Henrik Bromander är författare, serieteckare och krönikör i Arbetaren. I sommar publicerar vi hans bok Högspänning som följetong i tidningen. Här är trettonde delen.
2.6
Jag åt mer och mer tabletter. Smärtstillande, ångestdämpande, sömngivande. Förvandlade nätterna till drogdimmor, klubbade ur mig all vett och sans och vaknade med en liten pöl av dregel på örngottet. Mina käkar var alldeles ömma, som om jag gått tio ronder i en boxningsmatch. Vid nästa läkarbesök ordinerades jag bettskena, tydligen gnisslade jag tänder något djävulskt i min kemiska dvala. En stor plastbit att stoppa i munnen som först gav mig kväljningar och obehag. Ett tandskydd, och så var jag där igen, i boxningsringen mot mina egna demoner. Jag tog en dubbel dos tabletter och snart märkte jag inte av bettskenan utan sov så djupt, så lätt, helt knockad.
Varje morgon när det var Ring P1 kom jag till livs igen. Ring P1 var som en lysande fyr att styra mot i den stormigt dimmiga svarta sjön. Mycket av programmets själ och känsla förändrades i takt med att programledarna veckovis byttes ut för att skapa variation och stringens. Tomas Tengbys ettriga, passivt aggressiva göteborgska, Alexandra Pascalidous lite pråliga patos och Sverker Olofssons rejäla tag.
Och så Täppas då. Täppas, som jag tyckt så mycket om när han hade sina underfundigt enkla barnprogram på Björnes magasin. Jag och Simon brukade se dem ihop, jag vill minnas att de tillhörde favoriterna. Täppas tog reda på hur man tillverkade glass och korv eller vart bajset tog vägen när man spolade i toaletten. Den klurige men ändå ömme mannen med sina plastleksaker, sitt burriga hår och runda glasögon och klingande Gävlemål.
Jag minns att jag funderat på hur det varit om han var pappa till Simon i stället för den där som knappt var hemma och när han var det var loj och frånvarande. Hade Täppas lekt lika storögt och nyfiket med Simon som han lekte med sin badanka och uppdragbara krokodil? Hade han nattat Simon genom att läsa en saga fritt ur minnet, med egna, lite tokroliga tillägg, och hade han sedan kommit ut i köket och druckit ett glas vin med mig och pratat om hur dagen varit innan vi gick till sängs?
Vad hände sen egentligen? Hur kunde Täppas förvandlas till den gåta han är för många elsjuka, som är trötta på att höra hans hånfullheter? Klart är att Täppas är kontroversiell [91], i vissa kretsar rent av avskydd. [92] Onekligen har han genomgått något av en transformation i offentligheten, från älskad mångsysslare och hyllad författare bakom uppväxtskildringen Halli, hallå! [93] till något annat, något mörkare.
Eftersom Täppas i grunden är en skrivande människa, författare till närmare tio böcker och otaliga krönikor och kåserier, tänkte jag att det var bäst att gå grundligt till väga. I hopp om att få svar på mina funderingar i texten tog jag mig åter till Stadsbiblioteket, denna gång för att låna allt de hade av »Sveriges mest kända blindstyre«. Närmast förväntansfull stod jag och väntade medan den tatuerade unga bibliotekarien var och hämtade allt material, funderade över vad för syrligt hon nu skulle säga, kanske något om Täppas i hennes ögon säkert lite mossiga kvinnosyn, men när hon kom tillbaka fick hon fullt upp med att lugna ned några bråkiga killar borta vid datorerna. Dagens bibliotek är inte heller vad de en gång var.
2.6.1
Just Halli, hallå! kändes som den naturliga startpunkten för min undersökning. Även om Täppas släppte barnboken Bengt Björn [94] redan två år tidigare räknas det här som hans egentliga debut, en självbiografisk berättelse som utspelar sig från det att Täppas kommer till, tills att han flyttar till Stockholm som sextonåring för att jobba på ett skeppsmäklarkontor. I minst lika mycket fokus som Täppas egna upplevelser är föräldrarna, framför allt fadern som går från glättig, bohemisk skojpappa till en skuldsatt, illaluktande handelsresande i varor som ingen vill köpa. Porträttet av pappan, och föräldrarnas destruktivt såriga relation som är trasig redan från början (de har separata sovrum, officiellt på grund av faderns astma) är djupt drabbande, särskilt om man läser det i ljuset av Täppas senare skildringar av fadern som rullstolsbunden och alkoholiserad.
Täppas ger även en lite mer skissartad bild av uppväxtstaden Gävles utveckling från det småskaliga 50-talssamhället där alla känner alla och där man fortfarande står med ena foten i gamla Fattigsverige till 60-talets obönhörliga modernism och rivningsiver där faderns en gång hyfsat framgångsrika konfektionsbutik får flytta in i ett kyligt köpcentrum, en utveckling som slår ut dem som saknar förmåga att anpassa sig men ändå entusiastiskt hälsar de nya tiderna med ett hurtigt »Det är utvecklingen!«. Detta är särskilt fint gestaltat genom episoden om familjens fjällsemestrar som går från intimt pensionatsliv där man umgås med alla till en vinter då det i stället byggts ett stort, opersonligt hotell i betong fullt av främlingar. Det är sista gången de åker till fjälls. [95]
Tidsandan gestaltas annars mycket i form av varumärken som Tulo, Aqua Vera, Yaxa, Carltex och Bronzol som Täppas tryfferar texten med som en spegling av dåtidens storögda fascination inför allt som är nytt och gärna amerikanskt, efter världskrigets gråa hopplöshet. Det slår mig hur produkterna bara är vagt bekanta i dag, som mystiska entiteter som får sin förklaring av sammanhanget; få eller inga existerar än i dag. För en framtida läsare kommer nog delar av texten vara obegriplig.
För en framtida läsare kommer nog delar av texten vara obegriplig.
Själva historien är inte särskilt märkvärdig utan håller sig till genrens konventioner i det att närmast rituella scenerier betas av (våghalsiga bus med kompisarna, konflikter med halsstarriga lärare, den första fyllan med obligatorisk påföljande spya, det första fumliga samlaget et cetera) och förmår inte att överraska eller komma med något nytt. Täppas »unika« perspektiv som synskadad kommer knappt fram i boken förutom i en kort sekvens där han tagit värvning hos Flygpojkarna [96] och under en nattlig övning inser att han är mörkerblind. Det som imponerar och skaver mest är just porträttet av pappan, som är både ömt och kärleksfullt och laddat med uppdämt förakt, ja närmast hat, på grund av den spricka vi blott gläntar på. Skildringarna av faderns fruktlösa försök att slå sig fram som försäljare i småstäderna längs med Norrlandskusten är storslagna i all sin tragik och får en att längta efter en hel roman om bara detta liv.
Mottagandet av Halli, Hallå! var gott, den hyllades i bland annat Expressen och Dagens Nyheter och gav definitivt Täppas karriär en mer seriös prägel. Nu var han inte bara en kuf som gjorde kluriga inslag i tv-programmet Jacobs Stege, utan en riktig författare. Han såg till att smida medan järnet var varmt och gav ut en ny bok två år senare, även denna på välrenommerade Norstedts förlag.
Blindstyre – en snubblares berättelse är klart mer rapsodisk och flyhänt berättad än Halli, Hallå!, rent stilistiskt lägger den sig närmare kåseriet än det mer klassiskt skönlitterära berättandet. Fokus är i högre grad det egna jaget, perspektivet är vänt inåt snarare än utåt. Ämnet är tydligt, hur Täppas drabbas av ögonsjukdomen retinitis pigmentosa och mitt i livet tvingas hantera det faktum att han långsamt håller på att bli blind. Av naturliga skäl innehåller boken ett stort mått av förtvivlan och ångestfyllt ältande, men där finns också en brutal ärlighet och en nyfiken lyhördhet inför den livsomvälvande förändring som han skriver mitt inifrån, som en krigskorrespondent från sina borttynande ögon.
Språkligt sett är det intressant hur Täppas som synskadad skildrar dofter och ljud, han skriver hur personer, saker eller platser låter och luktar snarare än hur de ser ut, hur en korvgubbe han brukar passera ropar ut sina varor och fungerar som en fyr i mörkret trots att han aldrig handlar hos honom, eller »lukten av spritduplicerade tunna blad som den svettige flodhästen till vaktmästare lufsar runt med«. [97]
Det är tydligt att boken är skriven mer för att roa än oroa. Om Halli, Hallå! var en språklig exorcism mot barndomens demoner är det här mer dråpliga anekdoter uppradade för läsarens höga nöje. Bitvis känns det som om Täppas håller upp en spegel för att man ska skratta åt hans belägenheter. Detta förstärks av det »tokroliga«, grällt gröna omslaget där formgivaren Lars E. Pettersson lekt med typografin och skrivit ordet »Blind« i fejkad blindskrift och låtit ordet »snubblares« bokstäver hålla på att falla samman huller om buller, medan baksidesfotot anlägger en mer sober ton där ett svartvitt foto visar en fundersam Täppas som ser på läsaren med vad som närmast kan beskrivas som sängkammarblick. Hans ena finger vilar väntande på haktippen, han har några dagars skäggstubb och håret är typiskt Täppasrufsigt.
Somliga scener i boken är svåra att inte skratta högt åt, som när Täppas råkar hälla kaffe på Ingvar Carlsson under inspelningen av ett tv-inslag [98], försnillar pengar från P3 och åker till Marocko i stället för att göra ett beställt reportage [99], när han fiser högt på biblioteket för att han tror han är ensam [100] och hur nedkissade toaletterna brukar vara under möteskvällar för blinda [101]. Men den innehåller också starka resonemang om handikappet som plåga och styrka, och ilsket skriver Täppas om den stora sorgen över att inte längre kunna göra sådant han en gång älskade, som att fotografera. [102] Denna förtvivlan känner jag själv djupt, att vara blind i ett seende samhälle och att vara elsjuk i en uppkopplad värld har stora likheter. Och om man inte börjar gråta av scenen där Täppas matar en döende Jacob Dahlin med ravioli har man inget hjärta. »Han gapade och jag siktade. Till slut var det ravioli över hela sängen men sköterskan sade att det inte gjorde något. Hon såg att vi hade trevligt.« [103]
Det skulle ta fjorton år innan Täppas gav ut en bok på nytt. Mellan Blindstyre och Trött, fet och 50 har mycket hänt. Täppas har inte längre samma kändisstatus som i början av nittiotalet, kanske framför allt för att han (frivilligt, ofrivilligt?) tagit steget från tv till radio. I stället för bjässen Norstedts så ger det mindre förlaget Lind & Co ut hans bok, komplett med ett rått, närmast skrikigt omslag och en provokativt bråkig titel.
Även innehållet chockstartar i en smutsig skildring av missbruk, otrohet och allmänt vårdslöst uppträdande som bitvis för tankarna till kultförfattaren Charles Bukowski, som jag ibland satt i händerna på unga manliga elever. Täppas blandar alkohol med tabletter (»När ölet möter Stesoliden i magen förvandlas det livsfarliga och fartygsslukande revet i mitt inre till gungande, färgskimrande och mjuk korall« [104]), tar amfetamin med sin ledsagare105 och i en faktiskt ganska så upprörande scen röker han hasch med sin tonårsson (»Abdhel ordnar lite kif och en kväll när resten av familjen somnat har jag rökträning med Hannes men hur han än suger på jointen säger han att han inte känner någonting«106). För säkerhets skull skriver han om att allt detta händer en viss Teddy Fågelström, en mycket vagt maskerad pseudonym.
Det hela utvecklar sig till en smärre helvetesskildring av skilsmässor, varannan vecka-vårdnad och oändliga terapisamtal. Jämfört med förtvivlan över ögonsjukdomen i Blindstyre har Täppas här mer eller mindre accepterat sin lott, fokus här är snarare åldersnoja, familjegräl och en karriär på dekis. Mot slutet sker dock en vändning. Teddy Fågelström blir nykter och odlar hälsosamma relationer till både fru och barn. Han blir tydlig och gränssättande i stället för att vara den skojfriske, tokige pappan som aldrig tackade nej till en sup och kom med en massa roliga överraskningar lika många gånger som han ställde till det för sig själv och sin omgivning.
Stilen i boken är mer ohämmat kåseriaktig.
Stilen i boken är mer ohämmat kåseriaktig, tydligt uppdelad i korta kapitel som utöver det ibland väl grovkorniga innehållet hade kunnat passera som krönika i någon av Täppas uppdragsgivare, som Allas eller Hudiksvalls Tidning. En intressant detalj är att boken är satt med relativt liten text, särskilt om man jämför med den närmast överdrivet stora texten i Halli, Hallå! och Blindstyre, som mer för tankarna till barnbok, eller kanske som det var tänkt, en bok för synskadade. Kanske har Täppas här gett upp konsumentvänligheten och räknar kallt med att de med sämre syn skaffar ljudboken i stället. Receptionsmässigt resulterade boken i blott en recension i Svenska Dagbladet och ett fåtal förhandsreportage, långt ifrån de tidigare böckernas uppmärksamhet.
Efter Trött, fet och 50 har Täppas släppt ytterligare två böcker på Lind & Co som går i liknande stil, mer anekdotiska och lättsamma. Hans senaste bok är Lenins revben under Kornhamnstorg, utgiven på Bakhåll. Romanen kan inte beskrivas som annat än ett haveri. Ett märkligt försök till humoristisk deckare med svajiga samtidsreferenser och sökta karaktärer såsom en polisaspirant som är andra generationens invandrare och samtidigt har Tourettes syndrom, en medelålders transa och en lesbisk innehavare av ett djurkrematorium.
Handlingen är en soppa av ryska oligarker, ubåtsjakter och terrordåd och det är varken roligt eller spännande. Täppas borde nog hålla sig till att skriva om sitt eget liv i stället för att försöka skapa utflippad fiktion. Hans språk blir liksom mer avslöjande mossigt när han hittar på än när han återger verkligheten, som i den här nidbilden av karaktären Millan: »Hon har snaggat huvud och snussvullet tryne, murarskjorta och snickarbyxor. Inte sedan 70-talet har någon anammat den klassiska SKP-looken lika grundligt. En surmulen anakronism är vad hon är. Hon har så mycket snus under läppen att det inte ens skulle få plats i bagageutrymmet på en kombibil med baksätet nedfällt.«107 Det känns som om Täppas inte förstått en författares viktigaste budord, att vara lojal med sina romankaraktärer och älska dem villkorslöst.
Slutligen skulle jag vilja avrunda denna lilla exposé med en fundering över vad som hände med Täppas resa från offentlighetens centrum till en mer perifer position. Var han accepterad så länge hans synskada höll sig inom vissa gränser, men när han blev helt blind var han för mycket, för sjuk? Klart är att Täppas var en föregångare till dagens mångsysslande mediepersonligheter som skriver krönikor, syns i tv och släpper böcker med en slags flyhänt nonchalans. Men till skillnad från dem hade han ändå något uppriktigt att säga, där fanns en värme och passion som är ovanlig i dag. Och allra viktigast: karln kunde skriva, åtminstone en gång i tiden. Halli, Hallå! tillhör fläckvis det bästa jag läst bland barndomsskildringar. Nu verkade Täppas mest ägna sig åt oförblommerat hat mot oss elsjuka på bästa sändningstid, för övrigt ett ämne som aldrig nämns i böckerna. Kanske anses vi inte värda att skrivas om, för ointressanta och passé för att kvalificera till ämnen för riktig litteratur, vad vet jag.
FOTNOTER:
91) I inlägget »Jag har tröttnat på att betala för Lars Vilks polisskydd« på SVT Opinion 2012-10-05 krävde Täppas att man skulle dra tillbaka de livvakter som Lars Vilks tilldelats efter att ha utsatts för flera attentatsförsök av militanta islamister, och föreslog att man kunde livesända terroristernas stormning av Vilks hus via Youtube. Inlägget blev hårt kritiserat och Täppas tvingades för en tid ta paus från sina uppdrag.
92) »Täppas Fogelberg fick bajs i ett brev«, Expressen 2011-08-05.
93) Norstedts, 1992.
94) Fischer & Co, 1990.
95) Ibid., s. 127–133.
96) Flygpojkarna var en del av frivilligförsvaret under efterkrigstiden och utbildade och förberedde pojkar och unga män till att tjänstgöra inom flygvapnet.
97) Fogelberg, Täppas, Blindstyre, Norstedts, 1994, s. 24.
98) Ibid., s. 157.
99) Ibid., s. 111 ff.
100) Ibid., s. 258.
101) Ibid., s. 51.
102) Ibid., s. 58.
103) Ibid., s. 197-198.
104) Fogelberg, Täppas, Trött, fet och 50, Lind & Co, 2008, s. 13.
105) Ibid., s. 22.
106) Ibid., s. 136.
107) Fogelberg, Täppas, Lenins revben under Kornhamnstorg, Bakhåll, 2013, s. 34.
