senare att oskuldstesterna var olagliga. Trots det blev en läkare som anklagats för att ha utfört dem frikänd av en militärdomstol.

Ett decennium senare fortsätter straffriheten att råda i landet, medan en FN-rapport har slagit fast att nästan alla egyptiska kvinnor faller offer för olika former av sexuella trakasserier.

Från officiellt håll har alla anklagelser om människorättsbrott och sexuellt våld tillbakavisats. Samtidigt bedömer människorättsgrupper att det nu finns ungefär 60 000 politiska fångar i Egypten, däribland aktivister, journalister och jurister.

Right Livelihood-pristagaren Mozn Hassan är en av landets mest högljudda människorättsförsvarare och grundare av organisationen Nazra for Feminist Studies. Hennes arbete för kvinnors rättigheter började långt innan revolutionen 2011. Hon säger att det är en kamp som i dag medför stora risker.

– Det kan stå dig dyrt att vara en oberoende feministisk röst. Du kan bli måltavla för statliga aktörer, få dina tillgångar frysta, förses med reseförbud, eller hotas av åtal som skulle kunna leda till livstids fängelse, säger Mozn Hassan.

Hon har själv varit belagd med reseförbud sedan 2016. Hennes organisation har dessutom utsatts för juridiska trakasserier, bland annat genom att anklagas för att finansieras från utlandet.  I januari 2017 beslutade en domstol att både hennes egna och organisationens tillgångar skulle frysas. Och i juli förra året meddelade en domstol att hennes reseförbud inte skulle hävas.

I Egypten är det svårt att vara aktivist, men ännu svårare att vara feminist.

Mozn Hassan, grundare av organisationen Nazra for Feminist Studies

– Det som sker mot organisationen är ett tydligt exempel på hur patriarkala och konservativa individer inte kan acceptera feminismen. Jag är en av flera människorättsförsvarare som har anklagats för att strida för att kvinnor ska erkännas en frihet som beskrivs som ”oansvarig”, säger Mozn Hassan.

Hon säger att många människorättsaktivister nu har tvingats uppleva tioårsfriandet av revolutionen i fängelse.

– Men samtidigt ser vi också hur kvinnors kamp för stärkta rättigheter fortsätter, säger Mozn Hassan.

Chefen för FN:s kontor för människorättsfrågor, Michelle Bachelet, och flera andra FN-företrädare, har återkommande fördömt de människorättsbrott som begås av landets militärstödda ledning. Många länder har dessutom uppmanat den egyptiska staten att agera för att minska de brott som begås mot kvinnor.

– I Egypten är det svårt att vara aktivist, men ännu svårare att vara feminist, säger Mozn Hassan.

Ett decennium efter revolten som störtade den gamla diktatorn är Egypten i dag ett land som präglas av ekonomiska problem och som styrs av en brutal militärdiktatur. Människorättssituationen har blivit allt sämre och Kommittén för skydd av journalister uppger att dagens Egypten är ett av de länder i världen som fängslar flest journalister.

Samtidigt menar Mozn Hassan att det bara finns ett sätt att förhålla sig till situationen – genom att fortsätta kampen.

– Vi möter ökat stöd från människor och det sker små förändringar. Men utan frihet och demokrati kommer kostnaderna alltid att vara större än förtjänsterna. Det är tack vare solidariteten som vi fortsätter vårt arbete och det är genom den vi får kraft gentemot dem som vill stoppa oss, slår hon fast.