Nära en kvarts miljard kronor nådde aldrig medborgare med mycket låga inkomster under åren 2018 till och med 2020. I en serie artiklar granskar Arbetaren kommunernas agerande när det gäller stödet till personer med intellektuella funktionsnedsättningar i daglig verksamhet, och protesterna från deltagare och anhöriga som gjort skillnad.

Under tre års tid har kommuner kunnat använda statliga medel till att införa eller höja habiliteringsersättningen till deltagare i daglig verksamhet enligt LSS. Ett bokslut över perioden visar att över 247 miljoner kronor aldrig nådde fram, eftersom vissa kommuner valde att återlämna eller inte söka pengarna.

Pengarna skulle gå till 38 000 personer med intellektuell funktionsnedsättning sysselsatta i kommunernas dagliga verksamhet. Statsbidraget infördes 2018 och ger kommuner möjlighet att börja ge eller höja nivån på ersättningen till deltagarna.

Jag tycker att det vittnar om någon sorts märklig uppfattning att den här gruppen är annorlunda än vi andra som tycker det är skönt att få lite mer pengar. 

Judith Timoney, ombudsman på riksförbundet FUB

Judith Timoney arbetar med fokus på arbete och sysselsättning hos FUB, en intresseorganisation för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Hon samordnar också Inre ringen, ett forum inom FUB där samtliga medlemmar har funktionsvariation.

Att det finns kommuner som inte söker stödet till att införa eller höja habiliteringsersättningen till personer i daglig verksamhet gör Judith Timoney upprörd. 

– Det här är bland de fattigaste medborgarna. Vissa kommuner säger att man inte kan betala nästa år, om statsbidraget upphör. Men vem tackar nej till en löneförhöjning i år även om man inte får den nästa år? Ingen skulle säga nej till det, säger Judith Timoney och fortsätter:

– Jag tycker att det vittnar om någon sorts märklig uppfattning att den här gruppen är annorlunda än vi andra som tycker det är skönt att få lite mer pengar. 

Statsbidraget på totalt 350 miljoner per år fördelas efter hur många deltagare varje kommun har i daglig verksamhet. Det går därmed att se exakt hur mycket varje kommun har rätt att rekvirera hos Socialstyrelsen, och även vilka summor som deltagarna i vissa kommuner aldrig fick se skymten av.

År 2018 infördes statsbidraget och då var det 92 kommuner som inte ansökte, från Kiruna i norr till Vellinge i söder. 2019 hade det sjunkit till 42 kommuner som inte hämtade hem pengarna som deltagarna kunde fått i habiliteringsersättning. 

För 2020 var det 15 kommuner som inte ansökt om medlen. I fjol rekvirerade till exempel Tjörn inte 435 000 kronor, Hagfors och Olofström nära en halv miljon kronor vardera, och Kramfors kommun 888 000 kronor. Sedan var det 17 kommuner som bara hämtade ut en del av sitt belopp. Den totala summan icke uthämtade medel av 32 kommuner var 21 miljoner kronor. 

Deltagarna i daglig verksamhet i Sundsvalls kommun gick miste om drygt sju miljoner kronor under åren 2018 och 2019 då kommunen inte sökte statsbidraget.

– Det är skamligt, kommenterar Elin Vesterlund som är aktiv i Sundsvalls FUB.

Hon är också medlem i Inre ringen Sverige och på ett möte i Stockholm fick hon höra om att vissa kommuner inte sökte pengarna. Det ledde till uppvaktning av lokalpolitikerna och att Sundsvalls kommun sökte medlen för 2020.

Elin Vesterlund arbetar själv på en second handbutik men andra FUB:are i Sundsvall har daglig verksamhet.

– Det är för jäkligt att våra brukare ska lida för att kommunen inte sökte pengarna till habiliteringsersättningen. De kunde gjort en massa saker för de pengarna, säger Elin Vesterlund.

Utöver kommuner som inte söker, finns det kommuner som bara hämtar ut en del av sina medel till deltagarna. För Solna kommun når aldrig avsatta 1,3 miljoner kronor fram till deltagarna 2020 då kommunen bara rekvirerar 150 000 kronor, och Norrköping avstår mer än 4,6 miljoner kronor och ansökte om 600 000 kronor.

I systemet omfördelas pengarna som inte rekvirerats, så i somliga kommuner får deltagarna en högre summa än planerat när andra kommuner säger nej.

Daglig verksamhet är en sysselsättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning som bedömts ha svårt att ta ett lönearbete. Då det är en LSS-insats är deltagandet i daglig verksamhet inte någon anställningsform, och omfattas till exempel inte av arbetsmiljölagen, semesterlagen eller några kollektivavtal. 

Arbetet som görs inom daglig verksamhet kan ändå likna lönearbete. Det kan vara uppgifter som att fylla på pennor och inköpslistor på Ikea i Jönköping, att leverera fruktkorgar åt Uppsala kommun, eller tvätta och sanera bilar på en firma i Sundsvall. I den dagliga verksamheten ska allt ske efter förmåga, och det kan finnas pass med friluftsliv, bad och promenad under arbetsdagen. I Göteborg finns den första dagliga verksamheten där deltagarna ägnar sig helt åt sport, då ingår även att deltagarna ibland hjälper till som funktionärer och städare vid idrottsevenemang. 

Kommunen är inte skyldig att ge någon lön för arbetet som sker i daglig verksamhet, men får ge ersättning för närvaro, så kallad habiliteringsersättning. Även ersättningsnivån är frivillig, och det är där statsanslaget kommer in som ska stimulera kommuner att antingen införa eller höja ersättningen. 

2018 genomfördes strejker på daglig verksamhet i Malmö och Visby. På båda orterna höjdes ersättningen efteråt, i fallet Visby och Gotland ledde det till att kommunen börja söka och fördela statsbidraget. 

De delade ju ut flera, flera miljoner. Det gällde bara för daglig verksamhet att söka, och det hade Gotland inte gjort.

Frida Larsson, Gotlandsstrejkens initiativtagare

Gotlandsstrejkens initiativtagare Frida Larsson är sysselsatt på den dagliga verksamheten Överskottet i Visby. Under strejkveckan 2018 mötte hon och de andra strejkarna sina kommunpolitiker.

– Våra politiker verkade bli jätteförvånade över hur vi kände. Vi sa att vi känner oss som slavar. Vi kan inte spara pengar, vi måste alltid låna när vi ska köpa julklappar, berättar Frida Larsson.

– De delade ju ut flera, flera miljoner. Det gällde bara för daglig verksamhet att söka, och det hade Gotland inte gjort.

Habiliteringsersättningen benämns även dagpenning. Den kallas också flitpeng, ett ord från institutionstiden och de arbetshem som inrättades under 1920-talet. Flitpengen var så låg att den inte räckte för att köpa bussbiljett och besöka sin familj på helgen. I dagens protester mot en låg habiliteringsersättning har också exemplet att pengarna inte ens räcker till buss till och från jobbet använts som ett återkommande argument för att höja ersättningsnivåerna.

Deltagare i kommuner som hämtat hem statsbidraget har fått en markant höjning under de senaste tre åren. Före statsbidraget var 10 kronor den lägsta nivån på habiliteringsersättningen, nu är den 30 kronor. Den högsta ersättningen var förut 112 kronor per dag och nu är den 259 kronor, enligt kommunernas redovisning till Socialstyrelsen. 

Allt fler personer med intellektuell funktionsnedsättning har svårt att få ekonomin att gå ihop. Familjen och anhöriga får ofta skjuta till pengar, visar genomgångar från myndigheter och intresseorganisationer. Det har också blivit vanligare med ekonomiskt bistånd från kommunen bland personer med insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, jämfört med för tio år sedan, enligt Socialstyrelsens Lägesrapport 2020. 

Inkomsten för en majoritet av deltagarna i daglig verksamhet enligt LSS är aktivitetsersättning och sjukersättning från Försäkringskassan. Månadsinkomsten är som mest 9 972 kronor i månaden före skatt för den som har sjukersättning, vilket blir 7 658 kronor efter skatt i tabell 29. Den som är 22 år och har full aktivitetsersättning har en inkomst på 7 208 kronor efter skatt.

Även om habiliteringsersättning inte täcker alla hål, kan pengarna göra skillnad menar FUB. Organisationen tycker det är viktigt att kommunerna söker de medel de tilldelats. 

I år, under det tredje året med statsbidraget, är det 32 kommuner som inte använder bidraget fullt ut. 15 kommuner söker inte och 17 kommuner ansöker bara om en del av pengarna. 

Jag tycker att det är en slags byråkratisk stöld att inte söka pengarna.

Judith Timoney, ombudsman hos FUB

– Jag förstår inte hur man kan försvara ett sådant agerande mot personer som antingen har aktivitetsersättning eller sjukersättning, säger Judith Timoney, ombudsman hos FUB, och fortsätter:

– Det här är pengar som personerna har rätt till. Jag tycker att det är en slags byråkratisk stöld att inte söka pengarna.

• #4/2021
• Inrikes

Kommunerna: Därför tackar vi nej till pengarna