Scen #79/2019

Pennskaftet håller än

Repetitionsfoto från Pennskaftet på Uppsala Stadsteater. I centrum Malin Persson som Pennskaftet. Foto: Micke Sandström

Elin Wägner (1882–1949) var en stridbar aktivist inte bara i rösträttsrörelsen utan också i miljö- och fredsrörelsen. Romanen Pennskaftet, som kom ut 1910, berättar om en tid då kampen för kvinnlig rösträtt bedrevs med alla medel, både på gatorna och i medierna. Men det fanns också en inre strid som Wägner beskrev i sin roman; […]

Elin Wägner (1882–1949) var en stridbar aktivist inte bara i rösträttsrörelsen utan också i miljö- och fredsrörelsen. Romanen Pennskaftet, som kom ut 1910, berättar om en tid då kampen för kvinnlig rösträtt bedrevs med alla medel, både på gatorna och i medierna. Men det fanns också en inre strid som Wägner beskrev i sin roman; den berör moralen och kärleken.

[SCEN] Pennskaftet
Efter Elin Wägners roman
Dramatisering: Johanna Emanuelsson
Regi: Maria Löfgren
Uppsala stadsteater

Under denna tid var ”Stockholmsäktenskap”, att leva ihop och skaffa barn tillsammans men utan att vara gifta, vanliga inom arbetarklassen. För kvinnor innebar det bland annat att de slapp bli omyndiga, vilket annars var fallet för den gifta kvinnan där maken blev förmyndare.

För en kvinna inom en högre klass betraktades detta som otänkbart, men kvinnor som samlades och stred för ”kvinnosaken” hade anledning att börja intressera sig för arrangemanget. Samtidigt var man angelägen om att till exempel rösträttsfrågan skulle samla anhängare och då fick man inte ”smutsa ned” verksamheten.

Elin Wägner (i mitten) med vänner och kollegor utanför en biograf i samband med premiär på hennes film Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm.
Elin Wägner (i mitten) med vänner och kollegor utanför en biograf i samband med premiär på hennes film Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm. Foto: TT

Uppsala stadsteater sätter upp den drygt hundraåriga romanen, i dramatisering av Johanna Emanuelsson, och berättar färgstarkt med inslag av dans och sång om en tid då kvinnoklubbarna diskuterade ivrigt och på allvar. Här följer vi journalisten Barbro, ”Pennskaftet”, som tillsammans med sina vänner, kvinnor med utbildning men utan rösträtt, som har svårt att bli tagna på allvar av viktigpettrarna till män som rör sig kring dem. I grupp är dessa till och med riktigt skrämmande i några scener.

Pennskaftet själv blir kär, men tvekar inför vad det kostar henne att binda sig. Fridjon Rafnssons rörliga scenografi markerar med sina fabrikslika fackverk att kampen faktiskt lika mycket handlade om hårt arbete som om långa diskussioner.

Pennskaftet och hennes kärlek.
Pennskaftet och hennes kärlek. Foto: Micke Sandström

Det är lätt att känna igen sig i de frågeställningar som Wägner berättade om, och det hade varit lika självklart utan några av de markörer från vår tid som lagts in och som störde mig, men som många i publiken skrattande ändå verkar uppskatta.

Det är en smaksak och skämmer inte en underhållande och fortfarande angelägen historia.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga