Film #88/2019

Lindring i lidandet

Roy Andersson visar hur det institutionella godkännandet av övergreppen gör dem särskilt fasansfulla – där finns plats för medlöpare av den både skräniga och tysta sorten. Foto: Triart

[FILM] Om det oändliga Regi: Roy Andersson Roy Andersson har aldrig stuckit upp något finger och känt vartåt vinden blåser – men hans på ytan stillsamma betraktelser får det ofta att blåsa ordentligt. Inledningsvis har ofta hans filmer (efter debuten, den omedelbart lättälskade klassikern En kärlekshistoria (1970) som fortfarande gör att hans namn skimrar lite […]

[FILM] Om det oändliga
Regi: Roy Andersson

Roy Andersson har aldrig stuckit upp något finger och känt vartåt vinden blåser – men hans på ytan stillsamma betraktelser får det ofta att blåsa ordentligt. Inledningsvis har ofta hans filmer (efter debuten, den omedelbart lättälskade klassikern En kärlekshistoria (1970) som fortfarande gör att hans namn skimrar lite extra vad han än hittar på) emottagits lite tveksamt av kritiker och ibland med avsky av publiken.

När internationella filmpriser regnat över Sånger från andra våningen (2000), Du levande (2007), och En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (2014) har intresset ökat. Nu verkar han närapå folkkär även i Sverige.

I de nämna filmerna har ångesten konkretiserats i exempelvis magstarka offerriter som en gång väckte känslor av äckel inför hans verksamhet. i den nya filmen Om det oändliga finns grymheterna kvar med men är mer antydda. De har inkorporerats som scener som nästan känns vardagliga, som i scenen där ett hedersmord begåtts – och ångras.

Är det Roy Andersson som förändrat sitt uttryck eller – som jag gissar – har vi blivit vid en en ständig konsumtion av våld i vardagen. Scener med en Jesusfigur som släpar ett kors framför folkmassans skrän eller den långa raden av halvdöda krigsfångar visar också på hur det institutionella godkännandet av övergreppen gör dem särskilt fasansfulla – där finns plats för medlöpare av den både skräniga och tysta sorten. Till och med psykiatern och hans sköterskas kan gömma sig bakom omänsklig byråkrati när en ångestladdad patient försöker få kontakt.

Vad ska man göra när man förlorat sin tro? frågar den förtvivlade prästen. Roy Andersson ger inga svar men hans filmer ger ändå lite lindring genom att åtminstone se den avvisade, den ensamme och den osynliga.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga