”That’s what started the spark of revolution”

It is early morning in New York when Christian Smalls answers the call. It has only been some week since he was fired from Amazon after organizing a protest at his former workplace, at JFK8 on Staten Island, New York. A distribution center where around 5000 people currently are working.

Christian Smalls said that the company did not take adequate security measures in connection with the outbreak of the virus. Not least in New York, a city that has become the epicenter of the pandemic and where thousands of people have died as a consequence of Covid-19. In early March, the mayor proclaimed a state of emergency in the city of eight million people, and since then the streets have been deserted and empty. At the same time, the work is ongoing at Amazon’s distribution centers as usual.

Photo: Frank Franklin II/TTPedestrians and cyclists move through Times Square Friday, April 17, 2020, in New York. New York City streets are largely empty as people continue to stay at home to prevent the spread of COVID-19.
Photo: Frank Franklin II/TT
Pedestrians and cyclists move through Times Square Friday, April 17, 2020, in New York. New York City streets are largely empty as people continue to stay at home to prevent the spread of COVID-19.

Christian Smalls says he noted in early March that colleagues around him on the floor began to feel bad.

– Some of them were vomiting, some of them were dizzy, light-headed, tired… I knew something was wrong, so I tried to escalate it to my HR team, saying like‚ hey, something is wrong here, we should quarantine the building just to be precautious. We didn’t have any confirmed cases in the beginning of March. They were like business as usual, we’re following the CDC guidelines, there’s no concern we need to take action right now‘. I wasn’t really agreeing with it, but I was like trying to continue to fight behind the scenes.

Christian Smalls took a few days off and contacted the health authorities in New York. When he returned to work on March 24, he was met by a sick and exhausted colleague. She had bloodshot eyes and said that the day before she had gotten tested for Covid-19 and was now waiting for the test result.

– I told her to go home. It was nine in the morning, it was still early. She was my friend and listened to me and understood. She went home.

Christian Smalls outside the warehouse JFK8 on Staten Island.Foto: Privat
Christian Smalls outside the warehouse JFK8 on Staten Island.
Foto: Privat

Two hours later, at eleven o’clock in the morning, it was the usual time for a manager meeting. There, Christian Smalls was told that they had a first positive confirmed case of Covid-19 in the building.

In Queens, a similar situation had occurred at an Amazon warehouse just some weeks earlier. By then they had closed down the building and then professionally sanitized the premises. Christian Smalls expected the same thing to happen on Staten Island. But that was not the case.

– So I was expecting the same thing. I was expecting us to close down, send everybody home with pay and they call a professional crew to come to sanitize the building. That didn’t happen. Everybody was like business as usual, don’t tell the employees, we don’t want to cause a panic. That was the last time that I worked for Amazon.

Photo: Frank Franklin II/TTNew York Gov. Andrew Cuomo announced Thursday, April 16, that the state
Photo: Frank Franklin II/TT
New York Gov. Andrew Cuomo announced Thursday, April 16, that the state’s stay-at-home restrictions that have been in place since March 22 will last at least until May 15.

Christian Smalls says he refused to give up. He went home, made more phone calls, tried to draw media attention. He contacted the authorities again but without results.

The next morning he returned to the building but went to the cafeteria instead.

– So I went back to the building every single day – Wednesday, Thursday, Friday, Saturday – and I sat in the cafeteria for 8 hours a day, trying to tell the employees the truth. I said hey, somebody was in here, that has been working around you guys, that tested positive. Let’s try to close the building down, let’s go to the general manager’s office. 

– So every morning around at 9 o’clock in the morning, we gonna go to interrupt his meeting. I had a group of 10 people to go voice their concerns, including myself. And he get on a phone call and I guess he tried to call the Regionals or whoever is above to decide and try to close the building down – allegedly. But nothing happened. 

Christian Smalls says that they repeatedly got the same type of evasive answer – ”it’s not a Site-Level-Decision”, ”I missed the Regionals” and ”we don’t have to close the building down, we’re following the guidelines”.

So I guess he was probing at me, what you guys plan on doing. I was like I don’t know but something has to be done.

Christian Smalls

On Friday Smalls went to the general manager’s office alone and got into an intense argument with him.

– I told him we need to close this building down or we gonna have to do something. I brought up the Kentucky building. They closed down, because the government closed it down and they paid the people for the entire week, I believe, until April 1st. I said well, Kentucky closed down, why can’t we close down? We’re the same type of building and he basically told me that the government did it, that the employees didn’t protest. But I read in the article, that they protested. So I guess he was probing at me, what you guys plan on doing. I was like I don’t know but something has to be done.

Christian Smalls again had to read the guidelines that didn’t make any sense or mean anything to him. He left and began mobilizing for a walkout on Monday. This time the media started to call him up.

On Saturday he returned to the building and to the cafeteria. A manager came forward and took Christian Smalls aside. He said he would be put on paid quarantine because he came in contact with someone infected by Covid-19.

– I said, well yeah I’ve been tellin‘ you guys that all week. But not only did I get in contact with her, but my entire department. We all need to be quarantined – the entire building. She is a supervisor, she has to engage with people, she has to work hand in hand with people, she has to help people – we all need to be quarantined. Including the person I drive to work with. No, just you, nobody else, just you. So, just me, not even the person I drive to work with. Ok, no problem. I left. I knew something was wrong, something was obviously wrong! I was being targeted to be silenced. They obviously got tired of me.

Photo: Bebeto Matthews/TTChris Smalls, center, wears a bandana while leading workers in a protest at Amazon
Photo: Bebeto Matthews/TT
Chris Smalls, center, wears a bandana while leading workers in a protest at Amazon’s fulfillment center in Staten Island, N.Y., calling for the company to improve working conditions at the warehouse as COVID-19 continues to spread.

On Monday at lunchtime, Christian Smalls organized the walkout.

– About 50 to 60 people that came out. Everything was planned. Down to the timing. I picked the day where it’s gonna be nice weather, 65 degrees Fahrenheit, so I knew everybody would like to eat lunch outside. I gave the world, what needed to be seen, it was the walk out. And people joined us right there on the spot, people were holding my signs up.

– They were talking to the press, the media, telling the truth about not being protected at work and that’s exactly what I wanted to happen. I wanted them to note they were not being protected. There’s no mask, these are not the right type of gloves. That’s what started the spark of revolution, because a lot of people all over the globe realized they’re in the same situation and this is very dangerous, this is life or death.

Two hours later, Christian Smalls got fired from the company over the phone. Amazon disputed that he was terminated because of his agitation or political involvement. A spokeswoman for the company, Kristen Kish, said that he got fired because he had returned to work to conduct the demonstration even though he was in the midst of a paid 14-day quarantine after coming into contact with someone at the facility who was sick. 

– We terminated his employment for putting the health and safety of others at risk and violations of his terms of his employment, Kirsten Kish said to New York Times.

Amazon also denies not having told employees at the warehouse of confirmed cases and has told Forbes magazine that the company asked anyone who was in close contact with the diagnosed staff member to self-quarantine for 14 days, with pay.

Photo: Bebeto Matthews/TTWorkers say Amazon is not doing enough to to keep workers safe from the spread of COVID-19. "They say we going by CDC standards, but when we call the CDC they are not," said Gerald Bryson that participated in the protest. "I got grand kids at home, I got kids, I am not doing it."
Photo: Bebeto Matthews/TT
Workers say Amazon is not doing enough to to keep workers safe from the spread of COVID-19. ”They say we going by CDC standards, but when we call the CDC they are not,” said Gerald Bryson that participated in the protest. ”I got grand kids at home, I got kids, I am not doing it.”

The strike got a lot of attention in American media. But also the fact that Christian Smalls got fired. New York Mayor Bill De Blasio announced at a press conference that he has asked the city’s human rights commissioner to investigate the case.

But Amazon also ended up in a media scandal. An internal meeting protocol leaked and Vice News revealed how top executives at Amazon discussed Smalls during a morning meeting.

”He is not smart, or articulate,” senior Amazon chief David Zapolsky wrote in the meeting chat about Christian Smalls. ”Let him be the most interesting part of the story, and if possible, let him become the face of the entire trade union and organizing movement.” Also present at the meeting was Jeff Bezos, Amazon’s founder and CEO.

In a statement to VICE News, Zapolsky said his “comments were personal and emotional.”

“I was frustrated and upset that an Amazon employee would endanger the health and safety of other Amazonians by repeatedly returning to the premises after having been warned to quarantine himself”.

Christian Smalls was not surprised at how they expressed themselves in the internal meeting minutes.

How did you feel when you read the conversation?

– I don’t feel anything, because they didn’t do anything for me, my entire life! I don’t care about their opinion. It’s not about me – it never was. If they’re threatened by somebody who makes 25 dollars an hour and they have the richest man in the world in the room with them, that tells you that I was speaking the truth – is it really that serious to have a meeting with the CEO? That tells you right there that there is some truth to my story. There’s a lot of truth to my story. It’s intimidating them, it’s causing them to lose money. They‘re greedy, they’re all about the money, they don’t care about people. 

– They even say that. We don’t worry about the employees, let’s just worry about Christian Smalls. That tells you right there, that they don’t give a damn about the people, sorry for my language, but they don’t care about people. If you work for Amazon, that tells you how little value you are to them. You just making them richer and richer, they don’t care if you bring this virus home to your families. They don’t care about you. They don’t care whether you live or die! You pass away, guess what they’re gonna do? They gonna hire 100 000 more people. People got to wake up. Walk out!

After your resignation, the mayor of New York told them to have the Commissioner for Human Rights investigate the case. Will they do this?

– Yeah, absolutely! They already started it. They sent them letters, they had to respond. It’s only a matter of time. Right now it’s kind of difficult. The courts are closed. Everybody’s quarantined. But they definitely have this as a top priority right now. They’re still working on it. They’re trying to examine it and it’s still investigated. I appreciate the mayor and all the Congress people, senators that stepped up to help investigate. 

Do you think many employees are scared to stand up to Amazon?

 – Absolutely. Yeah, that’s intimidation, it’ll stop everybody else because people would be like, oh, if you say something, you will get fired. So, there’s a lot of people. I’m getting e-mails every single day, all over the world. People that are telling me I wanna be anonymous, but here’s what’s going on, I’m afraid but here’s what’s going on. It’s sad but I have them all: Tokyo – Japan, Brazil, London, Colombia, you name it, I have spoken to somebody everywhere and it’s sad what is really going on. It’s not just America, it’s not just JFK8 in Staten Island, it’s all over the world, these buildings, all over. 

– And my message to everybody is: No. 1 – you want to practise real social distancing, stop clicking the One-Click-Buy, stop ordering from them. If you’re an Amazon employee and you feel that you’re not safe: Take your power back! These people, that’s rich they’re not gonna  pick a box, pack a box and send it out to the customer. You have the power. Take your power back, walk out! Stand up! Don’t be afraid.

How did it go when you started working on Amazon? Have you always worked as an assistant manager?

– I started off at the bottom. I started off making 12 dollars an hour. I got promoted up. I was a regular Tier 1 associate, a picker – we call them pickers. I got hired at the bottom, obviously I’m still at the bottom, but it doesn’t matter. I worked my way up into a supervisor position in less than a year, actually, in less than a year I got promoted up. I opened up three buildings for them: New York, New Jersey and Connecticut. In each building I spent over a year, almost two years.

Your colleague was expected to work while she waited for the results of the Covid-19 test. Shouldn’t she have been quarantined?

– They don’t put you on quarantine, you’re right, you’re absolutely right – they should put you on quarantine until you get the results back, but they don’t! You gotta actually come back to work. That’s the reason why I said their policy doesn’t make sense. How can you go and get the test – you don’t even get the test if you don’t show severe symptoms. So that means that you possibly may have it. I don’t wanna take that chance and let you come back to work. I’ll wait till you get your results back. That’s gonna take a couple of days. I’ve told Amazon many times that they need such policies but they haven’t done anything.

And when you worked there was one person who tested positive, while others claim that there were in fact ten cases?

– There are about 30 cases now. In that building.

Are you planning new actions?

– Well, me, personally, I have to continue with the press, with my team. What I’m planning to do long-term is to continue to help to support the unions across the nation. We have one common goal right now. To form a coalition against these corporations taking advantage of frontliners. That’s the goal right now, to take the power back from capitalism and make a good balance between the frontliner workers, so that never happens again. That’s my goal.

Now that you’ve been fired, how do you manage to support yourself?

– I just put up a “Gofundme” on my page – it’s not really for me, though, it’s for the people that are unpaid. I wanted to take care for my people first, that’s what I started it for. If you wanna support, you can donate to my “gofundme” on my Twitter page. It’s up there now. I decided to finally give in, because the people were trying to donate to me, since day one. I wasn’t accepting this, because it’s not about the money, it never was about the money. It’s about saving lives, but I got people that are suffering right now. People that haven’t been to work for over a month. So I want to take care of them and so I decided to take the donations. I contacted the person yesterday – very good people. They did it out of their kindness, out of their heart and I’m gonna to continue to help everybody else. That’s what we’re going to do with that money.

Are there many now, that don’t dare to go to work, that stay home without pay?

– Yeah, absolutely! You got 18 year old kids who don’t go to work. There are senior citizens, that have health conditions, that don’t go to work. You got people that are sick and can’t get a test – they don’t want to put their co-workers at jeopardy, they don’t go to work. So yeah, there’s a lot of people that don’t go to work. And I want to take care of them.

Have people taken their vacation early to stay home with pay?

– We don’t have any – it’s not going to work. I used all my vacation time, I used all my personal pay time. But if you haven’t been there long enough, you won’t have any. You don’t have enough. We don’t know how long we are going to be in this situation, it could be months.

Over the past two weeks, more employees have been fired after openly criticizing the company. Maren Costa and Emily Cunningham were both employees on the tech side of Amazon and worked as user experience designers. They criticized the company on Twitter for not taking the security risks of the warehouse workers seriously and allowed a call to circulate among the employees. Costa had worked for the company for 15 years and Cunningham for more than five years. Both were also active in the Amazon Employees for Climate Justice group.

A company spokeswoman has confirmed to The Guardian, that the two employees were fired for “repeatedly violating internal policies”, which prohibit employees from commenting publicly on its business without corporate justification and approval from executives.

Last week, Bashit Mohamed, a warehouse worker in Minnesota, was also fired after trying to organize employees for better security during the corona pandemic. Amazon has stated that Bashit Mohamed was fired due to inappropriate language and behavior.

Listen to the podcast ”Amazon: Resistance in times of pandemic” and our interview with Christian Smalls:

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Skylt med texten King utanför företagets kontor i Malmö
Företagat King ligger bland annat bakom mobilspelet Candy Crush-saga. Foto: Håkan Gustafsson

Strejken avblåst: Candy Crush-företaget tecknar avtal

Det var i elfte timmen som beskedet kom att mobilspelsutvecklaren King tecknar kollektivavtal med Unionen och Sveriges Ingenjörer.

– Det här visar vilken kraft som finns när de anställda går samman och bestämmer sig för att de vill förändra. Utan det fantastiska deltagande från medlemmarna på King hade det varit mycket svårare att få till avtalet, säger Camilla Frankelius som är förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer i ett pressmeddelande.

Avtalet börja gälla den 1 april 2027 och Unionen kallar det nya avtalet för ett styrkebesked för den svenska modellen.

Kollektivavtal tecknat 

Både Sveriges Ingenjörer och Unionen menar att avtalet kommer att innebära att de anställda får mer inflytande över sin arbetssituation. Kollektivavtalet innebär bland annat ökade rättigheter för facklig organisering och ökad rätt att få information vid stora omorganisationer.

– Jag är oerhört stolt över våra medlemmar. Vi har kämpat länge för att få till stånd ett kollektivavtal och ibland har det känts som att målet varit långt borta. Men vi gav aldrig upp. Att vi nu har ett avtal på plats visar vad som är möjligt när kollegor sluter upp bakom ett gemensamt mål och fortsätter driva frågan tillsammans, säger Henrik Jönsson, vice ordförande för Unionenklubben på King i ett pressmeddelande. 

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan

Greta och Alexandra: Resan slutar – kampen fortsätter!

Vi har ett valresultat – men ingen regering – när det nu är dags att avsluta den här bloggen. 

I februari publicerades det första inlägget. Då skrev jag (det är Alexandra som skriver) att det just hade kommit en forskarvarning om att världen ”kommer allt närmare en brytpunkt då den globala uppvärmningen börjar skena utan att kunna stoppas.” Nu har en ny rapport just bedömt att fler än 450 000 människor kan dö till följd av den ökade värmen under de kommande fem månaderna och en annan att nästan alla de ”planetära gränserna” är passerade med råge. Det här – att mänskligheten med stormsteg är på väg ut ur det som forskare kallar för ”livets korridor” – har varit en av utgångspunkterna för vår resa och de samtal vi har haft med väljare och andra vi har mött. 

En annan har varit att vi lever i en tid när den internationella rättsordningen är i fritt fall. Där flera folkmord pågår – och understöds – på en och samma gång. En tid när det borde betyda något att vara tyst inför de stora saker som sker men där det istället ofta är människorna som säger ifrån som demoniseras.

Från Vittangi till Ljungbyhed

Vår resa har gått från Vittangi i norr till Ljungbyhed i söder. Vi har varit i olika delar av Stockholm – Skärholmen, Karlaplan, Hallunda, Mariatorget, Hägersten. Besökt bland annat Gävle, Umeå, Vännäs, Murjek, Jokkmokk, Forshällan, Kiruna, Västerås, Örebro, Södertälje, Göteborg och Fagersta. Vid sidan av texterna här på bloggen har det blivit flera större väljarintervjuer och en del relaterade krönikor. Allt material finns samlat här, för den som skulle vilja läsa ikapp. 

I våra möten har många människor sagt samma sak: ”Det finns inget bra alternativ att rösta på.” 

Och det var faktiskt just den insikten som startade projektet från första början. Att Greta och jag båda två – utifrån våra roller som aktivist respektive journalist – betraktade hur det politiska samtalet präglades av faktaresistens och en känsla av att det ingenstans tycktes finnas några alternativ för den verkliga förändring som så akut behövdes.

– Det här är en fråga som jag bär med mig personligen. Vad fan ska man göra? Som medborgare och som aktivist. Jag vet att jag inte är ensam som väljare i att känna mig maktlös, desperat och extremt frustrerad över att diskursen är helt frånkopplad från verkligheten, samt att det inte finns något politiskt parti som överhuvudtaget tar dessa enorma utmaningar på allvar, sa Greta innan vi gjorde vår första intervjudag i Stockholm i början av året.

Folkligt engagemang för något bättre

Och det är viktigt att påminna sig om att just detta – att stora samhällsförändringar är nödvändiga – inte är en åsikt utan något som följer av vetenskapliga slutsatser. Redan för åtta år sedan konstaterade FN:s klimatpanel IPCC att det krävdes ”snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i alla delar av våra samhällen” för att möta klimatkrisen. Sverige har som ett rikt land, enligt FN:s klimatkonvention och Parisavtalet, en skyldighet att gå före i omställningen. Men vi har inte ens målsättningar för politiken som är i linje med vad som motsvarar en rättvis andel av omställningen. 

De svenska klimatmålen omfattar vare sig konsumtionsutsläpp, eller utsläpp från biobränslen. Sammanlagt saknas omkring två tredjedelar av svenskarnas utsläpp i de nationella klimatmålen. 

En annan sak som har återkommit många gånger längs vägen är folk som gör något. Människor som engagerar sig i stort och smått, som kämpar och går utanför sin bekvämlighetszon för att utmana det livsfarliga business as usual som just nu råder i samhället. Det här är vad vi har att ta med oss framöver – en påminnelse om att vi inte är siffror i storföretagens eller partiernas excelark. Utan att var och en av oss är eller har potential att vara en del av en rörelse mot något annat. Något bättre. 

Bloggen slutar här – men det kommer säkerligen en och annan ytterligare artikel kopplad till våra resor här på arbetaren.se och i magasinet. Hoppas också att vi ses på gator och torg framöver. Det här är bara början!

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Vänsterpartiets partiledare Nooshi och Alexandra Urisman Otto
Alexandra Urisman Otto om regeringsbildningen och behovet av en politisk spelplan som utgår från verkligheten. Foto: Anders Wiklund/TT, Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto:
Behöver vi verkligen ”få saker gjorda” just nu?

”För att kunna driva den politik som ovillkorligen måste till för att bekämpa fascismen och bemöta klimatkrisen krävs ett folkligt stöd som ännu inte existerar i Sverige.” Alexandra Urisman Otto om behovet av politiska ledare som talar klarspråk och politiska förslag som ligger i linje med det vetenskapen säger krävs.

Många är vi som har längtat efter något annat de senaste fyra åren. Vad som helst, har det känts som ibland. Allt som kan ersätta den obehagligt populistiska och ofta rasistiska grundton som genomsyrat Tidöpartiernas tid vid makten. Och nu är det väl snart dags. Så fort Vänsterpartiet har tagit tag i de allvarliga valfusk-anklagelserna och lämnat sin katastrofala krishantering bakom sig. Då kan de bli en del av ett politiskt alternativ som kavlar upp ärmarna, plockar fram sina förslag och får lite saker gjorda.

Ju mer jag tänker på det, desto mer skrämmer det mig. För – missförstå mig rätt – att ”få saker gjorda” är inte vad vi behöver just nu. 

Mandatperioden som ligger framför oss är på många sätt helt avgörande. Ett misslyckande skulle inte bara innebära en försvagning av de enda två enda partier – V och MP – som har potential att driva på för en mer radikal transformation av det svenska samhället till det bättre. Det skulle också bädda för en rekordstark comeback, en Tidö 2.0, där risken är avgörande för att SD:s inflytande leder oss mot en situation som liknar Trumps USA eller Erdoğans Turkiet.

Sju av nio planetära gränser är nu överskridna

I omvärlden råder någon typ av undantagstillstånd, och det tycks råda på obestämd tid. Benjamin Netanyahu, som i snart tre år har lett ett folkmord mot den palestinska civilbefolkningen och är efterlyst för brott mot mänskligheten av den internationella domstolen ICC, talar i FN i New York och reser sedan lugnt tillbaka till Israel igen. Donald Trump monterar bit för bit ner samma ICC med svepande sanktioner. Och så har vi den lilla detaljen med planetens livsuppehållande system:

I veckan har två olika rapporter dominerat mitt flöde. Den ena berättar att det klimatkris-dopade, extrema El Niño-fenomenet som just nu sveper över världen väntas leda till omkring 450 000 dödsfall de kommande fem månaderna. Den andra kommer från forskarteamet som fokuserar på de nio så kallade ”planetära gränserna” som beskriver de sammankopplade processer i jordsystemet som måste hållas inom säkra nivåer för att bevara planetens stabilitet. Sju av nio planetära gränser är nu överskridna – och samtliga sju ligger längre utanför den säkra zonen än vid någon tidigare mätning.

Det vi behöver i det här läget är givetvis att ”få saker gjorda” men för att det ska gå behöver vi först en politisk spelplan som utgår från verkligheten. För att kunna formulera och driva den politik som ovillkorligen måste till för att bekämpa fascismen och bemöta klimatkrisen krävs ett folkligt stöd som ännu inte existerar i Sverige. Att ett sådant skulle gå att skapa utifrån en trängd regeringsposition fylld av urvattnade kompromisser är väldigt svårt att tänka sig. 

Mer än något annat behöver vi nu politiska ledare som talar klarspråk och politiska förslag som ligger i linje med det vetenskapen säger krävs, hur långt ifrån det nuvarande paradigmet de än framstår. FN:s klimatpanel tydliggjorde redan för två hela mandatperioder sedan vad det är som behöver ske: ”Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.” 

Bryt politikernas status quo

Forskare och tänkare över hela världen presenterar gång efter annan förslag på verkliga systemtransformationer, nya ekonomiska system och hur vi kulturellt och politiskt ska kunna röra oss ditåt. En grupp ekonomiska experter, sammankallade av FN, har tagit fram rekommendationer för att mäta resultat bortom BNP – ett steg bort från det konstanta fokuset på evig tillväxt, i riktning mot något som mäter det som människor verkligen värdesätter.

Ändå råder i det svenska medielandskapet ett mer eller mindre uttalat tabu mot att ens andas om verklig systemförändring. Och partiernas politik och kommunikation utgör hittills inga undantag. Trots att Sverige är ett av de länder i världen som har bäst förutsättningar att agera kraftfullt talar vårt mest ”radikala” riksdagsparti fortfarande om ”hållbar tillväxt” och vill att vi ska veta att man kan ”ta en charter till Sunny beach och ändå vara vänsterpartist”. 

Så nej, jag tror tyvärr inte att det här är mandatperioden när vi ska försöka ”få saker gjorda”. Det skulle ta all vår tid och kraft, göra att vårt kollektiva fokus hamnar helt fel och sammantaget med största sannolikhet göra större skada än nytta. Nu är det dags att gemensamt börja tala om rätt saker och att mobilisera ett motstånd mot det status quo som hotar precis allt det som betyder någonting på riktigt.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Johan Apel Röstlund om Vänsterpartiets kriser. Foto: Wikimedia commons och Axel Green

Johan Apel Röstlund:
Var är V-ledningen när det stormar som mest?

”Vänsterns bekymmer i Borlänge kan knappast ha undgått någon. Bakslag och besvär.” Johan Apel Röstlund om krisen i Vänsterpartiet.

Det är svårt att inte ta sig för pannan. Om den inkryssade Mohamed Abdukardir Ali vet vi fortfarande alldeles för lite. Misstankar om valfusk finns. Det måste såklart fortsätta att utredas ordentligt. Precis som att det måste påminnas om att även andra partier vid tidigare val både polisanmälts och anklagats för försök till röstköp och så kallad otillbörlig rösthantering.

Samtidigt ser vi ett lika förutsägbart som fult rasistiskt drev från höger.

Ändå och för att upprepa C.H. Hermansson mest berömda uttalande från sensommaren 1969: Någon jävla ordning måste det väl vara i ett parti.

Hundra års erfarenhet av riksdagen

Den nuvarande ledningens hantering av mediarapporteringen från debaklet i Dalarna har nämligen varit bedrövlig och kan knappast ha rosat marknaden för V att ta en plats i den, vad det nu ser ut, allt mer avlägsna regeringen.

Det är helt enkelt en sorglig soppa på så många plan och ställer en lång rad frågor kring hur saker fungerar.

Vänsterpartiet har suttit i riksdagen sedan 1921. Med över hundra års erfarenhet av Sveriges högsta lagstiftande församling tycker man därför att organisationen borde lärt sig hur det politiska spelet fungerar. 

Det har vänstern uppenbarligen inte gjort. I stället är det kris och katastrof och redan innan valet mängder av strukna kandidater. Och samtidigt en lika nollställd som frånvarande partiledning. 

Från Nooshi Dadgostar och den annars så pratglada vice partiledaren Ida Gabrielsson hörs plötsligt noll och ingenting. Enda livstecknet mitt i krisen är en delfin- och regnbågsbild, lika fin som intetsägande, på instagram men annars är tystnaden total.

Måste kunna ha flera bollar i luften

Det borde gå att hålla flera bollar i luften samtidigt, kan man tycka. För ligger det något i anklagelserna mot de bägge Borlängepolitikerna är det naturligtvis allvarligt. Samtidigt är det partiets uppgift att ha koll på vilka som står på valsedlarna, inte minst till riksdagen.

Det här med personval är långt ifrån problemfritt och har varit starkt ifrågasatt, framför allt just från Vänsterpartiet, sedan systemet började gälla 1998.

När de nu satsat hårdare än kanske någonsin på att få ingå i regeringen känns det därför både underligt och naivt att de inte förberett sig bättre än så här.

Det är som sagt svårt att inte ta sig för pannan.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Hamnarbetarförbundets Erik Helgesson utanför Arbetsdomstolen
Efter att ha fått sparken vägrades Erik Helgeson tillträde till hamnen för att sköta sitt fackliga uppdrag. Foto: Johan Apel Röstlund

Den fackliga följe­tongen fortsätter

Den fackliga följetongen kring Hamnarbetarförbundets sparkade vice ordförande Erik Helgeson fortsätter. På tisdagsmorgonen inleddes huvudförhandlingen i ett av de infekterade målen där bolaget APM Terminals i Göteborg vägrat släppa in honom på arbetsplatsen för att utföra sina fackliga uppdrag.

Tisdagens förhandling i Arbetsdomstolen gällde alltså inte den hårt kritiserade uppsägningen av Erik Helgeson i början av 2025. Det var då arbetsgivaren Gothenburg Roro Terminal, GRT, polisanmälde honom för brott mot rikets säkerhet i samband med Hamnarbetarförbundets planerade blockad mot israeliskt krigsmateriel. En anmälan som snabbt lades ner av både Justitiekanslern och polisen och som Arbetaren rapporterat om upprepade gånger.

I stället handlade tisdagens förhandling om hans fackliga roll och frågan om hur APM Terminals, ett annat bolag verksamt i Göteborgs hamn, agerade när de utestängde Helgeson från hamnen.

Här kräver facket skadestånd både för Helgeson personligen och till förbundet.

APM bestrider anklagelserna

Hamnarbetarförbundets juridiska ombud Frederick Batzler menar att det är helt orimligt att en facklig förtroendeman nekas tillträde till hamnen för att träffa förbundets medlemmar. APM Terminals gick dessutom, enligt facket, enbart på GRT:s linje när de stängde av och avskedade Helgeson från sitt arbete.

– En viktig del i Eriks arbete som vice ordförande och central förtroendeman i facket är just att besöka medlemmarna på deras arbetsplatser för att förbereda förhandlingar och informera om pågående rättstvister. APM hänvisade till Roro-terminalens beslut men de påståendena avfärdades ju snabbt av både JK och polis, sade Frederick Batzler under sin sakframställan i AD.

APM å sin sida bestrider anklagelserna och menar att beslutet om tillträdelseförbud ligger under bolagets eget säkerhetsansvar. Deras juridiska ombud Hanna Björklund var dock noga med att påpeka att de inte ifrågasätter Erik Helgesons ställning inom Hamnarbetarförbundet.

Erik Helgeson själv var lugn inför tisdagens förhandling.

– Känns helt okej just nu. Det här är ju mycket mindre personligt än själva uppsägningsmålet som kommer framöver, säger han till Arbetaren utanför AD.

Dom i dagens mål, med rubriceringen ”hindrande av förtroendeman och brott mot tolkningsföreträde”, väntas komma inom någon månad.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Fotomontage: I förgrunden till höger Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz. I bakgrund bild på Göteborgs Universitet samt en skärmdump från enkät från SOM-institutet
I SOM-institutets enkät klumpas Arbetaren ihop med Riks och Samnytt. Foto: Wikipedia, Johan Apel Röstlund. Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nej, SOM-institutet – Arbetaren är inte ”alternativ­media”

”En mycket konkret oro kan ligga bakom. Nämligen att med tiden bli av med forskningsanslag om man ’pekar ut’ medier kopplade till regeringen.”

I veckan skickades en enkätundersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet ut. En av enkätens frågor lyder: ”Vilka av följande informationskällor tog du del av inför riksdagsvalet 2026?” 

Bland svarsalternativen finns ”Traditionella nyhetsmedier (TV, radio, eller tidning).”

Eller: ”Alternativa nyhetsmedier (t.ex. Riks, Flamman, Arbetaren, Samnytt)”. 

Våra läsare och skribenter har blivit förbannade. De vill inte att deras tidning ska klumpas ihop under begreppet ”alternativmedier”. Att vara ”alternativ” är i sig ett märkligt begrepp, som teoretiskt kan täcka nästan vad som helst. Men i det allmänna medvetandet är det sedan något decennium kopplat till rasism, desinformation och konspirationsteorier.

Värre är dock att SOM-institutet lägger in Samnytt som jämförelse – eftersom just Samnytt gått ur det medieetiska systemet.

Tanken med det medieetiska systemet är kort förklarat att medier frivilligt ansluter sig till gemensamma regler för att motverka exempelvis uppenbara sakfel och ogrundade uthängningar av privatpersoner. Genom att ta ansvar för sin egen etik vill mediebranschen minska behovet av politisk inblandning och lagstiftning.

När Samnytt valde att gå ur var motiveringen ungefär att systemet används av ”etablissemanget” för att ”smutskasta konkurrenter”.

Extremt skilda exempel

För sammanhang: Samnytt är en nyhetssajt som grundades 2017, som en efterföljare till bloggen Avpixlat. Sajten har starka kopplingar till Sverigedemokraterna. Samma sak gäller mediekanalen Riks, som lanserades av SD år 2020. 

De andra två exemplen i SOM-institutets enkät är alltså vi på Arbetaren, och Flamman.

Flamman betecknar sig som oberoende socialistisk. Rötterna går tillbaka till 1906, även om dess ägare och inriktning har skiftat betydligt sedan dess. Det är ändå en etablerad tidning som ingår i det medieetiska systemet. Precis som Arbetaren gör.

Tidningen Arbetaren har en stolt och obruten historia sedan 1922. Drivkraften har alltid varit att lyfta människor och rörelser som är långt från maktens korridorer – eftersom tidningens grund är frihetligt socialistisk, aldrig partipolitisk. Vi har på samma gång varit en viktig del av offentligheten. Vi har lyft skribenter och ämnen som fått stort genomslag, vi skrev om såväl hotet från fascismen som klimatkrisen långt innan de större medierna.

Falsk balans – och rädsla för konsekvenser?

Jag förstår att Arbetarens läsare och skribenter reagerar med bestörtning.

Vi söker just nu SOM-institutet för att få svar på hur de ser på begreppet ”alternativa medier” och hur urvalet av exempel skett. Vi undrar förstås också varför inte Arbetaren och Flamman skulle rymmas i svarsalternativet ”traditionella nyhetsmedier”.

På ett sätt kan jag dock förstå hur enkätmakarna antagligen resonerat. Rädsla för kritik kan ha lett till något i stil med det som brukar kallas falsk balans i medier: att olika åsikter ska ges lika mycket utrymme, även om den ena sidan inte har vetenskapligt eller faktamässigt stöd. När man egentligen vill ha svar om högerextrema alternativmedier lägger man därför in några andra, som ses som ”vänster”, för ”balansen”. I sammanhanget, som är medier och riksdagsvalet, kan jag också förstå att just vi fick åka med: vi har bevakat riksdagsvalet med våra i Sverige unika, utomparlamentariska perspektiv. Till exempel har vår satsning där Greta Thunberg och Alexandra Urisman Otto reser runt i Sverige nått hundratusentals tittare och läsare. 

Men den stora frågan är: Varför skulle avsändarna bakom enkäten vara så rädda för kritik?

En mycket konkret oro kan ligga bakom. Nämligen att med tiden bli av med forskningsanslag om de ”pekar ut” medier kopplade till regeringen. 

Nu när vi slipper Tidöregeringen får vi hoppas att forskarna kan andas ut vad gäller just det. 

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Malmö Latinskola
Sörjande samlas utanför Malmö Latinskola där två lärare dödes av en elev vid ett skoldåd i mars 2022. Foto: Johan Nilsson/TT

Anmälningar om hot och våld i skolan ökar kraftigt

Antalet anmälningar om hot och våld i skolan har skjutit i höjden. Det visar nya siffror från Arbetsmiljöverket. Främst är det lärare som utsätts.

I skuggan av de senaste årens fruktansvärda skolattacker växer också problemet med hot och våld mot Sveriges lärare. Det visar Arbetsmiljöverkets siffror på antalet anmälningar, som under de senaste tio åren ökat från 638 till förra årets 1 265. Bara i år har hela 800 anmälningar kommit in.

De flesta anmälningarna gäller hot eller våld från elever riktade mot lärare och annan skolpersonal.

– Problembilden skiljer sig åt mellan skolorna, men det alla säger är att det är flera saker som händer samtidigt som gör att situationen blir ohållbar. Det kan vara utagerande elever, en sammanslagen skola och mindre resurser, säger Ilse Hakvoort, forskare vid Göteborgs universitet som studerat lärares utsatthet för våld och hot, till nyhetsbyrån Siren.

”Betydande arbetsmiljörisk”

Arbetsmiljöverket skriver i ett pressmeddelande att över 1 100 grund- och gymnasieskolor runt om i Sverige inspekterats och att hela 75 procent av dessa brister i sitt arbete med att förebygga risker för att personal utsätts.

– Ingen ska behöva bli sjuk eller skadas på grund av sitt jobb, men tyvärr ser vi att arbetsmiljöfrågorna inte prioriteras på det sätt som regelverket kräver och som är nödvändigt för att skolan ska vara trygg och säker, säger Annika Schmidt, projektledare för Arbetsmiljöverkets tillsynsinsats i ett uttalande.

Om den kraftiga ökningen av anmälningar beror på förändringar i rapporteringen eller om hot- och våldshändelserna faktiskt ökat i antal de senaste åren, är ännu inte helt fastslaget enligt Arbetsmiljöverket. Oavsett vilket menar dock myndigheten att händelserna medför en betydande arbetsmiljörisk i landets skolor.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT / Montage: Arbetaren.

Veckovers: Morgonhästen

Morgonen är mulen,
himlen den är grå.
Sömnen är snart stulen.
Alarmet börjar gå.

Koka kaffe, i med bränsle,
ansiktet en säck.
Upp på morgonhästen, gränsle,
sätt igång och väck.

Smöra mackor, kladd och smul
och jaga ungar små.
Förstöra allting jättekul
som de hittar på.

Rösten blir snart inte snäll.
En kropp inställd på strid.
Nu är det ett mirakel
om någon är i tid.

Efter bråk och gråt och skratt,
till slut kom alla ut.
Dagen har just börjat,
mamma är helt slut.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
39-åriga Kristina, i Skärholmen, dagen efter riksdagsvalet 2026. Foto: Alexandra Urisman Otto

Väljar­reaktioner: ”Man får hålla tummarna. De brukar lova mycket i början” 

Arbetaren har besökt Skärholmen för att fråga människor hur deras tankar går, dagen efter valet.
”Hoppas bara på att det blir lite förändring.”

Det är dagen efter valet på torget i Skärholmen i sydvästra Stockholm. Solen strålar starkt, en känsla av högsommar har infunnit sig vid den svagt strilande fontänen. Arbetaren stannar förbipasserande och frågar:

Hur reagerar du på valresultatet, som det ser ut nu?

27-åriga Suraya ber om ursäkt för sina språkkunskaper. Hon har bara varit i Sverige i drygt ett år, sedan hon kom hit från Afghanistan. När hon till sist svarar är det på närmast perfekt svenska:

– Jag har inte sett hur det gick. 

Du har inte sett resultatet? Är du inte nyfiken?

– Jo, jag är nyfiken. Men när jag vaknade gick jag direkt till skolan och gjorde prov. Och sen måste jag lämna in den här boken på biblioteket. Och sen gå till min engelskakurs. Jag ska prata med min man och fråga honom eftersom han var jättenyfiken och kollade varje timme för att se vad resultatet skulle bli.

Hon fortsätter att berätta – om sin önskan att de som hamnar i regeringen ska göra Sverige till ett ”mer utvecklat land”, att man ska ”ta hand om det vackra landet”. Någon oro har hon inte känt, säger hon, när det gäller till exempel Sverigedemokraternas extremt restriktiva migrationslagstiftning. 

– Jag har inte något särskilt att säga om det. Jag har inte varit här så många år, så att jag kan prata om politiken.

Suraya i Skärholmen, dagen efter riksdagsvalet 2026. Foto: Alexandra Urisman Otto

Nervös efter prognosen

En kvinna i 30-årsåldern är inte bekväm med att synas med namn och bild i tidningen. Men hon röstade på Vänsterpartiet, berättar hon när hon korsar torget. Och nu är hon nervös.

– Det ser ju tajt ut. Väldigt tajt.

Hon har alltid röstat på vänstern, det är ideologiskt. Och det har inte ändrats i den här valrörelsen, säger hon och understryker samtidigt att det förstås är bekymmersamt att det har funnits personer på listorna som sagt och skrivit oacceptabla saker, ”man borde säkert ha haft bättre koll”. Men det är samtidigt bara Vänsterpartiets listor som har hårdgranskats.

– Jag är inte orolig för antisemitism i Vänsterpartiet. Tvärtom. Det finns betydligt mer av det på andra håll. 

”Tar det som är minst dåligt”

18-årige Emanuel Ene är på väg från tunnelbanan in i Skärholmen centrum när Arbetaren fångar honom. 

Röstade du i valet?

– Ja.

Vill du säga vad du röstade på?

–  Ja, jag röstade på Moderaterna.

Vad avgjorde vilka som fick din röst?

– Alltså jag gillar deras ekonomiska politik, till exempel att skatterna ska sänkas allmänt, att det ska löna sig att kämpa.

Vad tänker du om Moderaternas samarbete med SD? Har det spelat in i ditt beslut?

– Från mitt perspektiv är det något som jag inte gillar, men jag ser inget bättre alternativ just nu så jag tar det som är minst dåligt.

Arbetaren ber att få ta en bild och Emanuel Ene nickar men säger att han vill ta av sig sin ryggsäck.

– Jag kommer direkt från skolan, säger han.

Var går du i skolan?

– På Östra Real. Men jag bor här i Sätra.

Emanuel Ene, 18 år, dagen efter riksdagsvalet 2026, i Skärholmen. Foto: Alexandra Urisman Otto

V starka i Skärholmen

De röda partierna ligger i topp i många av distrikten i Skärholmen. Rösträkningen visar att Vänsterpartiet har gått mycket starkt här. Samtidigt har såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna fortfarande relativt stort stöd i flera valkretsar, även om pilarna pekar nedåt jämfört med förra valet.

39-åriga Kristina är nöjd över hur resultatet ser ut att bli, berättar hon för Arbetaren. Men för henne blev det ingen röst. Hennes 1,5-åriga dotter ramlade och slog i huvudet, så valdagen blev en dag på sjukhus och röstmottagningen hann stänga innan dottern fick komma hem.

Men du har följt nyheterna i dag och sett hur det ser ut?

– Jo, jag är nöjd med Socialdemokraterna.

Hade de fått din röst, om du hade kommit iväg till vallokalen?

– Ja, jag gillar Magdalena. Gillar hur hon tänker och hur hon vill fixa till i Sverige. Och framförallt med vården. Det behövs!

Du var ju i vården i går. Hur upplevde du det?

– Jo, det var… Alltså den där kön du vet. Man väntar så länge. Och så kommer någon efter en stund och så blir det ännu mer väntan …

Så vården är viktig för dig?

– Ja, vården är viktig med läkare och personal.

Det är väldigt jämnt. Och på andra sidan har vi ett parti som har minst sagt skarpa åsikter om invandring och islam. Hur tänker du kring det?

– Jag har inga problem med hur de tänker, alla får tänka sitt. Men jag tänker bara så här: oavsett om man är invandrare eller inte invandrare – så länge alla följer lagar och regler och inte förstör det här landet. Men kommer du hit för att förstöra, då håller jag med dem. Man ska inte vara kriminell. Man lever sitt liv, Sverige ger allt vad man behöver. Man kan inte komma hit och förstöra. Det känns farligt ibland, jag vågar till exempel inte komma hit med barnen. Man vet aldrig vad som kommer hända, säger hon.

– Men ändå är jag glad för hur det ser ut att bli. Att det verkar bli maktskifte. Jag hoppas bara på att det blir lite förändring, att det blir bättre helt enkelt. Man får hålla tummarna och se, för de brukar lova mycket i början. Sen vet man inte, när de vinner. Hur blir det då?

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Fotomontage: I förgrunden Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz till höger. I bakgrunden centerpartiets partiledare Elisabeth Kristin Thand Ringqvist,

Amalthea Frantz:
Ingen vänster­regering i sikte

Texten rullade oupphörligt i SVT:s valvaka: ”Vilka kommer styra Sverige de kommande fyra åren?” Svaret på den frågan visste vi ju på förhand. Staten och kapitalet. Och så någon form av ekonomisk högerpolitik på det. 

Vad mer kan vi veta rätt säkert redan nu? Jo, att de kommande veckorna – eller månaderna – kommer fyllas av utspel och ”förhandlingar”. Kanske kan de till och med konkurrera ut  kvällstidningarnas vanliga krigsrubriker om tv-serier.

Men Tidö verkar dött. Det är ju skönt. 

Att behålla regeringsmakten är ofta svårt, och även förra valet var jämnt.

Motsättningar kan ge oväntade effekter

Väljarna är fortsatt djupt splittrade. Generellt röstar kvinnor och män mer olika än någonsin. Dagens Sverige är fullt av motsättningar, av ”vi och dom”. 

Sådana motsättningar kan vara falska. Ofta är de rasistiska. Men motsättningar i sig är en ovärderlig grund för kamp. De kan även ge oväntade effekter. En sak som säkert har spelat in i valresultatet är att många har reagerat starkt mot utvisningarna av ungdomar och arbetskamrater. Där blev ett helt annat ”vi” synligt: vi som jobbar, som är patienter, skolelever, medmänniskor.

Samtidigt gör Socialdemokraterna, trots att de är störst, ett historiskt dåligt val. Samma sak gäller SD. Många av deras väljare känner sig svikna – med all rätt. Försämringarna av a-kassan, till exempel, är ingen liten fråga för alla som är tvungna att leva av dem. Stödrösterna som räddade Liberalerna lär splittra partiet än mer framöver.

Ekonomisk högerpolitik väntar

Men ett nederlag för Tidö betyder inte att Sverige får en vänsterregering, inte ens i allra vidaste bemärkelse. Mycket sannolikt är att Socialdemokraterna bildar regering med typ alla som vill (utom Vänsterpartiet). 

Som Centerpartiet. C är generellt det parti med mest arbetarfientlig politik. Ingen borde bli förvånad om S fortsätter sin långa resa högerut, och exempelvis struntar helt i både sin uttalade vilja att slopa karensavdraget och sina antydningar om arbetstidsförkortning. De enorma satsningarna på försvaret, och antagligen även på nya fängelseplatser, lär ligga kvar.

Just det, en sak till kan vi veta säkert. Riktig förändring drivs fram av människor utanför riksdagen. Kampen fortsätter.

Publicerad Uppdaterad