”Det var en självklarhet för oss ungdomar att delta i strejken”

Den starka förmiddagssolen lyser in i köket på August Malmsgatan i Kiruna. Carl-Johan Mäki sätter på kaffebryggaren och dukar upp en stadig frukost på bordet. Han berättar att han på morgonen varit uppe med tuppen och tränat löpning på gymmet. 

Carl-Johan Mäki var bara 18 år när han fick jobb som krossreparatör på LKAB. Då var det 1968 och i Kiruna fanns det två stora arbetsgivare: SJ och LKAB. De flesta i Carl-Johans gymnasieklass gick vidare direkt till LKAB och gruvindustrin. Carl-Johan började arbeta på den lägsta nivån under jord, som då var 420 meter. I dag är lägsta nivån 1 365 meter. 

Under den här tiden arbetade man i gruvan på ackord. LKAB höll på att införa det amerikanska så kallade UMS-systemet under jord, som innebar att tjänstemän tog tiden på varje arbetsmoment. Det kunde handla om hur lång tid det tog att använda en hammare, tanka en traktor eller ladda ett lass med dynamit. Allting kontrollerades och mättes in i minsta detalj.

– Det var inte kul att ha folk drällandes efter sig, särskilt inte när vi jobbade nattetid. Olika tjänsteman gick bakom oss hela tiden med block och penna och skrev upp allt vi gjorde.

Vi fick gå in i svetsbåset och koka kaffe över svetslågan. Allting vi gjorde på den tiden skedde i smyg.
Carl-Johan Mäki, pensionerad gruvarbetare

Det nya UMS-systemet döpte gruvarbetarna snabbt om till ”Ultra Modernt Slaveri” och ”MUMS för Arbetsgivaren”. Carl-Johan Mäki minns att det på den tiden var omöjligt att ta en kopp kaffe. 

– Vi fick gå in i svetsbåset och koka kaffe över svetslågan. Allting vi gjorde på den tiden skedde i smyg. Bara det faktum att vi i dag har ett fikarum och betalda arbetskläder är tack vare gruvstrejken.

Under 1960-talet rådde ett spänt arbetsklimat på LKAB och när gruvstrejken väl bröt ut den 9 december 1969 var det resultatet av en upptrappad konflikt. Den dagen satte sig 35 arbetare på golvet i truckverkstaden i LKAB:s gruva i Svappavaara. 

Två dagar senare stod också gruvdriften i Kiruna och Malmberget stilla. 4 800 arbetare gick samman i den största gruvstrejken någonsin i Sveriges historia. Men strejken hade inte stöd av facket och kallades därför olaglig och vild. 

– På den tiden var jag ung och oerfaren, men det var en självklarhet för oss ungdomar att delta i strejken. Farsan som arbetat längre på LKAB förstod bättre vad som stod på spel. Vi som var unga flöt med på ett helt annat sätt.

Lönerna var låga före strejken. Carl-Johan Mäki berättar att han tjänade 11,11 kronor i timmen. Solidariteten saknades inte från andra yrkesgrupper, och från hela Sverige kom stöd i takt med att strejken fortgick och fick medial uppmärksamhet. Under dessa månader kunde arbetarna gå till Folkets hus i Kiruna för att kvittera ut pengar från strejkkassan. Carl-Johan Mäki säger att han dock förstår att de som hade stora familjer och inga sparade medel ofta undrade hur länge strejken skulle fortgå. 

– Även om vi fick ut minst två utbetalningar från strejkkassan var det svårt att få ihop det. 

Strejken fortlöpte över julen och Carl-Johan Mäki kunde därför resa till Tornedalen där hans föräldrar en gång växt upp. Där på en danstillställning träffade han sin blivande fru. I dag är de gifta och har två barn.

– Om det inte vore för gruvstrejken hade vi aldrig träffats!

Det är alltid svårare att avsluta en strejk än att påbörja en.
Carl-Johan Mäki, pensionerad gruvarbetare

Till sist ställdes arbetarna inför valet att fortsätta eller avbryta strejken. Majoriteten av arbetarna röstade för att fortsätta den, men sedan fick strejkkommittén igenom en rekommendation vid en omröstning som landade på 13 mot 12 röster för att avsluta strejken. Carl-Johan Mäki var en av dem som efter 53 dagar röstade för att avsluta strejken. Dagen därpå vägrade många av gruvarbetarna ändå att gå till arbetet, men allteftersom gav de med sig.

– Det är alltid svårare att avsluta en strejk än att påbörja en. Där och då kände jag att vi var tvungna att gå tillbaka till arbetet. 

Långt efter strejken avslutats fortsatte det att blossa upp strejker på LKAB, ända in på nittiotalet.

– Men då gick företaget ut stenhårt och varnade folk att de skulle få sparken om de strejkade. 

Carl-Johan Mäki har under sitt 48-åriga yrkesliv haft många olika jobb inom LKAB. Han har varit mekaniker och avsynare, hjälpt till med förebyggande underhåll och genomfört inspektioner. Han beskriver sig själv som en person som bryter mot normen. När det var dags att gå i pension vid 60 års ålder, vilket för de flesta som arbetat i 20 år som gruvarbetare under jord fått tillstånd att göra på LKAB, vägrade Carl-Johan Mäki till allas förvåning. Han var en av de första gruvarbetarna på LKAB som tackade nej till gruvpension och blev därför kvar i yrket ända tills han fyllde 66 år. 

Carl-Johan Mäki beskriver sig själv som sportfantast och har genom åren lagt ned själ och hjärta i Kirunas olika idrottsföreningar. Redan som ung började han spela hockey i IFK Kiruna, och senare under 1980-talet blev han fotbollstränare för juniorer och olika dam- och herrlag. När IFK Kiruna 1985 ville spara pengar och lägga ned ishockeyn var han med och bildade en ny hockeyförening, Kiruna HC, och drog igång pimpeltävlingen Kirunahugget. Än i dag anordnas tävlingen varje år.

– Numera hjälper jag barnbarnen med hockeyn. I helgen måste jag vara nattvakt mellan två och sex när de har match och sover över i skolan. Och på höstlovet ska vi ned till Leksand och se finalspelet i TV-pucken.

Jag kontaktade folk på företaget och frågade varför vi som byggt huvudnivån, och som varit bjudna på den första invigningsfesten, plötsligt inte fick någon inbjudan.
Carl-Johan Mäki, pensionerad gruvarbetare

Carl-Johan Mäki minns de olika faserna i LKAB:s historia. Under 1980-talets tuffa år sade man i en handvändning upp närmare 2 000 personer på företaget och det var nära att hela industrin lades ned. Hans minns också hur den nya huvudnivån på 1 365 meter togs i drift 2012, och att festen han blev bjuden till i sista stund ställdes in. När den till sists anordnades förra året kom inget inbjudningskort.  

– Jag fick reda på det när jag träffade en kompis på ICA Kvantum som berättade om inbjudan. Jag kontaktade folk på företaget och frågade varför vi som byggt huvudnivån, och som varit bjudna på den första invigningsfesten, plötsligt inte fick någon inbjudan. De ringde upp och beklagade, säger Carl-Johan Mäki.

Utanför köksfönstret skymtar en mätplint, en av många som finns utspridda runt om i staden. Varje dag registrerar mätplinten skakningar och förändringar under jord. Inom bara några år ska hela huset och kvarteret rivas, och ännu en gång måste familjen bryta upp och flytta till följd av gruvans expansion. Första flytten gjorde Carl-Johan Mäki bara för några år sedan, 2011, från Bromsgatan där familjen bott i 37 år.

– Det är mycket som sker nu på ålderns höst. Det trodde jag aldrig när jag började på LKAB. Det är tragiskt att vi måste flytta en gång till, också det här huset hamnar bakom rivningsgränsen. Men det är allt eller inget när det kommer till LKAB. 

Carl-Johan Mäki har fortfarande kvar sitt inpasseringskort till LKAB. Men nu kan han plötsligt inte komma ned under jord. Nya order har kommit om att före detta anställda inte får beträda sina gamla arbetsplatser.

– Jag har jobbat 48 år under jord och plötsligt får jag inte åka ned och hälsa på grabbarna. Det är den nya given.

Han tänker också på att fikarummet förändrats mycket under åren. 

– Förr i världen pratade vi med varandra mycket mer. Det fanns ingen täckning under jord och vi var helt avskärmade från yttervärlden, men i dag sitter ungdomarna för sig själva och knappar på sina mobiltelefoner. 

Carl-Johan Mäki visar sporthallen där strejkkommittén för 50 år sedan satt och förkunnade strejken.
Carl-Johan Mäki visar sporthallen där strejkkommittén för 50 år sedan satt och förkunnade strejken. "Vi arbetare satt på stolar på golvet som flyttats hit, men många satt också utspridda på läktarna. Det var hög stämning i den här salen", berättar han. Foto: Julia Lindblom

Vintern har kommit tidigt till Kiruna i år. Carl-Johan Mäki drar upp dragkedjan på sportjackan och drar i växelspaken i bilen. Vi ger oss ut på de snötäckta vägarna och utanför fönstret passerar hus efter hus som ska rivas, eller inom en snar framtid lyftas upp på trailers och baxas iväg. De flesta byggnader där strejkmötena en gång hölls i Kiruna finns inte kvar. Gamla Folkets park där strejken avslutades brann ned och det anrika stadshuset är jämnat med marken. Kvar finns bara sporthallen från 1960-talet.

Vi går in i sporthallen, som fortfarande är i fullt bruk. Några barn springer under skratt och stoj nedför de breda trapporna. A-hallen ser nästan likadan ut i dag som 1969 med sina röda läktare och träpaneler längs väggarna. Carl-Johan Mäki pekar mot målet på andra sidan ingången och berättar att det var där som strejkkommittén en gång satt och förkunnade strejken. 

– Vi arbetare satt på stolar på golvet som flyttats hit, men många satt också utspridda på läktarna. Det var hög stämning i den här salen. Jag tror aldrig det varit så hög stämning som den gången.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Jesper Lundby: ”Livet i sig är ganska politiskt”

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Jesper Lundby: ”Livet i sig är ganska politiskt”

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Europeiska fack kräver arbetsstopp vid extremvärme 

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Alexandra Urisman Otto:
Snälla kändisar, ge inte Isabella Löwengrip rätt

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

STOCKHOLM 241126 Stockholm Medlemmar från Akademikerförbundet protesterar mot den så kallade angiverilagen när migrationsminister Johan Forssell tar emot Utredningen om stärkt återvändandeverksamhets slutbetänkande.

Nu börjar ”angiveri­lagen” och vandelskrav att gälla

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Ulf Kristersson och Johan Apel Röstlund

Johan Apel Röstlund:
Hellre sex än åtta timmars arbetsdag!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Aktivister i Sapmi

Orkidé kan stoppa skogsskövling i Ohredahke sameby

aktivister runt en eld polis

Efter skogs­blockaden: SCA stoppar tillfälligt avverkningen

Skogen de ärvde – Miljömål missas när skyddsvärd skog avverkas

Publicerad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Veckovers: Den riktige mannen

Ett skadat barn bärs iväg efter en isrelisk attack mot Nasser sjukhuset i Gaza

Ny rapport: Avsiktliga israeliska attacker mot barnen i Gaza

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Dödsolyckor på jobbet

Larmet från Arbetsmiljöverket: Dödsolyckorna har slutat minska

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
4 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln