En rapport som publicerades förra våren har aktualiserats i och med att debatten kring abortfrågan och sociala rättigheter har eskalerat. Runt om i Europa och även i övriga världen växer de högerkonservativa krafter som nu inriktar sig på att omformulera skrivningarna kring mänskliga rättigheter. Nyligen beslutade FN:s säkerhetsråd, efter veto-hot från USA, att sexuell och reproduktiv hälsovård inte längre ska täckas i den nya resolutionen om sexuellt våld i krig och konflikter.

I rapporten Restoring the natural order. The religious extremists’ vision to mobilize European societies against human rights on sexuality and reproduction söker rapportförfattaren Neil Datta beskriva nätverken som agerar för att inskränka sexuella och reproduktiva rättigheter i Europa i dag.

Rapporten är skriven på uppdrag av European Parliamentary Forum on Population and Development, EPF, en sammanslutning av arbetsgrupper inom bland annat EU-parlamentet som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa inom parlament i Europa. I den ingår grupper från ett trettiotal europeiska länder, men också representanter från länder som Ryssland, Azerbajdzjan och Turkiet deltar i arbetet.

EPF:s rapport kom till efter att många efterfrågat mer information. Neil Datta berättar att ledamöter i olika parlament kontaktade EPF angående ett växande abortmotstånd i många länder där det tidigare inte funnits en debatt. Länder som Frankrike, Litauen och Portugal.

– Vi började se samma namn figurera och dyka upp i olika sammanhang, och förstod att det fanns ett mönster och en närvaro av vissa bestämda aktörer inom det här området.

I EPF:s rapport beskrivs Agenda Europe som ett internationellt nätverk som arbetar för att inskränka kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Det handlar om aborträttslagar, tillgången till preventivmedel och att förbjuda IVF, assisterad befruktning, sexualundervisning i skolan och försvåra möjligheten till skilsmässa.

Vi såg olika initiativ på samma tema som inträffade i flera länder vid samma tidpunkt.
Neil Datta, rapportförfattare och sekreterare för EPF

Det handlar också om att försvaga eller avskaffa internationella överenskommelser som Istanbulkonventionen, som är den första juridiskt bindande överenskommelsen om åtgärder mot våld mot kvinnor i Europa.

– Vi såg olika initiativ på samma tema som inträffade i flera länder vid samma tidpunkt. Vi observerade utvecklingen och i rapporten försöker vi att förklara strategin som ligger bakom; vilka är aktörerna som möts, vad talar de om och vilka är nyckelspelarna? Framför allt undersöker vi vilka som har möjlighet att påverka institutioner på en internationell nivå, säger Neil Datta.

EPF har fått ta del av dokument om Agenda Europe som läckt i samband med arbetet med en fransk dokumentär om abort för Arte Television. Bland mötesdagordningar och mejlutskick var ett dokument särskilt framträdande – nämligen den 132 sidor långa manifestliknande texten ”Restoring the natural order – an agenda for Europe” (”Återupprätta den naturliga ordningen – en agenda för Europa”).

Två av initiativtagarna till den första sammankomsten som ägde rum i London i januari 2013 till det som senare skulle komma att bli Agenda Europe var den österrikiska parlamentsledamoten Gudrun Kugler och Terrence McKeegan från USA, som arbetat som rättslig rådgivare för Vatikanen i FN.

Sedan uppstarten 2013 har Agenda Europes möten ägt rum årligen. I mötesprogrammen har deltagarna uppmanats att hålla informationen om nätverket och mötena hemlig.

Inbjudna och huvudtalare på mötena har varit bland annat den amerikanske advokaten Brian Brown, som i dag leder två av USA:s mest inflytelserika hbtq- och kvinnofientliga organisationer, Sharon Slater från Family Watch och Ignacio Arsuaga från kampanjplattformen CitizenGO, en plattform som är känd för att bedriva hatkampanjer mot hbtq-personer.

De ville ställa oss inför rätta om vi inte drog tillbaka rapporten. Då kontaktade vi våra egna advokater och har inte hört något från dem sedan dess.
Neil Datta, rapportförfattare och sekreterare för EPF

I samband med att EPF:s rapport publicerades utsattes EPF för en cyberattack och bloggen med namnet Agenda Europe försvann spårlöst från internet samma dag. Den låg nere i omkring tre veckor och kom därefter upp igen med ett nytt inlägg fullt av sarkastiska kommentarer riktade mot EPF.

Några veckor senare kontaktades Neil Datta av advokater till personer involverade i Agenda Europe. En av dessa var advokaten till Ignacio Isagua från CitizenG0.

–  De anklagade oss för allt möjligt; upphovsrättsintrång, hacking och desinformation. De ville ställa oss inför rätta om vi inte drog tillbaka rapporten. Då kontaktade vi våra egna advokater och har inte hört något från dem sedan dess, säger Neil Datta.

Förutom hot om rättsliga åtgärder gick Sophia Kuby från den radikalkonservativa organisationen Alliance Defending Freedom ut med ett twitteruttalande där hon erkände att mötena äger rum och att nätverket existerar – men det inte bör kopplas till manifestet ”Restoring the natural order”.

– Samtidigt skriver man på bloggen att nätverket visst är en del av manifestet. Det finns interna motsättningar inom de här konservativa rörelserna, precis som det finns inom progressiva rörelser, säger Neil Datta.

Neil Datta ser en oroande utveckling i Europa, där allt fler partier går i en radikalkonservativ riktning.

– Nya partier har uppstått, som det ultrakonservativa Vox i  Spanien eller AfD i Tyskland. Ledande personer inom CitizenGo har också högt uppsatta positioner i  Vox.

Neil Datta menar att det är oroande att den etablerade högern och EPP-partierna nu antar en allt mer konservativ hållning.

– I Spanien säger EPP-partiet Partito Popular att de är öppet ”anti-gender” och emot ”genusideologi”. Det här är en utveckling vi också kommer att få se mer av i det kommande EU-valet.

Han menar att man måste inta ett historiskt perspektiv för att förstå på vilket sätt dessa rörelser länge arbetat i opposition. 1995 organiserades en stor FN-konferens i Peking som syftade till att erkänna kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter.

– För människorättsaktivister var detta en seger, men samtidigt var det ett misslyckande för andra. Vad hände då? Jo, många av dessa organisationer gick i opposition. De började fundera över nya strategier och narrativ.

I stället för att vara emot abort och attackera hbtq-personers rättigheter bestämde man sig för att vara ”för” någonting, som till exempel mänsklig värdighet.
Neil Datta, rapportförfattare och sekreterare för EPF

Neil Datta menar att det också varit viktigt för dessa rörelser att infoga språket i en kontext som ger en positiv vision av samhället. Samtidigt har den så kallade ”genusideologin” pekats ut som en klar fiende för dessa rörelser.

– I stället för att vara emot abort och attackera hbtq-personers rättigheter bestämde man sig för att vara ”för” någonting, som till exempel mänsklig värdighet. Några av pelarna i den här diskursen var just skyddet av livet, skyddet av den heterosexuella familjen och den religiösa friheten – och här kommer också samvetsfriheten i vården och abortfrågan in i bilden, säger han och fortsätter:

– De började omformulera sig. I stället för att ge uttryck för en religiös diskurs började man använda sig av sekulariserade argument. Man kan se det som att samma gamla idéer lades in i en tvättmaskin för att komma ut i ett människorättsspråk.

Människorättsorganisationer, institutioner och NGO:er har fått det allt svårare att bemöta och hantera nytillkomna organisationer som arbetar för att inskränka mänskliga rättigheter.

– I dag ser vi hur dessa rörelser, organisationer och partier underminerar och försvagar mänskliga rättigheter genom att annektera människorättsorganisationernas språkbruk, verktyg och taktiker. Samtidigt som institutioner ska bereda väg för olikheter inom det liberala ramverket är man inte förberedda på hur man ska hantera dessa organisationer som nu tar sig in i institutionerna, säger Neil Datta.

I år blev det tydligare än någonsin att många av de abortmotståndsgrupper som tidigare befunnit sig utanför FN-skrapan med bussar och plakat nu anordnar seminarier inne i byggnaden.
Hans Linde, ordförande för RFSU

Detta bekräftar också Hans Linde, ordförande för RFSU. När han deltog i FN:s årliga kvinnokommissionsmöte i början av mars, som var en uppföljning på kvinnokonventionstillägget Pekingplattformen, överraskades han av att många seminarier argumenterade för abortmotstånd ur ett människorättsligt perspektiv.

– I år blev det tydligare än någonsin att många av de abortmotståndsgrupper som tidigare befunnit sig utanför FN-skrapan med bussar och plakat nu anordnar seminarier inne i byggnaden.

De senaste åren har vi sett hur Sverigedemokraterna återkommande, både genom motioner i riksdagen och på kommunal nivå, ifrågasätter sexualundervisning.
Hans Linde, ordförande för RFSU

Hans Linde menar att diskussionen om vårdvägran och samvetsfrihet i Sverige är ett av de tydligaste exemplen på abortmotståndares argumentation om kränkta mänskliga rättigheter. De senaste åren har RFSU också märkt av ett ökat motstånd mot sexualundervisning i skolorna.

– De senaste åren har vi sett hur Sverigedemokraterna återkommande, både genom motioner i riksdagen och på kommunal nivå, ifrågasätter sexualundervisning. Detta har varit fallet både i Uppsala län, Örebro och Lund.

Neil Datta menar att många av dessa organisationer är specialiserade på att använda sig av demokratiska verktyg, såsom medborgarlistor och petitioner. Med hjälp av dessa kan de sätta tryck på statliga institutioner och samtidigt underminera kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Detta var också fallet när Bulgarien efter påtryckningar vägrade att ratificera Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

– I Spanien arbetar för tillfället det nya högerpopulistiska partiet Vox för att avskaffa lagen om mäns våld mot kvinnor. Samtidigt ser vi hur institutioner nu börjar att agera. Organisationen Alliance Defending Freedom, ADF, sökte deltagarstatus som NGO i EU, men fick avslag i januari just på grund av deras position i frågan om Istanbulkonventionen.

Ulrika Karlsson, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna, menar att det skulle få förödande konsekvenser om exempelvis biståndet från EU i dag inte fick gå till sexuella och reproduktiva rättigheter. Hon har tidigare varit ordförande för EPF och är en av initiativtagarna till EPF:s rapport.

– Man får inte vara naiv, för det här handlar inte endast om abort. Vi blev ju lite chockade på EPF när vi påbörjade arbetet med rapporten, vi trodde inte att man skulle ge sig på Istanbulkonventionen och tillåta mäns våld mot kvinnor, säger Ulrika Karlsson och fortsätter:

– Vi får inte stå oberedda inför dessa krafter och därför valde vi på EPF att släppa rapporten offentligt för att nå ut brett och till många. Det är ingen obskyr liten gruppering det handlar om, utan den har makt, pengar och inflytande.

Ulrika Karlsson instämmer i att nätverket Agenda Europe antagit ett medvetet språkbruk där man valt att tala om mänskliga rättigheter snarare än att hålla sig inom en religiös diskurs.

– I stället för en konfrontativ argumentation med till exempel foster på stora affischer antar man i dag en offer- och utsatthetsposition, säger Ulrika Karlsson.

Man ska också vara medveten om att det står i deras strategi att rikta in sig på just progressiva länder som Sverige.
Ulrika Karlsson, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna

Samtidigt menar hon att samtalet om abort förskjutits i Sverige och att allt fler artiklar som föreslår en restriktiv abortlagstiftning förekommer i debatten.

– Man ska också vara medveten om att det står i deras strategi att rikta in sig på just progressiva länder som Sverige. Det vore en fjäder i hatten för dem att vrida tillbaka abortlagstiftningen här i en mer restriktiv inriktning.

EPF:s rapport har ett år efter publiceringen åter hamnat i fokus och fått förnyad uppmärksamhet i många länder.

– Jag tror att det beror på flera sammanfallande faktorer, valet till Europaparlamentet och världskongressen för familjer som hölls i Verona i slutet av mars liksom den attack på sexuella och reproduktiva rättigheter som vi ser i världen just nu, säger Neil Datta.

Den 24 april skrev Sophia Kuby, ordförande för ultrakonservativa ADF, en debattartikel i den tyskspråkiga katolska dagstidningen Die Tagespost i vilken hon försvarade nätverket Agenda Europe. Hon anklagar EPF för att vara en lobbyorganisation för aborträtt finansierad av George Soros.

Sophia Kuby är inte ensam om att peka ut George Soros; i åratal har högerradikaler runt om i Europa attackerat Soros som ledare för en vänsterliberal konspiration.

För fyra och ett halvt år sedan höll samma Sophia Kuby en presentation om nätverket Agenda Europe på mötet Political Network of Values Transatlantic Summit i New York. Ett återkommande möte som detta år hölls i Bogotá och som Kristdemokraternas vice ordförande Lars Adaktusson aktivt deltagit i.

Rapportens kartläggning visar att det som kan framstå som spridda tendenser i olika länder på en högerpopulistisk utveckling i själva verket är välkoordinerade samarbeten mellan ultrakonservativa krafter i Europa och världen. Neil Detta menar att detta också kommer att ge utslag i det kommande EU-valet.

– Agenda Europes huvudsakliga mål är att på ett strategiskt maner verka på en internationell politisk nivå. Det vill säga att säkra att delar av världens befolkning – såsom kvinnor och hbtq-personer – ska ha färre rättigheter eftersom de inte lever upp till Agenda Europes religiösa syn på världen. Det är därför Agenda Europe håller sina möten slutna och privata.