”Historien är en skandal som varat i tiotusen år” skriver den italienska författaren Elsa Morante i sin roman Historien. Den utspelar sig under 40-talet i ett Rom som bombas från ovan, där den ensamstående italiensk-judiska mamman Ida kämpar för sin överlevnad under nazisternas ockupation.
Kvinnornas och barnens livsvillkor är ett centralt tema i Historien. Ida blir våldtagen av en tysk soldat och föder sonen Useppe, som drabbas hårt när familjen drivs på flykt.
Att barn traumatiseras i samband med krig och konflikter är en självklarhet och framställs ofta som en oönskad effekt av det våld som släppts löst. Det talas mer sällan om hur barn kan utgöra måltavlor i konflikter, det vill säga hur kränkningar och våldshandlingar riktas direkt mot barn av strategiska skäl.
Jag tänker på Elsa Morante och skandalen utan slut när jag läser den uppmärksammade artikeln ”Endless Trip to Hell” som publicerades i den israeliska tidningen Haaretz för en dryg månad sedan. Journalisten Netta Ahituv har samlat in vittnesmål från några av de hundratals palestinska barn som blivit arresterade och fängslade av israelisk militär på den ockuperade Västbanken.
Det yngsta barnet hon talat med var tio år gammal när han arresterades och många andra i 13-14-årsåldern. Även flickor drabbas, men den absoluta majoriteten är pojkar som påstås ha kastat sten.
Netta Ahituv har intervjuat talespersoner för israeliska armén, fredsrörelsen och palestinska och internationellt baserade jurister som engagerat sig i barnens situation. Fram träder en skrämmande bild av den israeliska militärens behandling av palestinska barn, som präglas av ett godtycke och våld som är att jämställa med tortyr. Syftet tycks vara att sätta skräck i hela det palestinska samhället.
Ofta arresteras barnen nattetid av tungt beväpnad militär, som stormar in i deras hem och för bort dem i handfängsel.
Ofta arresteras barnen nattetid av tungt beväpnad militär, som stormar in i deras hem och för bort dem i handfängsel. Barnen tvingas bära ögonbindel under transporten till arresten, som ofta är utdragen med uppehåll på olika platser längst vägen där barnen kan tvingas stå avklädda utomhus.
Haaretzartikeln är bildsatt med ett fotografi från en sådan situation där en pojke med ögonbindel sitter i bara underkläder på den spruckna marken. I förgrunden syns en beväpnad soldat och till höger skymtar ytterligare en pojke.
Väl på plats i militärens häkteslokaler förhörs barnet under hotfulla och ibland även våldsamma former. Många tvingas underteckna skriftliga bekännelser i samband med förhören. Ofta är dessa skrivna på hebreiska, ett språk som barnen i regel inte kan läsa.
Om ett barn vägrar erkänna att det kastat sten eller bränt bildäck går fallet upp i militärdomstol men i de flesta fall finns ingen bevisning.
Man kan bara föreställa sig hur den 13-åring som blivit uppryckt ur sin säng och bortförd på natten känner inför att somna.
Föräldrarna till de pojkar som utsatts för detta vittnar om hur barnen traumatiserats djupt. De kan kissa på sig av rädsla när de ser en israelisk soldat och vissa vågar inte lämna sina hem. Man kan bara föreställa sig hur den 13-åring som blivit uppryckt ur sin säng och bortförd på natten känner inför att somna.
I en UNICEF-rapport från 2013 beskrivs arresteringar och fängslanden av palestinska barn som ett systematiskt och institutionaliserat fenomen. Rapportförfattarna uppskattar att 7 000 barn drabbats under en tioårsperiod.
Under helgen som gick bombades Gaza av israeliskt flyg efter att raketer avfyrats mot Israel. En fjorton månader gammal flicka och hennes gravida mamma hör till offren.
Gazaremsan kommer snart vara obeboelig till följd av Israels blockad och förra året sköts 189 personer till döds och 9 000 skadades då israelisk militär vid upprepade tillfällen öppnade eld mot demonstranter vid det stängsel som markerar gränsövergången till Israel. Ett antal av dessa var barn, som femtonåriga Mohammed Ayoub som blev skjuten i huvudet av militärens prickskyttar.
Enligt en FN-utredning som presenterades tidigare i år bör skjutningarna vid gränsstängslet utredas på misstanke om brott mot mänskligheten.
Är palestinska barn mindre skyddsvärda än israeliska eller svenska barn?
Att barn ska skyddas från kränkningar och våld är en grundläggande hållning i många samhällen. Vilken slutsats ska man då dra av att den tortyrliknande behandlingen av palestinska barn fortsätter i det öppna? Är palestinska barn mindre skyddsvärda än israeliska eller svenska barn?
Vissa säger kanske att Israel-Palestinakonflikten är komplicerad och att det är svårt att ta ställning. Konflikten är verkligen komplicerad, men det finns ingenting som legitimerar Israels agerande i det ockuperade och sönderdelade Palestina.
Det kan inte vara legitimt att förnedra och traumatisera, att skjuta och lemlästa, att bomba och förvägra människor, både barn och vuxna, sjukvård, rent vatten och möjlighet till liv. Ändå fortsätter skandalen.
Om en dryg vecka går Eurovision Song Contest av stapeln i Jerusalem, där bland annat Sverige ska tävla. Många svenska barn kommer att bänka sig framför tv:n. De bär naturligtvis inget ansvar för våldet som israelisk militär riktar mot palestinska barn – men nog blir kontrasten ändå grotesk?
Det är inte svårt att ta ställning mot Israels ockupation. Sverige bör inte delta i årets Eurovision. Befria Palestina!
