Vem ska göra det?

Det senaste verket från iranske filmskaparen Mohammad Rasoulof, vars filmer återkommande förbjudits i hemlandet, handlar om frågor relaterade till dödsstraffets utförande. Chockerande bra, skriver Josephine Askegård.

Film
Mohammad Rasoulofs film There is no evil.
Foto: Pouyan Behagh

[FILM] There is no evil
Regi Mohammad Rasoulof

Den iranske filmskaparen Mohammad Rasoulof har fått priser och publikens uppskattning runt om i världen men alla hans senaste fem spelfilmer har förbjudits i Iran. 2010 greps han under en filminspelning och dömdes till sex års fängelse för sin film En man med integritet, anklagad för ungefär ”sammankomster och maskopi mot nationell säkerhet och propaganda mot samhällssystemet” som omvandlades till ett års fängelse, men med fortsatt yrkesförbud och förbud att lämna landet. I mars i år dömdes han åter till ett ettårigt fängelsestraff och yrkesförbud i två år.

Han har hittills hållit sig undan fängelset med hänvisning till coronapandemin som drabbat Iran hårt.

Mohammad Rasoulof. Foto: Francois Mori/TT

Iran avrättar, enligt officiella siffror, flest människor i världen efter Kina, men även USA, som enda så kallade västland, praktiserar dödsstraffet. Rasoulofs episodfilm There is no evil (Sheytan vojud nadarad) är gjord som fyra kortfilmer, en genre som sägs bevakas mindre noga av censurmyndigheten.

Det är fyra ganska liknande upplägg som kretsar kring dödsstraffets komplikationer när man börjar se till utförandet. Vem ska agera bödel om ingen egentligen vill göra det? Vad händer om det är en bekant person som är offret för själva hantverket ”att sparka undan stolen” som det kallas här.

Enligt filmen är bödelsuppgiften inte frivillig i landet utan ingår i den tvååriga militärtjänsten. Detta gör dilemmat speciellt, att vägra utföra en avrättning är en allvarlig ordervägran och ställer personen utanför samhället, en konsekvens som förstås speglar regissörens eget val att utföra sitt yrke som regimen vill eller att göra motstånd och vara sann mot sig själv.

Även sanningen är ett tema som går igen i alla fyra episoderna – i hela filmen finns ingen som gillar dödsstraffet, möjligtvis kan man utföra det för att man måste. För den som vägrar handlar det inte så sällan om hur högt pris man är beredd att betala för att slippa undan – eller som i en episod om man är beredd att låta någon annan göra jobbet och fortfarande kan känna att man har ett gott samvete.

Frågorna som ställs här är raka men inte alltid okomplicerade, vad händer om ett rakryggat beslut att inte ta någons liv drabbar även ens allra närmaste som inte ens får vara med och fatta beslutet.

Med ett i varje scen noggrant valt foto, ofta fantastiskt vackert, av det torra landskapet, en militärbunker i dunkel eller ett vardagsrum på landet i mjukt kvällsljus där brasan sprakar försåtligt mysigt dras man in i vardagslivet där detta onda ligger så nära och skaver. En chockerande bra film.

Skådespelarensemblen tar emot Guldbjörnen på Berlins filmfestival i februari 2020 i Mohammad Rasoulofs ställe. Foto: Michael Sohn/TT

Fotnot: Den 12 september avrättades brottaren Navid Afkari, 27 år gammal, för att för två år sedan ha deltagit i demonstration mot den iranska regimen och för mord. Trots att protester inkommit från hela världen, från idrottsorganisationer till politiker och medborgarrättsaktivister, bekräftade Iranska myndigheter i torsdags att avrättningen ska ske.

Afkari greps tillsammans med två bröder under en fredlig demonstration, och han ska enligt BBC News ha torterats till att ha erkänt mord på en säkerhetsvakt. Mer än 7 000 människor, vissa så unga som 10 år, arresterades vid protesterna mot regeringens ekonomi och repression 2018. Anhöriga menar att Aftari används som ett varnande exempel.