Glöm aldrig dubbelmordet i Sala

Detta fall av dödligt skjutvapenvåld kan inte inordnas i berättelsen om gängkriminalitet och utsatta områden – hela det narrativ som till sin kärna är rasistiskt. Förövaren är en svensk man och även om dådet kan förefalla obegripligt så är det inget okänt i det som brukar kallas ”den svenska kulturen”. Det har alltid funnits.

Signerat
Barnamord var vanligare förr. 302 människor under 20 år mördades på 1930-talet.
Foto: Privat

Jag sitter hela dagarna med statistik över våld och ond bråd död, över dödskjutningar och knivmord. Det blir mycket siffror och staplar. Och även om staplarna och statistiken gör att det går att hålla den fruktansvärda verkligheten en bit ifrån sig så finns det enskilda fall som inte går att värja sig emot. Fall som etsar sig fast, som inte går att lägga åt sidan.

Så är det för mig med det som kom att kallas morden i Sala. Det är snart ett år sedan nu. På kvällen den 23 januari 2019 sköt en 45-årig man sina två söner, fem och sju år gamla. Efter morden lade mördaren upp en live-sändning på Facebook där han berättade att han dödat sina barn och nu tänkte döda sig själv.

Han beskrivs som en väldigt trevlig person, uppskattad och driven, egen företagare. Människor är bestörta, sade Aftonbladets reporter på plats. Människor är chockade.

Han hade mått dåligt under en längre tid.

Dessa två mord är en påminnelse om att mäns våld mot kvinnor ibland visar sig i dödligt våld mot barn. Och det är värt att påminna om att dessa två mord också ingår i det dödliga skjutvapenvåldet 2019.

Häromdagen kom Polisens årliga genomgång av skjutningarna i Sverige 2019. Antalet skjutningar med skottskador har minskat med en femtedel (19%). 41 människor sköts ihjäl förra året, färre än åren innan. Fortfarande för många givetvis, men ändå är det förstås bra att det inte ökar.

Men av alla dessa 41 dödsskjutningar är det just dubbelmordet i Sala som har etsat sig fast hos mig. Två små pojkar, fem och sju år gamla sköts till döds av sin egen pappa.

Man kanske kunde vänta sig att reaktionerna på detta fall av det så omdebatterade dödliga skjutvapenvåldet, skulle ha blivit starka. Istället blev tystnaden total. Det var inga upprörda utbrott på de vanliga sajterna, inga hatiska utspel om detta fruktansvärda dubbelmord.

Och utöver den raka nyhetsförmedlingen förekom inte en enda kommentar eller analys.

Varför?

Jag tror att svaret tyvärr är enkelt.

Detta fall av dödligt skjutvapenvåld kan inte inordnas i berättelsen om gängkriminalitet och utsatta områden – hela det narrativ som till sin kärna är rasistiskt.

Förövaren är en svensk man och även om dådet kan förefalla obegripligt så är det inget okänt i det som brukar kallas ”den svenska kulturen”. Det har alltid funnits.

Våld mot barn – även dödligt våld är en del av den svenska historien, den svenska kulturen.

Det går inte att komma ifrån. Våld mot barn – även dödligt våld är en del av den svenska historien, den svenska kulturen.

Jag sitter med en gammal artikel från 1930-talet:

”Polisman mördar 4 små barn.

Två av de mördade voro hans egna.

Skar halsen av dem under en utflykt”

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att det var betydligt vanligare förr. Ser vi historiskt på det så har det stadigt blivit allt färre barn som mördas. Om vi jämför just med 1930-talet så mördades åtta gånger så många barn på 1930-talet som under 2010-talet.

302 människor under 20 år mördades på 1930 av ett totalt antal på 502. Det handlar om 60 procent av alla mordoffer då mot ca 4% idag.

En andel av dessa döda barn var s k barnamord – där förövarna var förtvivlade mammor som fått barn utanför äktenskapet i en tid när preventivmedel och abort var förbjudet. Men även om vi undantar denna andel så utgjorde övriga mördade barn en tredjedel av alla mordoffer.

Maria Robsahm, skribent.
Foto: Jan-Erik Lindqvist, Fotogruppen

Barn utsatta för våld – ibland dödligt – finns där i den svenska traditionen. Och just när det gäller dessa utvidgade självmord så finns det ett kvardröjande mönster.

Så här ser mönstret ut.

En kvinna och en man med barn tillsammans separerar. När barnen är hos sin pappa dödar han dem för att hämnas på kvinnan. Ibland, men inte alltid, dödar han sen sig själv.

Men att kalla dessa mord för utökat självmord döljer något viktigt.

Det centrala är hämnden.

Det handlar om en man som hämnas på den kvinna som är mor till hans barn.

Det är en bottenlös tragedi för mamman och alla andra anhöriga.

Tongivande politiker, partiledare, har på senare tid utnyttjat en rad tragedier för att sälja in sin egen politiska agenda. Smaklösheten är monumental. Och det rasistiska narrativet präglar dessa politiska utspel.

Det talas om dödligt skjutvapenvåld.

Låt oss aldrig glömma att dubbelmordet på två små pojkar i Sala i januari för ett år sedan ingår när vi nu summerar det dödliga skjutvapenvåldet 2019.