Goda nyheter

Från fackligt håll är man inte direkt bortskämd med goda nyheter från lagstiftarna, men nyligen har två riktigt progressiva lagar klubbats igenom. Tillsammans har de potential att förändra hela byggbranschen.

Ledare
Emil Boss är författare och facklig aktivist.
Foto: Eva Bergström

På mitt skrivbord står ett antal röda mappar. I varje mapp finns uppgifter om fackmedlemmar som arbetar i byggbranschen i Stockholm. De har arbetat med allt från nyproduktion av bostadsrätter till finsnickerier på förskolor. Det som förenar dem är att de är migrantarbetare och inte har fått någon lön för sitt arbete.

Hur många byggnadsarbetare kommer egentligen till Stockholm, utför arbete och lämnar landet tomhänta? Vår fackexpedition får in ärende efter ärende där medlemmarna lurats av cyniska skumraskfirmor. Arbetet har i samtliga fall utförts på projekt beställda av etablerade svenska byggföretag. Givetivis har det inte varit byggherrarna själva som lurat migranterna på lön. Brotten har begåtts av en underentrepenör. 

I våra mappar framgår det tydligt av SMS-konversationer och mail att arbetarna har blivit vilseledda om arbetet i Sverige, t ex rekryterade i Ukraina eller Nicaragua av en firma som lovar dem kontrakt, migrationspapper och lön på plats i Sverige. Arbetarna kommer till Sverige och börjar jobba men när de frågar efter sin lön och sina kontrakt får de bara undanglidande svar. Till slut slänger företaget ut dem ur boenden, lämnar dem ute i obygden eller sparkar ut dem från byggarbetsplatsen.  Skatteverket och EU:s expertgrupp för människohandel har nyligen slagit larm om denna typ av människohandel ökar i Sverige. Ofta finns det kopplingar till internationell organiserad brottslighet. 

Om en liten skumraskfirma långt ner i leverantörsleden lurar arbetarna och ägaren går under jorden så ska lagen säkra att arbetarna får betalt ändå.

1 januari 2019 började en ny lag gälla, kallad “lagen om entrepenörsansvar för lönefodringar”. Det är ett fantastiskt bra verktyg i sammanhanget. Lagen innebär att byggfirmorna i toppen, alltså huvudentrepenörerna, har ett direkt ansvar att betala ut löner om deras underleverantörer inte gör det. Om en liten skumraskfirma långt ner i leverantörsleden lurar arbetarna och ägaren går under jorden så ska lagen säkra att arbetarna får betalt ändå. Av egen erfarenhet vet jag att denna lag fungerar utmärkt i praktiken om den används på rätt sätt. Arbetarna får sina pengar och huvudentrepenören kommer att tänka två gånger innan de anlitar billiga fifflarfirmor igen.

En annan ny lag med potential att bli något av en game changer klubbades redan 2018, men har knappt prövats i domstol.  Först i november 2019 fälldes en arbetsgivare under den nya brottsrubriceringen “människoexploatering”. Arbetsgivaren dömdes till skadestånd och åtta månader i fängelse. Denna nya lag innebär att om en människa har arbetat under “uppenbart orimliga villkor”, till exempel inte har fått lön, så ses det inte längre som ett arbetsrättsligt brott utan som en form av människohandel. Straffet är upp till fyra års fängelse för ansvarig chef och krav på skadestånd till de drabbade arbetarna. Bärande är huruvida arbetsgivaren vilselett arbetaren avseende arbetsvillkoren eller inte. 

Nu gäller det att sprida kunskap om dessa nya lagar till de migrantarbetare som berörs av problemen. För skulle alla exploaterade migranter polisanmäla sina chefer och kräva lön av huvudentrepenörerna, tja skulle vi nog snabbt se fler förövare i fängelse, färre skumraskfirmor i fina entrepenadled och betydligt färre människor som utnyttjas som slavar på svenska byggen.