När det kommer till kvinnor

Litteratur
För första gången övervägs kvinnors möjlighet att bli stridsflygare i Sverige 1967. Inger Karlefors, Annika Melin och Elisabeth Grundström deltar i ett stridsflygartest på Tullinge flygfält, F18.
Foto: Jan Björsell/TT

[BOK] Kvinnosaker. Ett sekel av kvinnohistoriska genom 50 föremål
Text Karin Carlsson, Illustrationer Amanda Berglund
Stockholms kvinnohistoriska och Bonnier fakta, 2020

I Belarus finns enligt en artikel i Dagens Nyheter (11/10 2020) olika meningar mellan olika fraktioner av kvinnor som demonstrerar mot regimen. På den ena sidan befinner sig de vitklädda som på traditionellt ”kvinnligt” sätt med blommor i händerna skyddar sina demonstrerande män från att bli attackerade av militär och polis med patrarkatets eget språk, och på den andra feminister, bland andra genusforskaren Irina Solomatina som anser att kvinnorna i kampen inte bör könskodas och att metoden dessutom är både konstruerad och allt utom en garanti mot att gripas.

Blommorna som kvinnorna håller i händerna är ingenting nytt i fredsdemonstrationer, till exempel blev de symboler för protesterna mot USA:s militära angrepp i Vietnam under 1960-70-talen. De är inte specifika kvinnoföremål men används här som det. Hur går det till?

När det kommer till kvinnor uppstår lätt förvirring kring hopkoppling – eftersom kvinnor ofta räknas som en minoritet blir det som kvinnor ägnar sig åt kvinnligt kodat. Som till exempel färgen rosa som omslaget till faktaboken Kvinnosaker, av Karin Carlsson (text) och Amanda Berglund (illustrationer). Boken är utgiven av Stockholms kvinnohistoriska (museum) och Bonnier fakta och listar 50 föremål för att illustrera hundra år av kvinnohistoria. Jag faller pladask.

Om man (som ofta när det gäller ”kvinnosaken”) kräver en perfekt och heltäckande politisk utvecklingshistoria kan man gå någon annanstans. Men om man vill skratta, minnas och förbluffas av 50 fantasifulla och roligt illustrerade, vindlande och överraskande berättelser om kvinnors lidande, lust och erövringar, med lite statistik och fotnoter som hänvisar till merläsning, är det bara att släppa garden. Framförallt vågar skaparna av boken leka med ord och mening; vad menas med att kalla stridsflygplanet, hushållspappret, drinkglaset, pengarna, överfallslarmet, provröret, konservburken, radion, byxkjolen, fanan, demonstrationsplakatet, nappflaskan och förstås pessaret och lustgasen för kvinnosaker. Ja det är lätt att ställa sig frågande, men bokens titel är provocerande missvisande – mest handlar det om associationer kring föremål som stått i fokus under en stund av kvinnohistoria.

Huvudsaken är frågan om roller och användbarhet av det som är skapat för ”alla”. Och det är förstås det som ofta provocerat, att kvinnor inte varit välkomna att arbeta som stridspiloter, dricka i barer, använda pengar och så vidare. Däremot kunnat växa som grupp genom i hushållet underlättande föremål och skydd mot graviditet (som också främjat den sexuella lusten, förstås).

Carin Carlsson har skrivit texterna i Kvinnosaker. Foto: Caroline Andersson

Kvinnohistoriska har flitigt utbildat kring kvinnors historiska vardagsverklighet och denna bok är en bra illustration av hur deras attityd är. Öppen och faktaspäckad.
Dessutom en bra presentbok till han, hon och hen, ung och äldre. Det enda konstiga är just omslagets rosa färg som gärna hade fått vara nummer 51 i samlingen av ”kvinnosaker”.