”Lösningen är enkel: ge amnesti nu”

”Alla dessa har rätt att leva ett fritt liv, eftersom alla har flytt för att rädda sitt och sina barns liv och säkra framtiden. Vi måste tänka mer mänskligt och agera mer mänskligt.” Det skriver Faiaz Dowlatzai, ordförande för Ensamkommandes förbund, i en debattartikel i Arbetaren.

Debatt
Faiaz Dowlatzai, ordförande Ensamkommandes förbund
Foto: Privat

Hösten 2015 sökte ca 160 000 människor asyl i Sverige. Året därpå fick bara 70 000 av dom uppehållstillstånd – permanent eller tillfälligt. Vad hände med dom andra 90 000 asylsökande, har ni kanske undrat.

Det som hände med dom andra – också dom som kom efteråt – är inget mysterium. Det hände mycket orättvisor, speciellt med de så kallade “ensamkommande” flyktingarna.

För det första behövde nästan alla göra åldersbedömning för att säkra sin ålder och alla vet hur ologiskt och fel den processen var. Men inte bara det, snart kom en ny lag under namnet “Den Nya Gymnasielagen” som gav möjlighet till vissa “ensamkommande” flyktingungdomar att få tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige, men den var också orealistisk med svåra krav.

Migrationsverket pressade flyktingar, framförallt den gruppen som kommer från Afghanistan och även den från Kurdistan, att lämna landet, eftersom dessa inte hade “tillräckligt” med asylskäl.

Dom negativa beskeden, som också kallas för “avslag”, var en annan typ av mental tortyr, tiotals ungdomar blev tvungna att ta livet av sig eftersom dom inte kunde åka tillbaka till sitt hemland och att stanna här inte heller längre var ett alternativ.

En stor grupp ungdomar flydde till Frankrike efter att ha bott i Sverige i flera år, med hopp om att få asyl där. Vissa tackade ja till en så kallad “frivillig utvisning” och deras situation är fortfarande oklar.

De har bott här i flera år, minst sedan 2015, men bara få av dom har fått asyl.

Och så kommer barnfamiljernas situation in i bilden. Vänta, visste ni förresten att det bor tusentals flyktingfamiljer i Sverige idag som lever i ovisshet?

De har bott här i flera år, minst sedan 2015, men bara få av dom har fått asyl. I somras ordnade vi en sittstrejk på Norra bantorget i Stockholm då barnfamiljer från nästan alla städer i Sverige samlades för att ropa till politiker om att vi behöver stanna i Sverige, att ”Afghanistan är inte säkert”, som lilla Mahdia, en av barnen, sa.

Vi fick inte något verkligt resultat förutom att vi höjde rösten för dem som är i behov av att stanna i Sverige, men som Migrationsverket inte anser behöva det.

Men i år hände det det värsta, även barnfamiljer började lämna Sverige och söka asyl i andra länder som Tyskland och Frankrike efter att ha bott här i minst fyra år. Vissa av deras barn är födda i Sverige, men vem bryr sig om dom, “De är ju inte svenskar”, som Jimmie Åkesson sa.

Lösningen är enkel, ge amnesti till alla flyktingar. Alla dessa har rätt att leva ett fritt liv, eftersom alla har flytt för att rädda sitt och sina barns liv och säkra framtiden. Vi måste tänka mer mänskligt och agera mer mänskligt.

Som människor är det vårt ansvar att ta hand om varandra, vi får inte låta rasistiska tankar styra vårt samhälle. Jag säger vårt samhälle för att jag känner mig nu som en del av det här samhället, som alla andra – oavsett om de rasistiska politikerna gillar det eller inte.

Faiaz Dowlatzai, ordförande Ensamkommandes förbund