Sedan pandemins början har Riksbanken genomfört en rad insatser för att ”få fart på ekonomin”, men röster höjs om att insatserna, istället för att skapa jobb, riskerar att fördjupa ekonomiska klyftor och elda på tillgångspriser. Jon Weman går igenom kritiken.
Riksbankens coronaprogram
För att stimulera ekonomin köper Sveriges Riksbank upp olika finansiella tillgångar, som företagslån och bostadslån, sammantaget för över 100 miljarder kronor hittills.
Riksbanken ställer också 500 miljarder i extra lån till förfogande för bankerna, men bara 165 miljarder har utnyttjas så långt.Vilka företags obligationer Riksbanken köper är hemligt.
Programmet för företagsstöd drivs i samarbete med Blackrock, världens största fondförvaltare och finanskonsultbolag och en av de största ägarna på Stockholmsbörsen.
Från och med 14 september, utan att det uppmärksammats märkbart, har Riksbanken fått klartecken att köpa svenska företagsobligationer för upp till 10 miljarder. Motivet är att “hålla nere företagens finansieringskostnader och stärka Riksbankens möjlighet att agera om kreditförsörjningen till företag försämras ytterligare till följd av Coronapandemin”.
Banken har gått en lång väg från när dess uppgift var att prägla mynt och trycka sedlar; idag ska den alltså investera i privata tillgångar på finansmarknaden. 10 miljarder låter kanske inte så mycket i förhållande till den svenska ekonomins storlek, men det är bara det senaste steget av en rad liknande åtgärder.
Redan sedan tidigare har banken köpt företagscertifikat för 32 miljarder. Båda innebär direktlån till företag; de kallas certifikat om återbetalningstiden är under ett år och obligationer om de löper på längre tid än så.
Sedan början av pandemin ställde Riksbanken också hela 500 miljarder – motsvarande över 10 procent av Sveriges BNP – i extra lån till förfogande för bankerna, under förutsättning att de lånas vidare till företag utanför finanssektorn. Ytterligare ett program som omsätter inte oansenliga summor är köp av bostadsobligationer, det vill säga det vill säga lån till svenska storbanker som i sin tur finansierar deras bolån. Där var summan i juni uppe i 85 miljarder.
Johan Ehrenberg kommenterar i Dagens ETC att såväl företagstöd som att ösa lån över bankerna är “omständliga omvägar” som inte hjälper mot fallande konjunktur och stigande arbetslöshet. Pengar direkt till de som blivit arbetslösa vore en betydligt rimligare krisåtgärd menar han.
En fingervisning kan vara att de 500 miljarderna som bankerna skulle ha lånat vidare till produktiva företag – verkar faktiskt inte ha varit speciellt efterfrågade.
Kring hela spektrat av stödprogram kommenterade LO-ekonomen Håkan Hellstrand med att “det är osäkert om de här stödköpen har någon effekt på den reala ekonomin, däremot ser man att de ger effekt på tillgångspriser, aktiekurser och andra saker”.
Samtidigt som BNP fallit och arbetslösheten ökat har börsindex hittills stigit med 2,6 procent sedan årsskiftet. Det senaste programmet med företagsobligationer riktar sig dessutom i praktiken bara till storföretag, som inte har några finansieringsproblem i dag, påpekar exempelvis ekonomijournalisten Andreas Cervenka.
Jag pratar med Samuel Kazen Orrefur, engagerad i föreningen Positiva Pengar och en kritiker av penning- och finanssystemet.
– Det är ganska mycket spel för gallerierna. Bankerna skapar redan sina egna pengar genom utlåning, de lånar inte “vidare” Riksbankens pengar. Bankerna blir knappast mer motiverade att låna ut till producerande företag för att de får ännu mer likvida medel än de redan sitter på, vilket är mycket. Den verkliga meningen med programmet är att sända en signal om att Riksbanken kommer backa bankerna genom varje kris.
Han ser också risk för att köpen blåser upp bubblor.
– Inte bara pumpar man in mer pengar i systemet, utan i och med att Riksbanken nu köper upp många av de säkraste tillgångarna, måste de nya pengarna nu söka sig till mer riskabla tillgångar. Pengarna når aldrig den reala ekonomin, utan det blir bara en kedjereaktion där investerarportföljer söker nya finansinvesteringar.
Själv skulle han föredra ett annat alternativ – helikopterpengar.
– Att dela ut pengar direkt till medborgarna under krisen skulle skapa trygghet att klara hyror, mat och räkningar och därmed indirekt också stödja småföretag, hyresvärdar och banker. I stället för en högst osäker sippra-ned-effekt av pengar i toppen av ekonomin, skulle det ge en mycket mer pålitlig sippra-upp-effekt, säger han.
Har då Riksbankens insatser fungerat? Svensk ekonomi krympte med uppskattade 8,6 procent under andra kvartalet i år, ett historiskt stort ras, men mindre än i många andra länder – EU-snittet är exempelvis 14,4 procent. Men hur djupt fallet blivit i olika länder beror förstås mycket på hur hårt de drabbats av pandemin, och dessutom driver de flesta andra länders centralbanker i ena eller andra formen liknande krisprogram, så ur de siffrorna kan vi knappast dra någon slutsats.
Riksbankens egna siffror visar att bara 165 miljarder utnyttjats, och efter april har utlåningen i princip stannat. Om exempelvis turistföretag tappat kunderna hjälper det ju inte speciellt mycket att tillfälligt täcka förlusten med lån, och det är tveksamt om bankerna heller är speciellt intresserade av att bevilja sådana lån, i ett läge när ingen vet om och när situationen normaliseras igen.
Helt annorlunda är läget för exempelvis bostadsobligationerna. Där var det “rusning” rapporterar Dagens Industri: bud på 287 miljarder, mer än tre gånger vad banken kunnat köpa. Det driver ned räntorna – och håller rimligen uppe bostadsbubblan.
Spekulationsbubblor är attraktivt – produktiva verksamheter betydligt mindre intressanta.