Artikel 1 av 2

Starka reaktioner på industrifackens krav

”Förvånande”, ”oansvarigt”, ”för högt”, ”för lågt”, ”väntat” – reaktionerna på kravet för löneökningar från Facken inom industrin är varierande. Men medan bedömare förväntade sig ett lägre krav togs beskedet emot med mindre förvåning av IF Metall-ordföranden på Volvo Lastvagnar i Umeå.

Inrikes
IF Metalls ordförande Marie Nilsson, här vid pressträffen där facken inom industrin presenterade det gemensamma lönekravet inför 2020 års avtalsrörelse, menar att industrifacken har en långsiktig syn på löneutvecklingen.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Ett ettårigt avtal med 3 procents löneökning och ett minimum av 530 kronor. Det är kärnan i industrifackens krav inför avtalsrörelsen, som tillkännagavs på måndagen. Det är 0,2 procent högre än förra gången och detta trots att det ekonomiska läget är osäkrare, vilket av bedömare var oväntat.

Jan-Olov Carlsson, F Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå.
Foto: Arbetaren

Men Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå tillhör inte de förvånade.

–  Vi har en verkstads- och bilindustri som gått extremt bra. Vad vi ser är en avmattning, men inget som liknar en lågkonjunktur inom verkstadsindustrin. Man kan inte börja med att utgå från lågkonjunktion när det inte finns. Riktigt så illa är det inte än, säger han.

Själv hade han dock velat se en högre lägstanivå, som också kunnat få med Kommunal i LO-samordningen. Han vill, med sina 40 år som facklig i ryggen, inte heller kalla sig hoppfull när det gäller utsikterna för verkliga krafttag.

– Man är väl i viss mening desillusionerad. Även om  det skramlas med strejkvapnen så tar inte längre fackförbunden strid för tiondelar. Men vi måste se till att inte viktiga villkor fortsätter säljas ut. De senaste 20 åren har varit ett sluttande plan, säger han.

Förra avtalsrörelsen var Facken inom industrins krav 2,8 procent, vilket i de treåriga avtalen sedan landade på 2,2. De avtalen tecknades under tydlig högkonjunktur – och att facken nu ändå höjer kravet, trots ekonomiska bedömares förutspådda avmattning beror enligt facken på flera saker.

– Vi har en långsiktig syn på löneutvecklingen. Vi tar inte ut allt vi kan i högkonjunktur, men bromsar inte heller in i lågkonjunktur, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson rapporterar Arbetet.

Vi tar inte ut allt vi kan i högkonjunktur, men bromsar inte heller in i lågkonjunktur.

Marie Nilsson, ordförande, IF Metall, till Arbetet

Men arbetsköparna gillar det inte.

– Det är förvånande att facken i en lågkonjunktur ställer högre krav än de gjorde i högkonjunktur. Det är oansvarigt, säger Anders Weihe, Teknikföretagens förhandlingschef.

Även Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten skriver under på den bedömningen.

– Jag tycker att de är orealistiska och inte tar någon hänsyn till hur det ser ut i omvärlden och de ekonomiska fakta som finns, säger han.

Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten tycker att industrifackens löneökningskrav är orealistiska.
Foto: Håkan Flank

FAKTA | Avtalsrörelsen och ”märket”

Facken inom industrin, IF Metall, Livs, GS, Unionen och Sveriges Ingenjörer, tecknar tillsammans med sina motparter på arbetsköparsidan industriavtalet. Nivån som sätts i detta avtal kallas ”märket” och blir sedan rättesnöre för alla efterföljande avtal som tecknas på arbetsmarknaden.

Motparten, arbetsköparna, utgörs av 12 arbetsköparorganisationer, däribland Teknikföretagen, Industriarbetsgivarna och Ikem.

Under 2020 års avtalsrörelse kommer 485 centrala kollektivavtal av cirka 670 omförhandlas. Sammanlagt kommer 2,8 miljoner anställda att beröras av resultatet av dessa förhandlingar.

Är det inte rimligt att ta igen lite av det man inte tog ut i förra avtalet?

– Nej, det tycker jag absolut inte. Vad det handlar om är att kronan varit svag. Vi har de högsta arbetskraftskostnaderna i världen. Dålig produktivitet har vi. Avtalsförhandlingar är inte tillbakablickande utan syftar på förutsättningar framåt, säger Per Hidesten.

Men Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi, tycker å sin sida att fackens löneanspråk är för låga. Enligt honom hade det gynnat svensk ekonomi om facken gått på offensiven. ”Offensivt” är det, enligt honom, ”svårt att hävda att en ökning med 0,2 procentenheter” är, säger han till Arbetet.

– Som långsiktig årlig nivå är 3,0 procent för lågt. Det är inte förenligt med inflationsmålet. Med så långa löneökningar kommer vi inte att nå upp till 2 procents inflation, säger Lars Calmfors till tidningen.

I slutändan tenderar avtalen att landa på runt 70 procent av fackens ursprungliga krav. I kravet på 3 procent utgörs dock inte heller allt av löneökningar. En del av utrymmet är också reserverat för pensionsavsättningar. I förra avtalsrörelsen landade de på 0,5 procent.

Några timmar efter att industrifacken, vars senare uppgörelse kommer att sätta ”märket” för resten av arbetsmarknaden, tillkännagav sitt krav, meddelade den LO-samordningen att de ställde sig bakom kravet. En av de förbund som ingår i den decimerade samordningen är Fastighets, vars avtalssekreterare, till skillnad från Lars Calmfors, är nöjd.

– 3 procent är en rätt bra siffra. Med de kommentarer som har varit innan hade vi gissat på en lägre siffra, säger avtalssekreteraren Jari Visshed till Fastighetsfolket.

Utöver löneökningar på 3 procent, minus pensionsavsättningar, innehåller industrifackens krav bland annat åtgärder för minskade arbetsskador samt en handlingsplan för återgång till arbete efter föräldraledighet.

Artikel 2 av 2

Avtalsrörelsen möjlig ödesstrid för ”märket”

Den pågående kritiken mot ”märket”, den riktningsgivande procentuella löneökning som industrin har förhandlat fram i sina kollektivavtal, har sannolikt inverkat mer på industrifackens höjda lönekrav än Kommunals och Pappers beslut att hoppa av LO-samordningen. Det säger författaren Anna Danielsson Öberg, som ser årets avtalsrörelse som något av en ödestrid för ”märket”.

Inrikes

Prenumerera

Detta material är låst. Påbörja en prenumeration eller logga in för att läsa hela artikeln.

Vill du ha autogiro fyller du dina uppgifter här.

588 kr

Helår (tillsvidare)

Tillgång till webbtidningen (2 gånger/vecka) + månadsmagasin* på papper med utvalda reportage och artiklar.

294 kr

Halvår (tillsvidare)

Tillgång till webbtidningen (2 gånger/vecka) + månadsmagasin* på papper med utvalda reportage och artiklar.

49 kr

En månad (tillsvidare)

Tillgång till webbtidningen (2 gånger/vecka) + månadsmagasin* på papper med utvalda reportage och artiklar.

10 kr

24 timmar

Denna prenumeration gäller i 24 timmar och ger dig tillgång till allt låst innehåll på Arbetaren.se.

*Månadsmagasinet samlar längre samhällsreportage, essäer och intervjuer som publicerats i webbtidningen i ett tryckt magasin. Det kommer inte att finnas tillgängligt i handeln. Endast prenumeranter på tidningen Arbetaren kommer att få detta magasin.