I isoleringen kan ensamvargen hitta flocken

I mars avstyrde FBI en attack där en 36-årig man från Missouri, planerade att brandbomba ett sjukhus där covid-19-patienter vårades. Mannen, som sköts ihjäl av polis, hade också övervägt att attackera en moské, en synagoga och en skola där majoriteten av eleverna var afroamerikaner. Mannen var ett exempel på den sortens ”vigilantism” som vissa extremister reagerat med när det kommer till pandemin, menar William Braniff, kontraterrosimexpert på University of Maryland i en artikel i Washington Post. 

En av coronapandemins tydliga bieffekter har varit våld. Det har rapporterats om ökat våld i hemmet under lock-down, främst mot kvinnor och barn. Vi har kunnat läsa om ökat våld från ordningsmakterna i flera länder mot människor som bryter mot utegångsförbud. Det har rapporterats om rasistiskt motiverade attacker och påhopp mot personer med östasiatiskt utseende, på vilka rasistiska krafter har velat lägga skulden för pandemin. Vi har också kunnat läsa om hur islamistiska milisgrupper i Nigeria dragit nytta av polisen varit försvagade till följd av pandemin och genomfört dödliga attacker. 

Under våren och sommaren har också varningsrapporter, om att pandemin kan utgöra ett ökat radikaliseringshot i högerextrema och jihadistiska miljöer runt om i världen, kommit från FN, EU, tankesmedjor och forskare. EU:s säkerhetstjänst har varnat för att coronakrisen gynnar terrorbenägen extremism, FN upprepade i juli sin varning om att högerextrema krafter använder krisen för att rekrytera och radikalisera människor, samt inspirera till attacker. 

Vad ledarna säger är det supportrarna sedan sprider, så det finns inga motstridiga uppfattningar.

Michael Krona, medieforskare på Malmö universitet

Ett Netflix för avrättningsvideos

Michael Krona är medieforskare på Malmö universitet och har följt IS propaganda i många år. Sedan coronakrisens start har han också fokuserat på hur IS kommunicerar kring och använder sig av pandemin. Han har sett hur konsumtionen av extremistmaterial har ökat under coronapandemin. IS hade redan innan en stark närvaro på nätet och har nu dragit nytta av att många tillbringar mer tid hemma framför sina datorer. 

– Huvudbudskapet från IS ledning har varit att detta är guds vilja och intention i kampen mellan ont och gott och att detta skulle ses som en möjlighet och ett medel att slå ut de otrogna. IS är väldigt centraliserade i sin struktur. Deras ledarskap är viktigt för supportrarna. Vad ledarna säger är det supportrarna sedan sprider, så det finns inga motstridiga uppfattningar. Supportrarna har förstorat den berättelsen och försökt dra nytta av att olika samhällen stängt ner, berättar han för Arbetaren. 

Han menar att coronakrisen har fått konsekvenser i den här miljön på två olika plan. 

– För det första att många av supportrarna spenderar väldigt mycket tid på nätet. Konsumtionen av extremistmaterial har ökat. För några månader sedan utvecklades en streamingsajt av några IS-supportrar, det är som ett Netflix med avrättningsvideos.

– Den andra nivån är att man uppmanar människor runtom i Europa att nu när säkerhetstjänst, polis och myndigheter är upptagna att hantera virus operera under radarn och attackera i sina hemländer. Det har kommit uppmaningar om att attackera platser där människor samlas, vilket just nu är sjukhus. Det har varit kontinuerligt under de här månaderna, säger Michael Krona.

Foto: Håkan RöjderMichael Krona är medieforskare på Malmö universitet och har följt IS propaganda i många år.
Foto: Håkan Röjder
Michael Krona är medieforskare på Malmö universitet och har följt IS propaganda i många år.

Utgör coronakrisen en bra grogrund för att människor dras till sammanhang som IS?

– Ja, tyvärr. Dels har vi det här med onlineradikalisering, det är lätt att ta åt sig budskapet nu. Men också på mer långsiktiga plan. I exempelvis Irak ser vi just nu stor arbetslöshet och socioekonomiska klyftor som ökar. I den regionen kan de gå in och utföra operationer och ta mark igen, när samhällen är utsatta blir rekryteringsunderlaget större. I Europa skickar man gärna ut budskapet om att ”regeringen klarar inte av att ta hand om medborgare, särskilt inte muslimer”, man spär på ett utanförskap. En av grundpelarna i IS ideologi är att auktoriteter, regimer, regeringar alltid sviker muslimer, och att IS är bättre på att ta hand om muslimer. Den är stark och går långt tillbaka och den passar bra nu under corona. De kan peka på brister i hanteringen av viruset. De har startat coronaviruskanaler där de bara diskuterar den här typen av frågor, med fokus på att regeringar inte tar hand om muslimer.

IS finns i dag på över 100 sajter och applikationer. Folk tror att det är på obskyra delar av nätet, så är det inte alls längre.

Michael Krona, medieforskare på Malmö universitet

Går det att säga om spridningen på deras material har ökat under corona?

– Det har det faktiskt, det beror inte så mycket på corona. Det beror på att det senaste halvåret har man flyttat ut på många fler appar och plattformar. IS finns i dag på över 100 sajter och applikationer. Folk tror att det är på obskyra delar av nätet, så är det inte alls längre. Deras budskap sprids snabbt och stort. Det hänger också ihop med att när de tappade sitt territorium för två år sedan så började de lägga mer resurser på nätet. 

Är medieskuggan bra eller dålig för deras rekrytering?

– En av de största missuppfattningarna när de genomför attacker gör de det för att få exponering i media. Det är bara till viss del sant. De behöver också att man inte fokuserar på dem så att de kan mobilisera under radarn. När det handlar om annat i världen så är de som mest aktiva med att mobilisera och planera. Nu har man inte pratat om dem på typ ett halvår. Folk tror att de är slut. Men de växer mycket och plötsligt smäller det igen.

Är du orolig när det kommer till risken för attacker i Europa?

– Ja, hotet kommer att öka då det fortfarande är så att IS har stora finansiella resurser, det finns fortsatt stater som hjälper dem med resurser. De bygger sakta upp sin cellstruktur i europeiska länder. Inom 2-3 årsperiod kommer vi åter se ett ökat hot i flera länder igen från dessa grupper. Varken al-Qaida eller IS är på något sätt slut. 

– När vi nu i olika länder ser en mer utsatt social och ekonomisk position, till exempel ökad arbetslöshet, behöver man vara väldigt vaksam på rekryterings- och radikaliseringsbeteenden.

Grupper som IS är väldigt skickliga på nätet. Det är massivt och enormt effektivt. Människor som redan från början känner sig utsatta, och nu tillbringar mycket tid på nätet kan vara mer mottagliga för detta just nu, säger Michael Krona.

Komplex bild av högerextremismen under corona

I slutet av juni släppte Expo en rapporten ”En tsunami av hat”, som är en genomgång av hur högerextrema krafter har exploaterat krisen. Rapporten ger en komplex bild där högerpopulistiska partier tappat mark och misslyckats med att göra sig relevanta under pandemin, auktoritära högerregimer å sin sida stärkt sin makt, medan högerextrema krafter tagit spjärn mot anti-lockdownrörelser i flera länder. Morgan Finnsiö, researcher på Expo och rapportens redaktör, menar att det finns anledningar att följa utvecklingen i dessa miljöer noga. 

– Man kan generellt säga att högerextrem propaganda får större genomslag i tider när folk känner sig förvirrade, kanske misstänksamma mot information som kommer från myndigheter och institutioner, frustrerade, oroliga och arga. Det är känslor som extremhögern har specialiserat sig på att spä på och exploatera i ett sekel. Deras propaganda, som alltid är viktig del, får större genomslag under sådana omständigheter. Och det kan man också se nu att högerextrem propaganda har fått större och mer intensiv spridning, säger han till Arbetaren. 

En tendens i de högerextrema miljöerna som fått vatten på sin kvarn är den så kallade accelerationistiska tendensen. 

– Det är en apokalyptisk extremhöger, som man från säkerhetstjänsters perspektiv nu tittar extra på. De kan bli stärkta av detta. 

”Accelerationismen” går ut på att samhällets ”oundvikliga kollaps” ska påskyndas med hjälp av polarisering, sabotage och terror. Det ska trigga det slutgiltiga ”raskriget” som kommer att bereda vägen för den fascistiska nyordningen.

– När de ser att BNP rastar igenom golvet, människor dör, institutioner ifrågasätts, får de vind i seglen och blir mer motiverade. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att det översätts i handling, men det är en strömning som den här krisen är som skräddarsydd för. Den finns delvis representerad bland element inom Nordiska motståndsrörelsen och mycket mer utbrett i USA och andra delar av världen. 

Social isolering kan ju vara en riskfaktor när det kommer till radikalisering, vad tänker du att exempelvis stängda skolor och minskade sociala kontakter i många länder med hårdare lockdown, kan innebära?

– Det är ännu oklart vad det kommer att visa sig ha för effekt i slutändan. Flera experter har i olika analyser uttryckt oro kring att många unga människor är mer hemma, är mer online och exponeras för större volymer av desinformation och hatpropaganda. Social isolering, skärmtid, och avvikelsen från det normala och rutinmässiga kan göra människor oroliga. Vi vet att det finns så många sociala problem förknippade med detta, hem där det förekommer våld, föräldrar som förlorar jobb, familjer som drabbas av dödsfall. Många negativa faktorer som radikaliseringsforskningen pekar på som bidragande till en radikaliseringsprocess, sammanfaller just nu. Det finns absolut en stor risk för radikalisering, att individer är mer sårbara för att dras in i högerextremism. Men huruvida det faktiskt blir så, återstår att se.

– Det vi redan nu kan se är ju exempelvis brandattackerna mot 5G-master, som har en koppling till kraftigt ökade konspirationsteorier kring corona, teorier om att de förvärrar spridningen, eller att corona påhitt för att dölja farorna med 5G. Vi har sett ett samband mellan ökad spridning av dessa konspirationsteorier och en ökning av attacker mot 5G-master. Det tyder på att desinformationen har en förmåga att mobilisera folk att begå drastiska handlingar. Sedan har vi också de omfattande vågorna av attacker och kränkningar mot folk som uppfattas som asiater, vilket är ett tecken på att det människor ser och hör online hetsar fram ett sådant här agerande. 

Foto: David LagerlöfMorgan Finnsiö, researcher på Expo och rapportens redaktör, menar att det finns anledning att följa utvecklingen i de högerextrema miljöerna noga. 
Foto: David Lagerlöf
Morgan Finnsiö, researcher på Expo och rapportens redaktör, menar att det finns anledning att följa utvecklingen i de högerextrema miljöerna noga. 

När det kommer till attacker och kränkningar mot minoriteter efterlyser Morgan Finnsiö ett tydligare agerande från politikerna. 

– Sveriges politiska ledarskap skulle kunna göra mer för att markera att det är samhällets plikt att värna våra minoriteter i det här läget. Folk som uppfattas som asiater i Sverige har utsatts för en massa påhopp och angrepp, det sker en global hets och smutskastning mot judar, Sverigedemokrater har hetsat mot somalier. Svenska minoriteter har smutskastats under krisen på ett väldigt farligt sätt. I det här läget, med det allmänna hotet från människor som påverkas av propaganda och faran för extremism, finns det anledning för Sverige ledarskap att markera att det här också är ett hot mot den demokratiska ordningen.

Morgan Finnsiö menar dock att det är för tidigt att säga om det kommer att ske en konkret tillväxt i de högerextrema miljöerna. 

– Men det finns all anledning att vara vaksam. Det hänger mycket på hur pandemin utvecklas, vilket hänger på politiska beslut i närtid. Vi har också presidentvalet i USA i höst. Förra valet var en viktig faktor för tillväxten av högerextremism i USA och världen, så den händelsen kommer också att kunna få betydelse. Skulle man börja hantera krisen jättebra och se ekonomisk återhämtning, då kommer grogrunden för extremism bli sämre. 

I mars, samma månad som virusspridningen förklarades vara en pandemi, varnade Säpo för ett ökat högerextremt hot i Sverige. 

Vad tror du om hotbilden nu? Är den större, mindre eller oförändrad?

– Jag skulle säga att hotet är större, svarar Morgan Finnsiö. 

– Det baserar jag i princip på dels den generella analysen att extremhögern har blivit starkare och farligare de senaste tio åren, och de senaste fem åren i synnerhet. Det har varit ett stort antal attacker i västvärlden och från säkerhetspolitiskt håll har man betonat detta mer och mer de senaste åren. De har haft en ökad tillväxt, fått ett ökat självförtroende och så nu på det kom den här krisen. Vissa delar av verksamheten har förstås också blivit lidande. Vit makt-konserterna är viktig inkomstkälla för nazistiska delarna av de hör miljöerna och de har ju fått ställas in. Men generellt tror vi att hotet ökar för att läget är så pass osäkert. Vi har extremistiska aktörer som inte drar sig för våldsamma medel och vi har också en publik i form av allmänheten som är mer öppen för desinformation och hatfulla boskap som spelar på människors känslor av oro. 

– Även om man inte kan se några konkreta framryckningar så kan man tänka på det som en situation där någon sitter med en massa tändstickor, och någon välter ut en bensindunk. Även om de inte gör något ännu, så är det farlig situation.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
7 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad