Arvet efter Trump

”Den plötsliga lättnaden många känner är visserligen fullt förståelig men riskerar också att bli kortvarig. Trumps fyra år har skapat en obehaglig och direkt livsfarlig form av normalisering.” Johan Apel Röstlund om en märklig period i amerikansk politisk historia, som nu ser ut att gå mot sitt slut.

Signerat
Johan Apel Röstlund, reporter.
Foto: Axel Green

Det som har hänt den senaste veckan är historiskt. Den allt mer pressade president Donald Trumps tal natten mot i fredags var som att titta på en direktsänd flygkrasch. Ett Armageddon i slips och kostym med osammanhängande utspel mot allt och alla. Flera amerikanska tv-stationer valde att stoppa sina sändningar och vore det inte för allvaret skulle underhållningsvärdet trots allt vara ganska högt.

De många uppenbara och allt mer aggressiva lögnerna, den totala bristen på verklighetsuppfattning, desperationen, frustrationen och vreden hos världens mäktigaste man som tycks vara beredd att ta alla med sig i sitt fall mot avgrunden.

”Det är så här det ser ut när en förlorare förlorar”, skrev exempelvis hans systerdotter Mary L Trump på twitter.

De flesta, även många – men absolut inte alla – av de mest inbitna republikaner, insåg genast allvaret och var snabba med att ta avstånd. Men.

Talet riktade sig knappast till de egna partitopparna eller den allmänhet som ser vart åt det lutar. I stället går inget av det Trump sade att uppfatta som något annat än en direkt uppmaning till en kupp bland sina miljontals anhängare och tusentals tungt beväpnade milismän som menar att allt är en stor konspiration.

De kommer naturligtvis inte att lyckas men risken för eskalerande våldsamheter tycks allt mer överhängande och vi vet vilka måltavlorna är. Afroamerikaner, andra minoriteter och alla som på något sätt inte delar den djupt konservativa och allt mer radikala högerns agenda.

Man kan tycka mycket om både USA, deras invecklade valsystem och utmanaren Joe Biden men det vi sett de senaste dygnen är över alla gränser bananas.

Flera medier pekar nu ut Joe Biden som segrare i valet. Därmed kan Trumps dagar vid den politiska makten vara över. Något jordens befolkning har all anledning att glädjas över.

Samtidigt.

Enorma problem återstår i USA. En ny president kommer knappast, och har nog inte heller viljan, att lösa alla de problem som landets alltid brottats med. De avgrundsdjupa klyftorna, segregationen eller den enorma polarisering som uppstått. Dessutom, och det går inte att blunda för, gjorde Republikanerna ett skrämmande bra val. Tack vare eller trots Trump spelar mindre roll. Något har förändrats och det har gått fort.

Den plötsliga lättnaden många känner är visserligen fullt förståelig men riskerar också att bli kortvarig. Trumps fyra år har skapat en obehaglig och direkt livsfarlig form av normalisering.

Vit makt-organisationer som flyttat fram sina positioner, diktaturkramare och auktoritära högerpopulister har getts luft under vingarna och ingenting är längre som det varit eller i en rimlig värld borde vara.

Hur den här relativt korta perioden i historien kommer att påverka framtiden är fortfarande osäkert. Det enda vi vet är att allt är i gungning. Länder som Polen och Ungern har förändrats fort och ingenting säger att det inte kan hända även här. I Sverigedemokraterna är stödet för Trump och hans politik stort. Presidentens agerande på sociala medier kopieras också av profilerade riksdagspolitiker inom Moderaterna och KD har med Ebba Busch tagit allt större kliv mot den totala avgrunden.

Ändå går det inte att bortse från faktum. En av världspolitikens mest irrationella och oberäkneliga ledare kommer med största säkerhet att sparkas ut från Vita Huset. Det är alltid något, det här skitåret 2020.