Vräkningar fortsätter under pandemin

I Botkyrka vräktes en kvinna med funktionsvariation från bostadsbolaget Hembla i veckan. I Sundbyberg hotas nyanlända att bli avhysta från sina bostäder när kommunen driver ärenden i domstol. Trots vinter och en pågående pandemi upphör inte vräkningarna i Sverige.

Nätverket Ort till Ort samlar motstånd mot avhysningar av nyanlända som bor i Sundbyberg. På bloggen Stoppa avhysningarna lägger de upp intervjuer med nyanlända som hotas att vräkas från sina hem. 

– De berättar sin livssituation, att de har kommit från ett helvete till ett nytt helvete, säger Magnus som är aktiv i Ort till Ort. Sundbyberg är den värsta kommunen i hela landet att driva vräkningar i domstol just nu. När vi varit i domstolen under förhandling med kommunen så finns det ingen som helst vilja att försöka komma överens, eller att på något sätt hitta en lösning.

Under första veckan i december har Ort till Ort dragit ihop en ny arbetsgrupp mot pågående vräkningsärenden. Gruppen planerar att dela ut 10 000 flygblad i Sundbyberg och be folk att hjälpa till, bland annat genom att swisha pengar till rättegångskostnader. De ska också utforma flygblad på arabiska och tigrinja med information om situationen, och gå ut med en uppmaning att bojkotta Socialdemokraterna i nästa val med hänvisning till hur de styrande agerar när det gäller avhysningar.

– Vi kommer också att träffa politiker och försöka samla alla möjliga organisationer bakom kravet att de ska dra tillbaka avhysningarna, säger Magnus.

Fiori, 30 år, från Eritrea är intervjuad på bloggen Stoppa avhysningarna i ett inlägg som publicerades den första december:

”Just nu bor jag ensam i en lägenhet i Sundbyberg men jag har fått brev om vräkning från domstolen, men är ännu inte delgiven. Jag har även fått tre brev från polisen. Allting är mycket jobbigt och stressigt. Jag kan inte fokusera på mina studier eller mitt jobb. Jag jobbar på äldreboende och pluggar till undersköterska.”

Foto: Julia LindblomPå det sociala centret i Husby ger Ort till Ort tillsammans med Folkrörelsejuristerna och fackförbundet SAC Syndikalisterna praktisk hjälp i vardagen till människor i Husby, bland annat när det handlar om bostadsproblem.
Foto: Julia Lindblom
På det sociala centret i Husby ger Ort till Ort tillsammans med Folkrörelsejuristerna och fackförbundet SAC Syndikalisterna praktisk hjälp i vardagen till människor i Husby, bland annat när det handlar om bostadsproblem.

Sverige sticker ut enligt Amnesty, att man inte tänker införa ett stopp mot vräkningar under pandemin.

Dominika V. Polanska

Magnus från Ort till Ort pekar på riskerna med att vara hemlös och tycker att det är angeläget att folk engagerar sig och även stoppar avhysningarna fysiskt. 

– Vi vill att folk gör som i andra länder och sätter sig ner i trappan och stoppar Kronofogden. Utifrån att det handlar om att rädda liv så är det nödvändigt med den typen av motstånd. Vi vill att ska folk kontakta oss för att hjälpa till att stoppa avhysningarna så att ingen blir hemlös.

Under våren drev Ort till Ort kampanjen Flagga gult och uppmanade hyresgäster, både boende och handlare, att flagga gult i fönster och på fasader för att manifestera mot vräkningar under pandemin. Två krav framfördes; tre hyresfria månader för de drabbade av covid-19-pandemin och ett stopp för alla vräkningar. Att flagga gult var också en covidanpassade aktivitet då det gick att göra från sitt hem.

Foto: Miguel VergaraDominika Polanska, docent i sociologi
Foto: Miguel Vergara
Dominika Polanska, docent i sociologi

Dominika V. Polanska är docent i sociologi vid Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet. Hon har skrivit boken Renovräkt! Hyresvärdars makt(spel) och hur du tar striden, tillsammans med Sarah Degerhammar och Åse Richard.

– Sverige sticker ut enligt Amnesty, att man inte tänker införa ett stopp mot vräkningar under pandemin. Regeringen har sagt nej till det, säger Dominika V. Polanska.

Hon har forskat på hyresgästorganisering och tror att frustrationen och utsattheten kan leda till att krav på hyresfria månader och ett förbud mot vräkningar kan få ökat stöd.

– Det är svårt att sia om framtiden, och hur corona kommer utveckla sig, men jag tror att ju längre tid det kommer ta desto större effekt kommer det att ha på folks ekonomi och möjligheten att få bo kvar i sina bostäder. Då kan det bli krav som fler stödjer, när fler drabbas. 

En uppmärksammad vräkning genomfördes i veckan av bostadsbolaget Hembla. Kyla och pandemi fick många att reagera. 

Nu har jag fått en större löneutbetalning och kan täppa igen alla hål. Men det hjälper inte. Formellt är det jag som har brutit ett avtal.

Ann-Katrin Hegvold

Den vräkta hyresgästen heter Ann-Katrin Hegvold och är 60 år. Hon har bott länge i sin lägenhet på Albyberget, har funktionsvariationer och tillhör riskgruppen för covid-19. Arbetaren når henne dagen efter vräkningen hemma hos en väninna.

Ann-Katrin Hegvold hade en skuld till Hembla men trodde att det var löst under hösten.

– Jag fick på nåder, innan jag skulle ha blivit avhyst i september, en överenskommelse med en avbetalningsplan. Tuff som tusan men det var görligt. Det gick jättebra de två första månaderna men sedan blev det strul med min löneutbetalning.

Foto PrivatAnn-Katrin Hegvold
Foto Privat
Ann-Katrin Hegvold

Enligt Ann-Katrin Hegvold fick hon felaktigt noll kronor i lön, när löneavdelningen egentligen skulle ha dragit av några veckor efter en sjukskrivning. 

– Jag hörde av mig till Hembla och sa att betalningen dröjer några dagar. Men det hjälpte inte. Då kom beskedet om den nya avhysningen. Jag har pratat med Kronofogden, med inkasso, med socialtjänsten, men inget har hjälpt. ’Du har fått så många chanser, vi kan inte göra något’ säger de, berättar Ann-Katrin Hegvold.
– Nu har jag fått en större löneutbetalning och kan täppa igen alla hål. Men det hjälper inte. Formellt är det jag som har brutit ett avtal.

Veckan innan vräkningen skickade Ann-Katrin tre mejl till Hembla. Det första mejlet skickade hon den 27 november och där skriver Ann-Katrin att hon kan betala nu. Hon fick svar från en gruppchef för kundservice på Hembla.

”Vi förstår att du befinner dig i en besvärlig situation.

Som det är nu så har du, som du skriver, fått flera chanser att ordna denna situation.

Med anledning av detta samt att du brutit den amorteringsplan som upprättats så kommer denna att genomföras enligt utsatt datum.”

Övriga två brev som Ann-Katrin skickade den 30 november klockan 14 och 16:30 fick inget svar. ”Släng inte ut mig i kylan!” står det i ämnesraden.

Foto: SkärmdumpEtt av mejlen från Hembla till Ann-Katrin Hegvold
Foto: Skärmdump
Ett av mejlen från Hembla till Ann-Katrin Hegvold

Jonatan Öhman är kommunikationschef på Hembla. Han säger att det är en lång process innan man kommer fram till en vräkning, och att Hembla följer Fastighetsägarnas riktlinjer som innebär att hyresgästerna kan begära anstånd.

Porträttbild på Jonathan Öhman i brun kavaj och vit skjorta.
Jonathan Öhman Foto: Peter Knutsson

Hyresgästen som vräkts i Alby tillhör en riskgrupp för covid-19, spelar det någon roll?

– I det här fallet finns det en lång historik och vi har en policy att inte diskutera enskilda hyresgäster. Men generellt är det så att kan man inte betala sin hyra så behöver man höra av sig till oss och så försöker vi göra en individuell betalningsplan för att hjälpa hyresgästen, och det har vi även gjort i det här fallet.

Och att det är farligare för en i riskgruppen att inte kunna bo kvar, är det något ni tar med i er bedömning?

– Ja, i den bemärkelsen att vi är generösa med anstånd. Självklart är det så att vi alla lever i påverkan av pandemin, så det är därför vi har anstånd och det finns riktlinjer så vi ska vara mer eftertänksamma, säger Jonatan Öhman.

Den 27 november, några dagar innan avhysningen, skriver Ann-Katrin Hegvold till Hembla att hon kan betala pengarna som hon är skyldig.

Kan det vara aktuellt för Hembla att söka en lösning om hon kan betala nu?

– Nej det tror jag inte. Det här är ju ett exekverat beslut redan så det håller jag för osannolikt. Sådana här fall gör man inte med lätthet. Beslutet står fast och förvaltningen bedömer att vi gjort vad vi har kunnat, säger Jonatan Öhman, kommunikationschef på Hembla.

Ann-Katrin vräktes den första december och bodde första nätterna på soffan hos en väninna. Badrummet är inte anpassat för rullator och det är trångt, men att slippa stå på gatan är guld värt enligt Ann-Katrin. 

Ann-Katrin Hegvold berättar att när hon vräktes kom tre grannar ut, och en började genast engagera sig och ringa runt för att hjälpa till. 

Hennes ärende har fått mycket uppmärksamhet i sociala medier. Dagens ETC var först med en artikel om vräkningen. Många människor ringer Ann-Katrin Hegvold efter avhysningen, och det har startats insamlingar. Det är något som värmer, även om det inte finns någon lösning på henne situation ännu. Helst av allt vill Ann-Katrin bara komma hem igen.

Ann-Katrin Hegvold är orolig över en mängd saker såhär dagarna efter vräkningen. Hon är inte säker på vad som händer med posten och var medicin hon beställer kommer skickas. Livet finns i några plastkassar. Från sitt hem fick hon bara med sig jobbdatorn, den egna datorn och ytterst få ombyten. Foton och andra minnessaker är en del av allt som blev kvar.

Hon är också orolig att förlora jobbet då det är svårt att sköta arbetet på distans utanför hemmet. Ann-Katrin Hegvold arbetar som brukarombudsman på Botkyrka kommun, och fick mycket uppmärksamhet när hon tillträdde då hon var en av de första i Sverige, om inte den allra första, på den typen av tjänst med egen diagnos. 

På grund av sina kognitiva funktionsvariationer har hon stöd från kommunen en gång i veckan, i form av ett mobilt team som kommer hem till Ann-Katrin och stöttar henne på olika sätt.

– Jag kan inte ta emot stödet som beviljats nu. Det är allvarligt. Nu är jag mer funktionshindrad än någonsin, och det kan få konsekvenser, säger Ann-Katrin Hegvold.

Människor vill alltid betala hyran, och jag tror att folk använder sina sparpengar och lånade pengar nu.

Simon Safari, ordförande för Hyresgästföreningen region Stockholm

Hembla ägs av tysklandsbaserade Vonnovia som i dag är det största privata bostadsbolaget i Sverige. Bostadsforskaren Dominika V. Polanska säger att Vonnovia har ett dåligt rykte i Tyskland. 

– De har ett koncept för hur de renovräker folk, att de gör det genom så kallade konceptrenoveringar. Då renoverar man bara ytligt och höjer hyran så mycket att man tvingar bort dem som inte har råd, säger Polanska. 

Vräkningarna fortsätter under coronapandemin, men än märks ingen ökning i antal för 2020 jämfört med samma period förra året i den nationella statistiken. 

Kronofogden förutspådde i april att pandemin kunde leda till fler vräkningar. Nu säger Johan Krantz som jobbar som analytiker på myndigheten att det verkar som att stödåtgärder verkar ha lindrat situationen. Ytterligare en tanke är att många unga vuxna som redan bor hos sina föräldrar blir kvar där än längre när inkomsterna minskar eller uteblir.

Kommer vräkningarna ändå öka under pandemin?

– Vi räknar med att det kommer att synas framöver, troligtvis nästa år, säger Johan Krantz. 

– Till exempel är uppskov på hyran inte hållbart på sikt, någon månad kan det vara det, men om folk har förlorat sin inkomst blir situationen svår.

Under årets första sex månader har Kronofogden genomfört 1182 vräkningar, vilket är tolv procent färre än under samma period 2019.

Det var 136 barnfamiljer som vräktes under det första halvåret 2020, och i de familjerna finns sammanlagt 245 barn. Det är liknande siffror som för år 2019 då det var 127 barnfamiljer med sammanlagt 253 barn som avhystes under samma period.

Simon Safari är ordförande för Hyresgästföreningen region Stockholm. Han är säker på att pandemin kommer leda till att fler människor hamnar på gatan.

– Jag är övertygad om att vräkningarna kommer öka. Människor vill alltid betala hyran, och jag tror att folk använder sina sparpengar och lånade pengar nu. Effekten av det här eländet kommer bli värre nästa år, säger Simon Safari.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren.  Foto: Pontus Lundahl/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Tidens melodi

Land skall med lag byggas.
Fred skall med vapen tryggas.
Brott skall med skott förebyggas.

Folket från folkbildning skall renas.
Med hederlig är det svensk som menas.
Kvinnor i slöjor skall stenas.

Det är alltid dom, aldrig vi.
Så spelas den här tidens melodi.
Fängslade barn gör dig fri.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
”Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern.” Foto: Oscar Olsson / TT / Annie Hellquist / Montage: Arbetaren

Sensationalism när ETC granskar vänstern

Det senaste året har ETC publicerat artiklar som skapat diskussion om både Palestinarörelsen och den utomparlamentariska vänstern, inte minst vad gäller informationssäkerhet. Gabriel Kuhn och Ninïan Sassarinis-McGowan menar att artiklarna baseras på tvivelaktiga grunder och undrar om sensationalism borde få styra narrativ inom vänsterns medielandskap.

Under de senaste månaderna har ETC – en tidning som kallar sig för ”röd, grön och oberoende” – publicerat två artiklar som vi gärna vill kommentera. Artiklarna väcker flera frågor: Vem är det som ETC skriver för? Vad betyder det att vara en ”röd, grön och oberoende” tidning? Och vad är egentligen bra journalistik?

Den första artikeln publicerades den 10 mars 2026. Titeln är ”Mystiska mannen förföljde ministern – utpekas som israelisk infiltratör”. Enligt ingressen handlar artikeln om en person vars ”bakgrund skapar splittring och oro i rörelsen”. Problemet är att artikeln skapar betydligt mer oro i palestinarörelsen – och den oberoende vänstern – än den porträtterade personen eller dess bakgrund.

Det finns en väldigt enkel regel inom alla politiska rörelser när det gäller misstänkta infiltratörer: Antingen har en bevis på att de är infiltratörer, och då ska en gå ut med det så fort det bara går för att skydda rörelsen. Eller så har en inga bevis, bara misstankar, och då ska en efterforska diskret, just för att inte skapa oro inom rörelsen.

Artikeln undersöker inte, som ETC påstår, ”vad som är sant, vad som är rykten”, utan den bidrar bara till ännu mer ryktesspridning. Det finns inte ett enda bevis på eller ens ett övertygande argument för att den misstänkta personen är en infiltratör. Det som läsaren får veta är att personen har ändrat sina politiska åsikter under åren, att den har raderat tidigare innehåll på sina sociala medier, att artikelns författare inte förstår sig på personens ekonomi och att det tydligen finns anonyma röster inom rörelsen som säger saker som ”Om du frågar mig så är han en infiltratör”. Det kan anses vara anledningar att titta närmare på personen, men ingenting av detta är tillräckligt för att hänga ut den. Personen nämns visserligen inte vid namn i artikeln men är lätt att identifiera för alla som är aktiva inom palestinarörelsen.

Det som blir särskilt problematiskt är att vissa av de misstankar som riktas mot personen kan kopplas till dennes bakgrund. Det handlar om en person vars föräldrar kommer från utanför Europa, som är uppvuxen i en förort och som inte har fostrats i en vänstermiljö. Om en sådan bakgrund bidrar till att bli misstänkliggjord i en röd, grön och oberoende miljö, så borde denna miljö granska sina kriterier för att misstänkliggöra personer; annars reproducerar den mönster av politiska miljöer den påstår att rikta sig emot.

Den andra artikeln vi reagerade på publicerades den 2 juni 2026 med rubriken ”Därför blev jag Säpo-informatör i den autonoma vänstern”.

Denna artikel blandar två saker som inte ska blandas. Om ETC vill publicera en berättelse om hur det går till när en blir Säpo-informatör, så är det en sak. Om ETC vill skriva om den autonoma vänstern utifrån vad som en Säpo-informatör berättar, så är det en annan sak. Men här görs både och i en och samma text. Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern. ETC väljer till och med att peka ut en organisation vid namn. Bortsett från att det kan anses som ansvarslöst verkar valet godtyckligt. Bara för att en SÄPO-informatörer haft kontakt med en viss grupp blir den inte till statens fiende nummer ett. Hela artikeln präglas av en klichéartad beskrivning av den autonoma miljön. ”Sammandrabbningen blir brutal och i kaoset får två poliser röd färg kastat i ansiktet”, står det om en demonstration i Stockholm – en märklig tolkning av brutalitet.

Att ETC:s artiklar inte är bra för palestinarörelsen och den oberoende vänstern råder det inga tvivel om hos oss. Men ETC kan naturligtvis lätt säga att det inte är någonting de bryr sig om; att det där med ”röd, grön och oberoende” bara indikerar en viss värdegrund, att de inte alls är en rörelsetidning, och att de i stället vill ägna sig åt hederlig, objektiv journalistik. Fine. Men då får de också göra det. Att sudda gränserna mellan rykten och sanning, att blanda äpplen och päron och att använda sig av opålitliga källor för lite sensationalism och klickbete duger inte. Det blir fel, oavsett anspråk.

Ninïan Sassarinis-McGowan och Gabriel Kuhn

Ninïan Sassarinis-McGowan studerar lingvistik och journalistik. Gabriel Kuhn är skribent och översättare. Båda är medlemmar i SAC:s internationella kommitté.

7 days sedan
Senast Jonas Lundström röstade i ett riksdagsval var 2002. Johan Nilsson / TT / privat.

Att inte rösta är en etisk handling

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Jonas Lundström är aktivist och författare till bland andra avväpna människan och Batongerna slår nedåt

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Publicerad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
4 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad