I isoleringen kan ensamvargen hitta flocken

I mars avstyrde FBI en attack där en 36-årig man från Missouri, planerade att brandbomba ett sjukhus där covid-19-patienter vårades. Mannen, som sköts ihjäl av polis, hade också övervägt att attackera en moské, en synagoga och en skola där majoriteten av eleverna var afroamerikaner. Mannen var ett exempel på den sortens ”vigilantism” som vissa extremister reagerat med när det kommer till pandemin, menar William Braniff, kontraterrosimexpert på University of Maryland i en artikel i Washington Post. 

En av coronapandemins tydliga bieffekter har varit våld. Det har rapporterats om ökat våld i hemmet under lock-down, främst mot kvinnor och barn. Vi har kunnat läsa om ökat våld från ordningsmakterna i flera länder mot människor som bryter mot utegångsförbud. Det har rapporterats om rasistiskt motiverade attacker och påhopp mot personer med östasiatiskt utseende, på vilka rasistiska krafter har velat lägga skulden för pandemin. Vi har också kunnat läsa om hur islamistiska milisgrupper i Nigeria dragit nytta av polisen varit försvagade till följd av pandemin och genomfört dödliga attacker. 

Under våren och sommaren har också varningsrapporter, om att pandemin kan utgöra ett ökat radikaliseringshot i högerextrema och jihadistiska miljöer runt om i världen, kommit från FN, EU, tankesmedjor och forskare. EU:s säkerhetstjänst har varnat för att coronakrisen gynnar terrorbenägen extremism, FN upprepade i juli sin varning om att högerextrema krafter använder krisen för att rekrytera och radikalisera människor, samt inspirera till attacker. 

Vad ledarna säger är det supportrarna sedan sprider, så det finns inga motstridiga uppfattningar.

Michael Krona, medieforskare på Malmö universitet

Ett Netflix för avrättningsvideos

Michael Krona är medieforskare på Malmö universitet och har följt IS propaganda i många år. Sedan coronakrisens start har han också fokuserat på hur IS kommunicerar kring och använder sig av pandemin. Han har sett hur konsumtionen av extremistmaterial har ökat under coronapandemin. IS hade redan innan en stark närvaro på nätet och har nu dragit nytta av att många tillbringar mer tid hemma framför sina datorer. 

– Huvudbudskapet från IS ledning har varit att detta är guds vilja och intention i kampen mellan ont och gott och att detta skulle ses som en möjlighet och ett medel att slå ut de otrogna. IS är väldigt centraliserade i sin struktur. Deras ledarskap är viktigt för supportrarna. Vad ledarna säger är det supportrarna sedan sprider, så det finns inga motstridiga uppfattningar. Supportrarna har förstorat den berättelsen och försökt dra nytta av att olika samhällen stängt ner, berättar han för Arbetaren. 

Han menar att coronakrisen har fått konsekvenser i den här miljön på två olika plan. 

– För det första att många av supportrarna spenderar väldigt mycket tid på nätet. Konsumtionen av extremistmaterial har ökat. För några månader sedan utvecklades en streamingsajt av några IS-supportrar, det är som ett Netflix med avrättningsvideos.

– Den andra nivån är att man uppmanar människor runtom i Europa att nu när säkerhetstjänst, polis och myndigheter är upptagna att hantera virus operera under radarn och attackera i sina hemländer. Det har kommit uppmaningar om att attackera platser där människor samlas, vilket just nu är sjukhus. Det har varit kontinuerligt under de här månaderna, säger Michael Krona.

Foto: Håkan RöjderMichael Krona är medieforskare på Malmö universitet och har följt IS propaganda i många år.
Foto: Håkan Röjder
Michael Krona är medieforskare på Malmö universitet och har följt IS propaganda i många år.

Utgör coronakrisen en bra grogrund för att människor dras till sammanhang som IS?

– Ja, tyvärr. Dels har vi det här med onlineradikalisering, det är lätt att ta åt sig budskapet nu. Men också på mer långsiktiga plan. I exempelvis Irak ser vi just nu stor arbetslöshet och socioekonomiska klyftor som ökar. I den regionen kan de gå in och utföra operationer och ta mark igen, när samhällen är utsatta blir rekryteringsunderlaget större. I Europa skickar man gärna ut budskapet om att ”regeringen klarar inte av att ta hand om medborgare, särskilt inte muslimer”, man spär på ett utanförskap. En av grundpelarna i IS ideologi är att auktoriteter, regimer, regeringar alltid sviker muslimer, och att IS är bättre på att ta hand om muslimer. Den är stark och går långt tillbaka och den passar bra nu under corona. De kan peka på brister i hanteringen av viruset. De har startat coronaviruskanaler där de bara diskuterar den här typen av frågor, med fokus på att regeringar inte tar hand om muslimer.

IS finns i dag på över 100 sajter och applikationer. Folk tror att det är på obskyra delar av nätet, så är det inte alls längre.

Michael Krona, medieforskare på Malmö universitet

Går det att säga om spridningen på deras material har ökat under corona?

– Det har det faktiskt, det beror inte så mycket på corona. Det beror på att det senaste halvåret har man flyttat ut på många fler appar och plattformar. IS finns i dag på över 100 sajter och applikationer. Folk tror att det är på obskyra delar av nätet, så är det inte alls längre. Deras budskap sprids snabbt och stort. Det hänger också ihop med att när de tappade sitt territorium för två år sedan så började de lägga mer resurser på nätet. 

Är medieskuggan bra eller dålig för deras rekrytering?

– En av de största missuppfattningarna när de genomför attacker gör de det för att få exponering i media. Det är bara till viss del sant. De behöver också att man inte fokuserar på dem så att de kan mobilisera under radarn. När det handlar om annat i världen så är de som mest aktiva med att mobilisera och planera. Nu har man inte pratat om dem på typ ett halvår. Folk tror att de är slut. Men de växer mycket och plötsligt smäller det igen.

Är du orolig när det kommer till risken för attacker i Europa?

– Ja, hotet kommer att öka då det fortfarande är så att IS har stora finansiella resurser, det finns fortsatt stater som hjälper dem med resurser. De bygger sakta upp sin cellstruktur i europeiska länder. Inom 2-3 årsperiod kommer vi åter se ett ökat hot i flera länder igen från dessa grupper. Varken al-Qaida eller IS är på något sätt slut. 

– När vi nu i olika länder ser en mer utsatt social och ekonomisk position, till exempel ökad arbetslöshet, behöver man vara väldigt vaksam på rekryterings- och radikaliseringsbeteenden.

Grupper som IS är väldigt skickliga på nätet. Det är massivt och enormt effektivt. Människor som redan från början känner sig utsatta, och nu tillbringar mycket tid på nätet kan vara mer mottagliga för detta just nu, säger Michael Krona.

Komplex bild av högerextremismen under corona

I slutet av juni släppte Expo en rapporten ”En tsunami av hat”, som är en genomgång av hur högerextrema krafter har exploaterat krisen. Rapporten ger en komplex bild där högerpopulistiska partier tappat mark och misslyckats med att göra sig relevanta under pandemin, auktoritära högerregimer å sin sida stärkt sin makt, medan högerextrema krafter tagit spjärn mot anti-lockdownrörelser i flera länder. Morgan Finnsiö, researcher på Expo och rapportens redaktör, menar att det finns anledningar att följa utvecklingen i dessa miljöer noga. 

– Man kan generellt säga att högerextrem propaganda får större genomslag i tider när folk känner sig förvirrade, kanske misstänksamma mot information som kommer från myndigheter och institutioner, frustrerade, oroliga och arga. Det är känslor som extremhögern har specialiserat sig på att spä på och exploatera i ett sekel. Deras propaganda, som alltid är viktig del, får större genomslag under sådana omständigheter. Och det kan man också se nu att högerextrem propaganda har fått större och mer intensiv spridning, säger han till Arbetaren. 

En tendens i de högerextrema miljöerna som fått vatten på sin kvarn är den så kallade accelerationistiska tendensen. 

– Det är en apokalyptisk extremhöger, som man från säkerhetstjänsters perspektiv nu tittar extra på. De kan bli stärkta av detta. 

”Accelerationismen” går ut på att samhällets ”oundvikliga kollaps” ska påskyndas med hjälp av polarisering, sabotage och terror. Det ska trigga det slutgiltiga ”raskriget” som kommer att bereda vägen för den fascistiska nyordningen.

– När de ser att BNP rastar igenom golvet, människor dör, institutioner ifrågasätts, får de vind i seglen och blir mer motiverade. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att det översätts i handling, men det är en strömning som den här krisen är som skräddarsydd för. Den finns delvis representerad bland element inom Nordiska motståndsrörelsen och mycket mer utbrett i USA och andra delar av världen. 

Social isolering kan ju vara en riskfaktor när det kommer till radikalisering, vad tänker du att exempelvis stängda skolor och minskade sociala kontakter i många länder med hårdare lockdown, kan innebära?

– Det är ännu oklart vad det kommer att visa sig ha för effekt i slutändan. Flera experter har i olika analyser uttryckt oro kring att många unga människor är mer hemma, är mer online och exponeras för större volymer av desinformation och hatpropaganda. Social isolering, skärmtid, och avvikelsen från det normala och rutinmässiga kan göra människor oroliga. Vi vet att det finns så många sociala problem förknippade med detta, hem där det förekommer våld, föräldrar som förlorar jobb, familjer som drabbas av dödsfall. Många negativa faktorer som radikaliseringsforskningen pekar på som bidragande till en radikaliseringsprocess, sammanfaller just nu. Det finns absolut en stor risk för radikalisering, att individer är mer sårbara för att dras in i högerextremism. Men huruvida det faktiskt blir så, återstår att se.

– Det vi redan nu kan se är ju exempelvis brandattackerna mot 5G-master, som har en koppling till kraftigt ökade konspirationsteorier kring corona, teorier om att de förvärrar spridningen, eller att corona påhitt för att dölja farorna med 5G. Vi har sett ett samband mellan ökad spridning av dessa konspirationsteorier och en ökning av attacker mot 5G-master. Det tyder på att desinformationen har en förmåga att mobilisera folk att begå drastiska handlingar. Sedan har vi också de omfattande vågorna av attacker och kränkningar mot folk som uppfattas som asiater, vilket är ett tecken på att det människor ser och hör online hetsar fram ett sådant här agerande. 

Foto: David LagerlöfMorgan Finnsiö, researcher på Expo och rapportens redaktör, menar att det finns anledning att följa utvecklingen i de högerextrema miljöerna noga. 
Foto: David Lagerlöf
Morgan Finnsiö, researcher på Expo och rapportens redaktör, menar att det finns anledning att följa utvecklingen i de högerextrema miljöerna noga. 

När det kommer till attacker och kränkningar mot minoriteter efterlyser Morgan Finnsiö ett tydligare agerande från politikerna. 

– Sveriges politiska ledarskap skulle kunna göra mer för att markera att det är samhällets plikt att värna våra minoriteter i det här läget. Folk som uppfattas som asiater i Sverige har utsatts för en massa påhopp och angrepp, det sker en global hets och smutskastning mot judar, Sverigedemokrater har hetsat mot somalier. Svenska minoriteter har smutskastats under krisen på ett väldigt farligt sätt. I det här läget, med det allmänna hotet från människor som påverkas av propaganda och faran för extremism, finns det anledning för Sverige ledarskap att markera att det här också är ett hot mot den demokratiska ordningen.

Morgan Finnsiö menar dock att det är för tidigt att säga om det kommer att ske en konkret tillväxt i de högerextrema miljöerna. 

– Men det finns all anledning att vara vaksam. Det hänger mycket på hur pandemin utvecklas, vilket hänger på politiska beslut i närtid. Vi har också presidentvalet i USA i höst. Förra valet var en viktig faktor för tillväxten av högerextremism i USA och världen, så den händelsen kommer också att kunna få betydelse. Skulle man börja hantera krisen jättebra och se ekonomisk återhämtning, då kommer grogrunden för extremism bli sämre. 

I mars, samma månad som virusspridningen förklarades vara en pandemi, varnade Säpo för ett ökat högerextremt hot i Sverige. 

Vad tror du om hotbilden nu? Är den större, mindre eller oförändrad?

– Jag skulle säga att hotet är större, svarar Morgan Finnsiö. 

– Det baserar jag i princip på dels den generella analysen att extremhögern har blivit starkare och farligare de senaste tio åren, och de senaste fem åren i synnerhet. Det har varit ett stort antal attacker i västvärlden och från säkerhetspolitiskt håll har man betonat detta mer och mer de senaste åren. De har haft en ökad tillväxt, fått ett ökat självförtroende och så nu på det kom den här krisen. Vissa delar av verksamheten har förstås också blivit lidande. Vit makt-konserterna är viktig inkomstkälla för nazistiska delarna av de hör miljöerna och de har ju fått ställas in. Men generellt tror vi att hotet ökar för att läget är så pass osäkert. Vi har extremistiska aktörer som inte drar sig för våldsamma medel och vi har också en publik i form av allmänheten som är mer öppen för desinformation och hatfulla boskap som spelar på människors känslor av oro. 

– Även om man inte kan se några konkreta framryckningar så kan man tänka på det som en situation där någon sitter med en massa tändstickor, och någon välter ut en bensindunk. Även om de inte gör något ännu, så är det farlig situation.

Publicerad Uppdaterad
21 timmar sedan
Elinor Torp började som journalist på Dagens Arbete och Tidningen Arbetarskydd. Det lade grunden för hennes starka reportageböcker. Foto: Tove Falk

Publicistklubbens stora pris till Elinor Torp

Journalisten och författaren Elinor Torp har tilldelats Publicistklubbens stora pris. Hon har ett förflutet på tidningen Dagens arbete, där hennes arbetsplatsgranskningar kring återvinningsbranschen gav henne Föreningen grävande journalisters Guldspaden 2010. Därefter har hon gett ut flera uppmärksammade arbetsmiljöreportage i bokform.

Elinor Torps första bok, Döden på jobbet (2013), om dödliga arbetsplatsolyckors systematiska bakgrund i arbetsköparens slarv och nonchalans, väckte debatt. Inte minst reportaget från Nordkalk, där åtta unga, inhyrda från ett bemanningsföretag, brännskadades i en arbetsplatsolycka. Ytterligare en avled. Därefter har hon producerat flera initierade och uppmärksammade reportageböcker, som Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen, 2015.

Statsministerns papperslösa städerska

2023 utkom hennes reportagebok Rent åt helvete, med berättelser om städbranschen som en av de smutsigaste arbetsmiljöerna man kan tänka sig. Bland annat skildrade hon fallet kring den nicaraguanska städerskan Chilo Martinez, som visade sig arbeta svart och papperslöst hos statsminister Magdalena Andersson. Fallet ledde till rättegång och Martinez fick genom facklig hjälp av Stockholms LS av SAC Syndikalisterna 2024 rätt till ett högt skadestånd från arbetsköparna. 

Elinor Torp fick Dagermanpriset 2024 med motiveringen: ”För ett författarskap som riktar ett obevekligt ljus in i det svenska välfärdssamhällets skuggsida. Elinor Torps granskning av arbetslivet visar oss hur laglösheten brer ut sig och hur utländsk och oorganiserad arbetskraft utnyttjas. I Dagermans anda synliggör hon det vi blundat för.”

Publicistklubbens stora pris är på 50 000 kronor, och juryn skriver: ”Elinor Torp riktar sitt sökarljus mot välfärdssamhällets mörkaste vrår och ger röst åt de som annars inte hörs. Hon granskar arbetsmarknadens utnyttjande av utsatta i artiklar och böcker. Med stilistisk precision förmedlar hon berättelser som är omöjliga att värja sig från och som rakt in i hjärtat.”

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad