Sista dagen på bordellen

På ön Banishanta ligger en av Bangladesh många bordeller. Hit kommer båtar fullastade av män för att köpa sex av kvinnor och barn. Arbetaren besökte ön och träffade bland andra Rumisa Begum, på vad som skulle visa sig bli hennes sista dag i livet.

Dimman ligger tät över havet när de första solstrålarna långsamt letar sig upp över horisonten under en tidig novembermorgon. Vågorna skvalpar tyst mot strandkanten då en man passerar på en sprucken lerstig som ligger upphöjd över vattnet. Mannen håller sina händer hårt knutna bakom ryggen. Med bestämda steg går han mot en samling trähus som ligger en bit avsides, alldeles intill havet. I sina händer hand håller han ett par handklovar i ett stadigt grepp.

– Thailändare, greker, pakistanier, indier, holländare, amerikaner och indoneser. De kommer från alla länder, för massage och sex, säger Komola Ray, 70 år, som har bott nästan hela sitt liv på bordellen.

Det här är ingen bra plats. Det här är en förbannad plats. Jag vill inte att mina barn har något med de här att göra.
Rumisa Begum

Ön, som heter Banishanta, ligger just intill världens största mangroveträsk, Sunderban, i södra Bangladesh. Tittar man ut från ön ser man stora, massiva, containerbåtar torna upp sig i sundet mellan ön och staden Mongla, som ligger på fastlandet på andra sidan. Mongla är Bangladesh andra största hamnstad. Bordellen som har funnits i över hundra år, startade då Bangladesh var en brittisk koloni – under det brittiska Indien. Bordellen byggdes för sjömän och hamnarbetare som var borta från sina hem under långa perioder.

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Komola Ray kom till bordellen 1971, under Bangladesh befrielsekrig som var en väpnad konflikt mellan dåvarande Västpakistan och Östpakistan. Konflikten resulterade i att Östpakistan – numera Bangladesh – blev självständigt från Pakistan, som styrde över regionen efter britterna.

Komola Ray Foto: Troy Enekvist
Komola Ray Foto: Troy Enekvist

– Alla flydde och jag kom bort från mina föräldrar för att sedan hamna här. När jag kom hit var jag ung. Medan jag blev äldre blev kunderna färre, nu måste jag tigga för att överleva, säger hon. 

Banishanta är en av få platser på den bangladeshiska landsbygden där folk pratar engelska. 

– Alla kommer hit med båtar. De kommer från alla länder, säger Komola Ray och berättar att hon lärt sig engelska av de sjömän som kom hit för att köpa sex.

Bordellbyn är uppdelad i flera sektioner. Varje del har en egen brygga dit båtar kommer för att lägga till. Innanför bryggan, framför de prostituerades rum, finns i varje del en liten kiosk där det säljs bland annat tvål, energidryck och potensmedel. När en båt kommer och lägger till sitter kvinnorna ute och väntar. Dånande musik hörs från båtarna när de närmar sig land innan stora grupper av män, i alla åldrar, går i land på Banishanta. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Bangladesh är ett av få muslimska länder där prostitution är lagligt. Men bordellerna måste vara registrerade hos staten och de som arbetar som prostituerade måste enligt lag vara över 18 år och vara där på fri vilja. Prostitution är därmed sett som ett arbete i Bangladesh, dock ett väldigt lågt stående sådant, där de utsatta i många fall ses ner på i samhället. De prostituerade Arbetaren har pratat med benämner själv sin sysselsättning som ett yrke.

Trots det är det inte ovanligt att barn, ibland så unga som 10 år, utnyttjas på de olika bordellerna runt om i Bangladesh. Många har även tvingats till bordellerna. 

Varje sektion drivs av en chef som tar hand om pengarna. De som jobbar får lön varje månad, de får också mat och får bo i det rum där de tar emot sina kunder. En del har dock lyckats köpa sig loss så att de själva kan behålla alla pengar.

Nodia Foto: Troy Enekvist
Nodia Foto: Troy Enekvist

I ett hus en bit in i bordellen sitter Nodia på sin säng och sminkar sig inför kvällens jobb. Ett fönster vid sängens fotände lyser upp det lilla rummet som har väggarna fyllda av färggranna tyger. Hon målar noggrant sina ögonbryn svarta för att därefter lägga på en rosa ögonskugga. Sedan ett år tillbaka äger hon själv sitt hus och hon berättar att hon numera tjänar betydligt mer, då det inte finns någon mellanhand.  

– När jag brukade arbeta under en ledare fick jag inte mycket pengar. Jag hade inte råd med kläder. Men nu får jag betydligt mer över, säger hon. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Nodia kom till bordellen som tioåring efter att ha rövats bort från sitt hem i Kolkata (i väst känt som Calcutta), som ligger på andra sidan den indiska gränsen, för att sedan ha förts hit. Hon har nu varit här i 20 år, och berättar att hon blivit beroende av droger.

– Det är därför min hy ser äldre ut, säger hon. 

Förutom den redan utsatta situationen de prostituerade lever under, då de helt är beroende av att sälja sina kroppar för att överleva, bor de på ett land som är hårt utsatt av klimatförändringarna. En snabbt stigande havsnivå i området gör att människor förlorar sina hem och arbeten, och i flera fall tvingas migrera eller ta hemska arbeten för att överleva. 

En tredjedel av invånarna i Bangladesh riskerar fram till år 2050 att tvingas flytta på grund av havsnivåhöjningen och floderosion, som uppskattas leda till att 17 procent av landet och 30 procent av landets matproduktion försvinner. Havsnivån höjdes globalt med i genomsnitt 5 millimeter per år mellan åren 2014 och 2019. I Sunderban har höjningen uppmätts till den dubbla. 

Banishanta blir på grund av detta allt mindre för varje år. Erosion tillsammans med havsnivåhöjningen leder till att de varje år tvingas till att flytta. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Vid en by utanför bordellen har sandsäckar staplats upp för att skydda marken från att erodera bort, och försvinna ut i vattnet. Men vid bordellen lyser sandsäckar och andra förebyggande åtgärder helt med sin frånvaro. Flera berättar att de aldrig får hjälp vid cykloner eller vid andra katastrofer – som allt oftare drabbar Bangladesh.

– Vi får klara oss helt på egen hand, säger en kvinna på bordellen. 

Sedan i sommar har flera meter mark försvunnit och vägen som brukar gå genom bordellen har försvunnit. Tre män gräver upp lera i strandkanten för att bygga upp och försöka skydda det lilla som finns kvar. Samtidigt sitter tre kvinnor på en bänk bredvid och väntar på kunder.

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Med läkta uppskurna armar sitter 22-åriga Urmi och tittar ut över havet. Hon berättar att hon kom hit för fyra år sedan, men har arbetat som prostituerad i tio år.

– Jag ska bara vara kvar säsongen ut, sedan ska jag åka hem till min familj i Khulna. Jag vill sluta med detta. Jag kan sy, så jag kanske kan arbeta med det. Eller så öppnar jag en affär, säger hon. 

Hon berättar hur hennes hus förstördes under den senaste cyklonen, Bulbul i november 2019.

– Vägen gick där borta, säger hon och pekar en bit ut i vattnet, och fortsätter:

– Jag var inne i huset. Det ösregnade och var väldigt höga vågor. Klockan 4 på morgonen kom en kraftig vind och taket flög ner i floden. Jag var så rädd. Jag stod vid dörren och höll emot så den inte skulle blåsa upp samtidigt som jag blev helt dyngsur av allt regn, säger hon. 

Hon tror att hon snart kommer att behöva flytta igen. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

I bordellen bor och arbetar 180 kvinnor och totalt bor det ungefär 250 personer här, inräknat män och barn. I en av kioskerna sitter Rumisa Begum på en träbänk och säljer te till de som kommit hit för att köpa sex. Hon berättar att hon kom hit när hon var tio år gammal. Hon togs hit av sin kusins pappa för att säljas.

– Jag visste ingenting. Jag visste inte ens var jag bodde, jag var som fången här. Han tvingade mig att göra detta och tog alla pengarna, säger hon. 

Hon bor och sover i kiosken tillsammans med sina barn.

– Jag har levt hela mitt liv, jag har ingen framtid. Man jag måste tänka på mina barn. Jag måste ge dem ett bättre liv så jag ska ta dem härifrån, säger hon. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Rumisa Begum har sju barn, som alla utom ett bor i bordellen. Hennes ena dotter har hon skickat till Dhaka för att gå i skolan. Men pengarna tog slut, så hennes fjortonåriga dotter jobbar nu i stället i en av huvudstadens många textilfabriker. Begum berättar att hon arbetar för att hennes barn ska kunna ta sig bort från bordellen. 

– Det vore bra om de kunde lämna ön. Om de kan komma till någon stad vore ännu bättre, Khulna, Dhaka eller något annat land, säger hon. 

Hon sitter ned på den smutsiga träbänken och kollar ned i marken.

– Det här är ingen bra plats. Det här är en förbannad plats. Jag vill inte att mina barn har något med de här att göra, säger hon. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Mitt under intervjun blir hon tyst och säger att hon inte mår bra. Hon går in mot affären där hon faller ihop och hennes barn kommer springande och flockas gråtande kring henne.

Rumisa Begum dödförklarades senare under dagen på Monglas sjukhus. Hon lämnade kvar sina barn – som nu bor kvar på bordellen. 

Solen börjar gå ner över Banishanta. En efter en kommer båtarna körande mot de olika kajplatserna, med musik på hög volym. Män går i stora klungor genom den upphöjda lerstigen mot bordellen. 

Med nymålade läppar och guldfärgade arm- och halsband ler Urmi mot de män som går förbi. En man nickar lätt mot henne och de går in i hennes rum tillsammans. Ännu en båt full av män anländer till Banishanta.

Troy Enekvist

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad