Film #92/2019

Exploderande vardag i Dolans universum

Avskedsfest med komplikationer i Xavier Dolans Matthias & Maxime. Foto: Shayne Laverdiere

[FILM] Matthias & Maxime Regi: Xavier Dolan Det kanadensiska filmunderbarnet Xavier Dolan, slog igenom med en skräll när han redan som 20-åring presenterade sin första film Jag dödade min mamma 2009. Ett starkt drama med ett par ingredienser som han med få undantag återkommit till: i fokus en ung, homosexuell man (ofta spelad av honom […]

[FILM] Matthias & Maxime
Regi: Xavier Dolan

Det kanadensiska filmunderbarnet Xavier Dolan, slog igenom med en skräll när han redan som 20-åring presenterade sin första film Jag dödade min mamma 2009. Ett starkt drama med ett par ingredienser som han med få undantag återkommit till: i fokus en ung, homosexuell man (ofta spelad av honom själv) vars kärleksliv stöts mot grym oberäknelighet. Det är känsla och lust som står emot dödlig konformitet.

Dolans filmer är ofta skrämmande konstverk, och Mathias & Maxime, hans åttonde film på lika många år, börjar liksom oftast de tidigare verken försåtligt vardagligt, här med ett brutalt nojsande pojkgäng som förbereder en avskedsfest för Max (spelad av Dolan själv) som ska resa på en längre resa till Australien.

Tillsammans hänger killarna i en fritidsstuga där också en tonårig lillasyster med irriterande jargong svärmar runt i sitt eget influencer-universa. Genom ett vad hamnar Max och den torre jurist-traineen Matthias i en het kyss framför kameran i hennes ”expressionist-impressionistiska” film och ingenting blir som förr. Nu är det bara ett par veckor till Max avresa och Matthias genomgår en tid av knappt erkänd men oerhört stark trånad.

Dolan är också en underbar skådespelare som blåser sitt geni in i filmen genom sin dominerande rolltolkning.

Max ska under dessa veckor avveckla sitt förmyndarskap över sin missbrukande och bittra mor, i några scener som gör ordentligt ont, och man anar att äventyrsresan också har inslag av flykt. När känslorna för Matthias nu väckts börjar han fundera på smärtan i sitt liv och vilket pris han betalar för att dölja den.

Xavier Dolan. Foto Shayne Laverdiere

Dolan är också en underbar skådespelare som blåser sitt geni in i filmen genom sin dominerande rolltolkning – och tur är det för trots att filmen är känslostark och svår att värja sig emot är den ändå programmatisk på sina ställen. Inte så sällan dyker lite för uppenbara citat upp från filmhistorien, som exempelvis Brokeback Mountain (2009) och Call me by your name (2017) och Dolans eget filmuniversum.

Där finns fantastiskt vindlande och experimentella nummer, som Laurence Anyways (2012) om läraren som vill leva ett transsexuellt liv på egna villkor, men Dolan har inte tagit den vägen här. Kanske är Matthias & Maxime en tillbakablick på en ungdom som regissören inte ens hann känna på ordentligt. Eller är det mest de enorma förväntningarna som gör att den här berättelsen andas lite ojämnt?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984