Sista dagen på bordellen

På ön Banishanta ligger en av Bangladesh många bordeller. Hit kommer båtar fullastade av män för att köpa sex av kvinnor och barn. Arbetaren besökte ön och träffade bland andra Rumisa Begum, på vad som skulle visa sig bli hennes sista dag i livet.

Dimman ligger tät över havet när de första solstrålarna långsamt letar sig upp över horisonten under en tidig novembermorgon. Vågorna skvalpar tyst mot strandkanten då en man passerar på en sprucken lerstig som ligger upphöjd över vattnet. Mannen håller sina händer hårt knutna bakom ryggen. Med bestämda steg går han mot en samling trähus som ligger en bit avsides, alldeles intill havet. I sina händer hand håller han ett par handklovar i ett stadigt grepp.

För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från Vimeo genom att klicka här.

– Thailändare, greker, pakistanier, indier, holländare, amerikaner och indoneser. De kommer från alla länder, för massage och sex, säger Komola Ray, 70 år, som har bott nästan hela sitt liv på bordellen.

Det här är ingen bra plats. Det här är en förbannad plats. Jag vill inte att mina barn har något med de här att göra.
Rumisa Begum

Ön, som heter Banishanta, ligger just intill världens största mangroveträsk, Sunderban, i södra Bangladesh. Tittar man ut från ön ser man stora, massiva, containerbåtar torna upp sig i sundet mellan ön och staden Mongla, som ligger på fastlandet på andra sidan. Mongla är Bangladesh andra största hamnstad. Bordellen som har funnits i över hundra år, startade då Bangladesh var en brittisk koloni – under det brittiska Indien. Bordellen byggdes för sjömän och hamnarbetare som var borta från sina hem under långa perioder.

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Komola Ray kom till bordellen 1971, under Bangladesh befrielsekrig som var en väpnad konflikt mellan dåvarande Västpakistan och Östpakistan. Konflikten resulterade i att Östpakistan – numera Bangladesh – blev självständigt från Pakistan, som styrde över regionen efter britterna.

Komola Ray Foto: Troy Enekvist
Komola Ray Foto: Troy Enekvist

– Alla flydde och jag kom bort från mina föräldrar för att sedan hamna här. När jag kom hit var jag ung. Medan jag blev äldre blev kunderna färre, nu måste jag tigga för att överleva, säger hon. 

Banishanta är en av få platser på den bangladeshiska landsbygden där folk pratar engelska. 

– Alla kommer hit med båtar. De kommer från alla länder, säger Komola Ray och berättar att hon lärt sig engelska av de sjömän som kom hit för att köpa sex.

Bordellbyn är uppdelad i flera sektioner. Varje del har en egen brygga dit båtar kommer för att lägga till. Innanför bryggan, framför de prostituerades rum, finns i varje del en liten kiosk där det säljs bland annat tvål, energidryck och potensmedel. När en båt kommer och lägger till sitter kvinnorna ute och väntar. Dånande musik hörs från båtarna när de närmar sig land innan stora grupper av män, i alla åldrar, går i land på Banishanta. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Bangladesh är ett av få muslimska länder där prostitution är lagligt. Men bordellerna måste vara registrerade hos staten och de som arbetar som prostituerade måste enligt lag vara över 18 år och vara där på fri vilja. Prostitution är därmed sett som ett arbete i Bangladesh, dock ett väldigt lågt stående sådant, där de utsatta i många fall ses ner på i samhället. De prostituerade Arbetaren har pratat med benämner själv sin sysselsättning som ett yrke.

Trots det är det inte ovanligt att barn, ibland så unga som 10 år, utnyttjas på de olika bordellerna runt om i Bangladesh. Många har även tvingats till bordellerna. 

Varje sektion drivs av en chef som tar hand om pengarna. De som jobbar får lön varje månad, de får också mat och får bo i det rum där de tar emot sina kunder. En del har dock lyckats köpa sig loss så att de själva kan behålla alla pengar.

Nodia Foto: Troy Enekvist
Nodia Foto: Troy Enekvist

I ett hus en bit in i bordellen sitter Nodia på sin säng och sminkar sig inför kvällens jobb. Ett fönster vid sängens fotände lyser upp det lilla rummet som har väggarna fyllda av färggranna tyger. Hon målar noggrant sina ögonbryn svarta för att därefter lägga på en rosa ögonskugga. Sedan ett år tillbaka äger hon själv sitt hus och hon berättar att hon numera tjänar betydligt mer, då det inte finns någon mellanhand.  

– När jag brukade arbeta under en ledare fick jag inte mycket pengar. Jag hade inte råd med kläder. Men nu får jag betydligt mer över, säger hon. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Nodia kom till bordellen som tioåring efter att ha rövats bort från sitt hem i Kolkata (i väst känt som Calcutta), som ligger på andra sidan den indiska gränsen, för att sedan ha förts hit. Hon har nu varit här i 20 år, och berättar att hon blivit beroende av droger.

– Det är därför min hy ser äldre ut, säger hon. 

Förutom den redan utsatta situationen de prostituerade lever under, då de helt är beroende av att sälja sina kroppar för att överleva, bor de på ett land som är hårt utsatt av klimatförändringarna. En snabbt stigande havsnivå i området gör att människor förlorar sina hem och arbeten, och i flera fall tvingas migrera eller ta hemska arbeten för att överleva. 

En tredjedel av invånarna i Bangladesh riskerar fram till år 2050 att tvingas flytta på grund av havsnivåhöjningen och floderosion, som uppskattas leda till att 17 procent av landet och 30 procent av landets matproduktion försvinner. Havsnivån höjdes globalt med i genomsnitt 5 millimeter per år mellan åren 2014 och 2019. I Sunderban har höjningen uppmätts till den dubbla. 

Banishanta blir på grund av detta allt mindre för varje år. Erosion tillsammans med havsnivåhöjningen leder till att de varje år tvingas till att flytta. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Vid en by utanför bordellen har sandsäckar staplats upp för att skydda marken från att erodera bort, och försvinna ut i vattnet. Men vid bordellen lyser sandsäckar och andra förebyggande åtgärder helt med sin frånvaro. Flera berättar att de aldrig får hjälp vid cykloner eller vid andra katastrofer – som allt oftare drabbar Bangladesh.

– Vi får klara oss helt på egen hand, säger en kvinna på bordellen. 

Sedan i sommar har flera meter mark försvunnit och vägen som brukar gå genom bordellen har försvunnit. Tre män gräver upp lera i strandkanten för att bygga upp och försöka skydda det lilla som finns kvar. Samtidigt sitter tre kvinnor på en bänk bredvid och väntar på kunder.

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Med läkta uppskurna armar sitter 22-åriga Urmi och tittar ut över havet. Hon berättar att hon kom hit för fyra år sedan, men har arbetat som prostituerad i tio år.

– Jag ska bara vara kvar säsongen ut, sedan ska jag åka hem till min familj i Khulna. Jag vill sluta med detta. Jag kan sy, så jag kanske kan arbeta med det. Eller så öppnar jag en affär, säger hon. 

Hon berättar hur hennes hus förstördes under den senaste cyklonen, Bulbul i november 2019.

– Vägen gick där borta, säger hon och pekar en bit ut i vattnet, och fortsätter:

– Jag var inne i huset. Det ösregnade och var väldigt höga vågor. Klockan 4 på morgonen kom en kraftig vind och taket flög ner i floden. Jag var så rädd. Jag stod vid dörren och höll emot så den inte skulle blåsa upp samtidigt som jag blev helt dyngsur av allt regn, säger hon. 

Hon tror att hon snart kommer att behöva flytta igen. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

I bordellen bor och arbetar 180 kvinnor och totalt bor det ungefär 250 personer här, inräknat män och barn. I en av kioskerna sitter Rumisa Begum på en träbänk och säljer te till de som kommit hit för att köpa sex. Hon berättar att hon kom hit när hon var tio år gammal. Hon togs hit av sin kusins pappa för att säljas.

– Jag visste ingenting. Jag visste inte ens var jag bodde, jag var som fången här. Han tvingade mig att göra detta och tog alla pengarna, säger hon. 

Hon bor och sover i kiosken tillsammans med sina barn.

– Jag har levt hela mitt liv, jag har ingen framtid. Man jag måste tänka på mina barn. Jag måste ge dem ett bättre liv så jag ska ta dem härifrån, säger hon. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Rumisa Begum har sju barn, som alla utom ett bor i bordellen. Hennes ena dotter har hon skickat till Dhaka för att gå i skolan. Men pengarna tog slut, så hennes fjortonåriga dotter jobbar nu i stället i en av huvudstadens många textilfabriker. Begum berättar att hon arbetar för att hennes barn ska kunna ta sig bort från bordellen. 

– Det vore bra om de kunde lämna ön. Om de kan komma till någon stad vore ännu bättre, Khulna, Dhaka eller något annat land, säger hon. 

Hon sitter ned på den smutsiga träbänken och kollar ned i marken.

– Det här är ingen bra plats. Det här är en förbannad plats. Jag vill inte att mina barn har något med de här att göra, säger hon. 

Foto: Troy Enekvist
Foto: Troy Enekvist

Mitt under intervjun blir hon tyst och säger att hon inte mår bra. Hon går in mot affären där hon faller ihop och hennes barn kommer springande och flockas gråtande kring henne.

Rumisa Begum dödförklarades senare under dagen på Monglas sjukhus. Hon lämnade kvar sina barn – som nu bor kvar på bordellen. 

Solen börjar gå ner över Banishanta. En efter en kommer båtarna körande mot de olika kajplatserna, med musik på hög volym. Män går i stora klungor genom den upphöjda lerstigen mot bordellen. 

Med nymålade läppar och guldfärgade arm- och halsband ler Urmi mot de män som går förbi. En man nickar lätt mot henne och de går in i hennes rum tillsammans. Ännu en båt full av män anländer till Banishanta.

Troy Enekvist

Publicerad Uppdaterad
7 hours sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
24 hours sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
2 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad