Rasismen sist

2015 publicerade Tankesmedjan Tiden rapport som handlade om ”Borgerliga ledarsidors stegrande anpassning till Sverigedemokraterna”. Fem år senare kan man undra hur de ser på sin egen retorik i ljuset av den rapporten.

Opinion
Julia Lindblom, reporter och redaktör på Arbetaren.
Foto: Axel Green

I dagarna publicerade Tankesmedjan Tiden en rapport om arbetskraftsinvandring som bär den 30-talsosande titeln – tadam det är på allvar – ”Svenskarna först”.

Chefen på Tankesmedjan Tiden, tillika rapportförfattaren, skulle säkert invända och säga att rapporten också har en underrubrik som lyder ”nya och gamla”. Det är dock omöjligt att bortse från att det här pågår en flirt med en farligt högerpopulistisk retorik.

Rapporten kommer bland annat fram till att arbetskraftsinvandringen ska halveras på mindre än två år. Den riktar i huvudsak in sig på arbetskraftsinvandringen från tredje land, det vill säga människor som kommer från länder utanför EU.

Han sällar sig liksom Göran Greider till den socialdemokratiska skara som vill stänga gränser.

Daniel Färm har utmärkt sig i tidigare texter han skrivit för att leka med liknelser som innehåller både piska och solidaritet. Han skriver om vikten av ”invandringspolitik med både hjärta och hjärna” (DN 23/6-2019) och vitsar i sina slutcitat om att man varken ska behöva sjunga Ebba Gröns ”Halt här får ingen passera” eller Kents ”Kom hit vem du än är, var du än är” (Tankesmedjan Tiden 6/5-2018). Han sällar sig liksom Göran Greider till den socialdemokratiska skara som vill stänga gränser.

Det viktigaste på arbetsmarknaden är, enligt rapporten, att den svenska modellen efterföljs och att migrantarbetare inlemmas i denna. Men den svenska modellen som den ser ut i dag glappar rejält då de osäkra anställningarna ökar och arbetsmarknadspolitiken kraftigt förändrats. Inom ramen för samma modell har strejkrätten attackerats men också andra stridsåtgärder är numera närmast totalförbjudna.

Ändå är det just sådana stridsåtgärder migrantarbetare, med eller utan papper, vidtagit när de organiserat sig, i de flesta fall utanför de stora facken, och vunnit konflikter som Arbetaren återkommande rapporterat om; genom blockader, flygbladsutdelningar och direkt aktion.

Det är förstås viktigt att lönedumpning, orättvisa villkor och exploatering uppmärksammas i en rapport. Rapporten framför också ett flertal krav som syftar till att stärka migrantarbetares rättigheter på arbetsmarknaden. Självklart ska det bli svårare för arbetsgivare att hänsynslöst utnyttja andra människor. Vi har till exempel numera en lag mot människoexploatering som inte kom en minut försent.

Men samtidigt: varför finns det ett sådant stort behov av att med retoriska figurer skapa ett ”vi” och ett ”dem”? Det är inte rätt väg att gå att ställa arbetare mot varandra i ett tidevarv när rasismen växer och legitimeras på alla plan.

2015 publicerade Tankesmedjan Tiden en rapport som handlade om ”Borgerliga ledarsidors stegrande anpassning till Sverigedemokraterna”. Fem år senare kan man undra hur de ser på sin egen retorik i ljuset av den rapporten.

Vi kanske bara ska säga ”Rasismen sist”.