På bara några veckor korsade över sjuhundratusen flyktingar, från den muslimska minoritetsgruppen rohingya, gränsen mellan Myanmar och Bangladesh. De flydde från vad FN beskrivit som ”ett skolboksexempel på etnisk rensning”. Ett rättsfall som nu är uppe i den internationella domstolen i Haag, ICJ, efter att Gambia stämt landet för folkmord.
Det var Gambias tidigare justitieminister Abubacarr Tambadou som efter att hört berättelser från överlevande göra slag i saken. FN hade vid det laget också slagit fast i en rapport att Myanmars militär begått de grövsta möjliga brott mot internationell rätt, där de också rekommenderade att folkmordsåtal väcks mot ledande officerare. Under januari krävde ICJ att Myanmar måste göra allt det kan för att förhindra fortsatta övergrepp och förföljelser mot minoritetsbefolkningen rohingya.
Se flykten inifrån i 360°. Rör din mobil för att kolla runt i filmen, eller använd muspekaren på din dator. Välj om möjligt 4K-upplösning.
Processen i ICJ tros pågå i många år och för flyktingarna fortsätter livet i Bangladesh. Lägren som ligger söder om den bangladeshiska staden Cox’s Bazar har gått från att bestå av väldigt primitivt uppsatta skjul till att bli allt mer permanenta.
– Efter det första året så började de humanitära aktörerna gå in i en fas där de började etablera mer permanenta strukturer. Man visste att situationen skulle vara kvar under en längre tid, säger, Anna Guittet.
Platsen där lägren är utplacerade var tidigare en djungel där träden efterhand blev allt färre. Det efter att invånarna i lägren använde dem att elda och laga mat. Runt om i lägren står numera stora torn uppsatta. Där står elefantvakter dygnet runt för att varna om elefanter tar sig in i lägren, då platsen ligger i ett område där elefanternas migrationsled går.
– I början var lägren väldigt svåråtkomliga. När man väl kunde identifiera var bosättningarna skulle vara så kunde man också börja arbetet med att etablera ett vägnät, säger Anna Guittet.
I början av 2019 började man bygga en mer hållbar infrastruktur med vägar, uppstigning av kullar och etablering av rännor för vattenavrinning. Man installerade även mer välutvecklade latriner och kliniker med semipermanenta strukturer – med bas av betong så att de skulle klara regn och jordskred. Just regn och jordskred är något som lägren dock fortfarande är hårt utsatta för.
– Vi har haft en kraftig monsunperiod nu och man räknar med att hundra tusen personer i lägren har fått sina hus på något sätt förstörda. Efter varje kraftigt regn krävs det mycket underhåll av de humanitära aktörerna, säger Anna Guittet och beskriver invånarnas boenden som bättre, med bättre sanitära förhållanden än tidigare. Men samtidigt handlar det inte om någon permanent eller självförsörjande befolkning.
– Man är i starkt behov av humanitärt bistånd. Jag skulle inte kalla det något permanent boende. Även fast situationen blivit något bättre, men inte mer, säger hon.
Förra året genomfördes en registrering av lägrets invånare och då fanns också ett erbjudande om att få återvända till Myanmar under hösten. Bussar kördes in i lägren för att transportera frivilliga tillbaka till Myanmar – men ingen valde att åka med.
Bara ett par månader senare, i december förra året, försvarade Myanmars regeringschef och tidigare fredsprisvinnaren, Aung San Suu Kyi, landets agerande i ICJ i Haag. Där hävdade hon att Gambia beklagligt nog har presenterat en ofullständig och vilseledande bild av situationen i Rakhine. Hon menade att läget i delstaten är komplext med en pågående konflikt mellan buddhister och muslimer som går århundraden tillbaka i tiden. De senaste årens våld, menade Suu Kyi, har sin upprinnelse i rohingyagerillans väpnade uppror. Hon anklagar gerillan för mängder av väpnade angrepp och förklarar att militärens insatser var ett svar på sådana aktioner.
– Människor vill återvända hem, men det är möjligt först när läget är bättre. Hoppet verkar leva iallafall, säger Anna Guittet, och fortsätter:
– Vi ser också att barn och unga är måna om att skapa möjligheter för en framtid. Vara sig den är i Bangladesh eller i Myanmar. De vill ha utbildning eller möjlighet till jobbträning. De har en framtidstro.
I början av året fattades beslut om att undervisning skulle genomföras i lägren med burmesiskt kurikulum. Efter det började bland annat UNICEF och Rädda barnen arbetet med att sätta upp ett sådant utbildningspaket, vilket hade sina svårigheter i att många rohingyer inte pratar burmesiska majoritetsspråket i Myanmar. Skolgången i lägren är en av flera saker som nu har stoppats på grund av corna.
Under våren gick man ner till strikt minimal verksamhet lägren där bara livsuppehållande verksamhet fick genomföras – med ett strikt antal humanitära arbetare.
– Även skyddsinsatser har varit begränsade, men vissa har nu kunnat återupptas i viss mån. Särskilt insatser mot våld mot kvinnor och barninsatser. Just nu är det en väldigt begränsad verksamhet. Man har kunnat jobba vidare med planering av utbildningen men utan att man kunnat göra några utbildningsinsatser, säger Anna Guittet.
Innan corona slog till fanns det även marknader i lägren och flera arbetade på de omkringliggande fälten i området.
– I samband med covid upphörde mycket av den verksamheten. Flyktingarna begränsades framförallt till lägren och väldigt ofta till sina hushåll. Möjligheterna att röra sig omkring i lägren var väldigt begränsad.
Av de som hade dagavlönat arbete på fälten räknar man med att över hälften helt förlorat all sin inkomst.
– Man ser vissa öppningar just nu men det är väldigt nedstängt jämfört med övriga distriktet, säger Anna Guittet.
