[BOK] Madonnan vid Nilen
Scholastique Mukasonga
Översättning Maria Björkman
Tranan, 2020
De Rwandiska massmorden på fler än 800 000 civila vuxna och barn ur folkkguppen tutsier och hutuer som motsatte sig morden, kom som en chock för många utanför den afrikanska kontinenten, men morden kom inte ur ett vakuum, utan ur mångårigt uppiskat hat och rasistisk mytbildning. Motsättningarna hade rötter i bland annat det belgiska styret 1919–1962. Belgarna ökade av rasistiska skäl de etniska motsättningarna, de exkluderade majoritetsbefolkningen hutuer i administrationen och tillverkade identitetskort över folkgruppstillhörighet. Självständigheten var bland annat en produkt av hutuernas frihetskamp.
1973 tog Juvénal Habyarimana makten i en militärkupp och tutsierna trycktes tillbaka så gott som helt från regeringsmakten. Förhandlingar kring representation av tutsier i regeringen pågick när presidentens plan blev nedskjutet den 6 april 1984. Dagen efter inleddes en tre månader jakt på och slakt av tutsier med förevändning att de som folkgrupp var ansvariga för mordet på presidenten. Folkmordet som många gånger utfördes av civila leddes av bland annat hutunationalistiska milisgrupper stödda av ledande personer inom regeringen och militären. Även tidigare har det utförts flera etniska massmord på båda folkgrupperna, som också lett till hundratusentals flyktingar inom och ur landet.
Rwandiska författaren Scholastique Mukasonga flydde med sin familj till Burundi och därpå till Frankrike 1992. Hennes roman Madonnan vid Nilen från 2012, nu äntligen översatt till svenska, skildrar genom en grupp skolflickor högt uppe i de Rwandiska bergen hur de politiska misstagen och maktmissbruk har påverkat befolkningen ned till minsta skolelev. Romanen utspelar sig 1973, strax före statskuppen. Flickorna på gymnasieskolan söker mitt i krisen genom djungeln av fördomar och hat sin väg in i vuxenlivet. Parallellt med rasismen löper de gamla belgiska nunnornas konservatism, dagarna är fulla av tabun som hindrar barnen från att vara fria i sina kroppar och tankar och kön, samtidigt som den allsmäktige fader Herménégilde begår sexuella övergrepp på sina favoriter.
De flesta av flickorna är av hutuisk härstamning och de två tutsiska eleverna Veronica och Virginia försöker skaka av sig hånfullheterna från de andra som gärna pratar om att de kan svinga en hacka. Den typen av isande trådar till händelserna som vi vet kommer att utspela sig knappt 20 år senare får läsaren att frysa till. Det är en praktiskt utövande rasism som är lätt att koppla till etnisk retorik och massmord under kriget i det forna Jugoslavien under samma tid, och förstås till Nazityskland.
Mukasongas roman börjar som en lekfull flickbok med elever som beskäftigt läxar upp varandra och utvecklas utan att man märker det till en upptrappning av rasistiska trakasserier som blir en faktasamling av massmordets förhistoria och upptrappning. En av årets stora litterära upplevelser.
