Bolivias fattiga och urfolk väljer vänster

”Valresultatet från söndagens val i Bolivia visar på fortsatt stöd för expresidenten och urfolksledaren Evo Morales parti MAS. Att partiet fick fler röster i första rundan i årets val än förra året ger inte bara legitimitet åt Morales politiska projekt utan gör också att anklagelserna om valfusk 2019 ekar allt ihåligare.” Christin Sandberg analyserar valet i Bolivia i Arbetaren.

Analys
Den före detta presidenten Evo Morales har sagt att han ämnar återvända från exilen efter valframgången för MAS.
Foto: Natacha Pisarenko/TT

Även om de officiella siffrorna från landets valmyndighet ännu inte är klara tyder det mesta på att Morales efterträdare Luis Arce kommer att kunna utropa sig till Bolivias president redan efter den första valomgången. För detta krävs att en kandidat får minst 40 procent av rösterna och 10 procent fler röster än huvudmotståndaren.

Christin Sanberg är frilansjournalist.

Både den sittande interimspresidenten, ultrahögerpolitikern Jeanine Áñez, och motkandidaten Carlos Mesa har redan erkänt Arce som segrare. 

Enligt det preliminära valresultatet har Luis Arce, före detta ekonomiminister i Morales regering, från socialistpartiet MAS (Movimiento al Socialismo) vunnit stort. Siffror från en vallokalsundersökning publicerad av tv-kanalen Unitel visar att han fick 52,4 procent av rösterna, vilket är betydligt fler än motkandidaten, liberalen Carlos Mesa, tillhörande landets vita elit, som fick 31,5 procent. 

Söndagens val i Bolivia hölls nästan exakt ett år efter förra höstens presidentval, som var det jämnaste på årtionden. Evo Morales, landets första president från urfolken, ställde då upp för en fjärde mandatperiod, medan oppositionen anklagade honom för att vägra lämna ifrån sig makten. 

Rösträkningen, som inleddes på valdagen den 20 oktober 2019, avbröts vid ett tillfälle och återupptogs först dagen efter, då det framkom att den dåvarande presidenten Morales hade vunnit med knapp marginal. 

Morales anklagades dock för valfusk och stora protester bröt ut och eldades på av oppositionen.

Landets öde kom sedan att hamna i händerna på Organisationen för amerikanska stater (OAS) som sattes på uppdraget att utreda om valresultatet var tillförlitligt. Det ledde till att Morales petades från tronen och tvingades bort med militärens hjälp. I dag befinner han sig i Argentina.

New York Times skriver att OAS gjorde ett uttalande där de bland annat skrev ”en oförklarlig förändring” (om det plötsliga fördröjandet i rösträkningen), vilket ”drastiskt förändrade utgången i valet”, vilket i sin tur kom att ”öka på tvivlen om att allt gått rätt till. Det ledde i sin tur till en serie händelser som kom att förändra den sydamerikanska nationens historia”, skriver tidningen.

Sedan dess har ett flertal rapporter publicerats som pekar på att OAS kan ha haft fel i sin analys.

Luis Arces seger kan därför ses som en seger för urfolksledaren Evo Morales politiska projekt, vilket gick ut på att fördela landets resurser, lyfta stora delar av folket ur fattigdom samt ge urfolken rätt till ett värdigt liv.

Morales regering tog även kontroll över landets ekonomi och naturtillgångar genom att nationalisera landets naturresurser.

Under Morales 14 år vid makten lyftes hundratusentals bolivianer – urfolk – ur fattigdom. Enligt siffror från Världsbanken minskade fattigdomen i landet från att ha berört 60 procent av befolkningen till 35 procent – en siffra som imponerar på de flesta världsledare.

Samtidigt bidrog fokus på att bekämpa ojämlikheten till att förhindra att de djupa sociala klyftorna i landet växte under samma period, som i så många andra länder i Latinamerika.

Morales regering tog även kontroll över landets ekonomi och naturtillgångar genom att nationalisera landets naturresurser. Det inbringade stora pengar till statskassan eftersom Morales regeringstid sammanföll med ett decennium med stor efterfrågan på bland annat mineraler. 

Vinsterna fördelades sedan i samhället, inte minst genom att det byggdes skolor, sjukhus och vägar. 

Ett annat viktigt inslag i den ekonomiska politiken handlade om att Bolivia under Morales tid aktivt undvek att ta lån från internationella institutioner, eftersom dessa alltid är villkorade och därmed indirekt styr landets ekonomiska politik.

Vid rodret för arbetet med att utforma den ekonomiska politiken satt Arce. Han har lovat att hålla fast vid samma linje.

Men Bolivia ser i dag annorlunda ut än det gjorde när Morales tillträdde 2005. Inte minst föregicks söndagens val av ett år av stor politisk oro och polarisering. Därtill kan läggas en historisk ekonomisk- och hälsokris.

Kanske borde Arce fått chansen att ta över rodret tidigare, inte minst vid förra årets val. Morales hade inför valet 2019 kritiserats för att inte vilja släppa ifrån sig makten, att vara beredd till vilka medel som helst för att klamra sig fast. 

Bland annat hade han lyckats driva igenom en ändring i landets konstitution för att kunna ställa upp till omval redan efter två presidentperioder, vilket var den maxtid konstitutionen tillät när Morales kom till makten. Så när han försökte en fjärde gång, väckte det viss kritik även bland de sociala- och urfolksrörelser som utgjorde basen för hans väljarstöd. 

Men den ökade militariseringen av landet har inte skrämt folket till lydnad, tvärtom.

Den sprickan utnyttjades av den värdekonservativa och ultrareligiösa högern som utmanade honom i valet 2019. Det var en opposition som utgjordes av vita, kristna tillhörande den ekonomiska oligarkin i landet, som aldrig kunnat acceptera att landet letts av en urfolksledare.

Den interimsregering som oppositionen, efter vad många bolivianer kallar statskupp, lyckades instifta var sedan inte sena att slå ner på urfolket och socialistledarna runt om i landet. 

Enligt en rapport från Harvards International Human Rights Clinic och University Network for Human Rights har Bolivia sedan kuppen upplevt en av sina dödligaste och mest förtryckande perioder på decennier, när det kommer till våld och repression från statliga säkerhetsstyrkor.

Men den ökade militariseringen av landet har inte skrämt folket till lydnad, tvärtom. Bolivias urfolk har under året både protesterat och sagt att de inte tänker tillåta den tillfälliga regeringen att radera ut den plurinationella stat som Bolivia blivit under Evo Morales tid vid makten, och tålmodigt hållit ut och väntat på ett försenat och uppskjutet val. 

Och nu har de genom sina röster demonstrativt visat sitt enade stöd för den socialistiske ledare och riktning de vill att landet ska fortsatt ska ta. Därmed går de även beslutsamt mot strömmen i Latinamerika.