Jag ser på mitt flöde på Facebook att det har hänt något i Mogadishu under förmiddagen.
Terrordåd.
Somalia.
Explosion.
Flest studenter som har omkommit.
Den 28 december, vid en trafikerad säkerhetskontroll i centrala Mogadishu, exploderade en lastbil och minst 90 personer förlorade livet. Det var den värsta attacken i Somalias huvudstad på mer än två år.
Jag påminns om det som hände 2017 då en fulladdad lastbil med sprängmedel detonerade vid ett hotell och kostade över 300 personer livet. Jag påminns om när presidenten den gången utlyste tre dagars landssorg.
Har det hänt något liknande igen?
Dödssiffran stiger till 40, därefter 50, sedan 60 och slutligen till åtminstone 90 döda och 125 personer skadade. Landets premiärminister ber om medicinsk hjälp från omvärlden och vittnen säger att sprängkraften påminde om den förödande explosionen 2017. På bilder från platsen syns det även att barn har omkommit i explosionen. Det är civila som har dött och fortfarande står det oklart vem det är som ligger bakom attacken.
Jag frågar mig själv om dessa liv inte får utrymme i media för att vi inte orkar berätta mer om mer död i Mogadishu.
Hjälplösheten infinner sig och jag frågar mig själv varför reaktionerna inte är starkare och varför jag får mer information från utländska tidningar än från media i Sverige. Är det här narrativet för vanligt – är vi trötta på att höra om hur ofta Somalia drabbas av terrordåd? Under de senaste decennierna har Somalia fått uthärda interna konflikter och ständigt plågats av terrordåd.
Jag frågar mig själv om dessa liv inte får utrymme i media för att vi inte orkar berätta mer om mer död i Mogadishu. Jag frågar mig själv om dessa svarta kroppar bara blir ännu en dödssiffra i en av världens farligaste huvudstäder.
Sedan inbördeskriget inleddes på 1990-talet har det legat döda kroppar längs vägkanterna. Efter 30 år ser vi åter igen döda kroppar i Mogadishu.
Landet har plågats av instabilitet, hungersnöd, svår torka och saknat en fungerande regering periodvis. Även om den humanitära situationen stabiliserats i Somalia de senaste åren går det inte att bortse från att attentaten slår hårt mot civilbefolkningen när landet försöker att resa sig. Utrikesdepartementet har nästan alltid avrått människor från att åka till Somalia och hänvisar till säkerhetsläget.
Den somaliska befolkningen har fått utstå tillräckligt med lidande. Tillräckligt med sorg.
Kanske har narrativet blivit utdött, eller rent ut sagt – kanske är det ingen som bryr sig om Mogadishu längre. Fortfarande är Somalia bortglömt av omvärlden.
Yasmine Abdullahi, journaliststuderande bosatt i Malmö