Under rubriken ”De breda grabbarna som skiter i kvinnor” skriver Eva Franchell 8/3 på Aftonbladets ledarsida, oberoende socialdemokratisk, att hamnarbetarna borde vara solidariska med vårdpersonal och dela med sig. Solidariteten finns där, inte minst mellan vård- och hamnarbetare, svarar Anna Hedström i ett öppet brev i Arbetaren.
Svar till Eva Franchell angående hennes ledartext den 8 mars 2019 i Aftonbladet,”De breda grabbarna som skiter i kvinnor” .
Hej Eva,
Vilken fantastisk skitartikel du lyckats få publicerad. Jag är en av de 1 300 breda grabbarna i svarta mössor.
Jag heter Anna. Anna Hedström. Jag har jobbat på kajen i 16 år.
Jag minns så väl min första dag på jobbet då jag räckte upp handen och frågade om kvinnor och män tjänade lika mycket. Vi hade en utbildare och han hade pratat om allt mellan himmel och jord. Vid denna fråga stannade han upp liksom jag skulle gjort i dag.
ALLA tjänar lika mycket på kajen. Kvinna som man. Ung som gammal. Erfaren som hungrig ny spoling. Det är liksom lika självklart som att solen går upp i öst och ner i väst.
Och du är journalist. Med lägre lön än dina manliga kollegor. Och LO gör inte ett skit?
Jargongen på kajen kan vara hård. Men alltid hjärtlig. Det pågår ett jämställdhetsprojekt. Som Hamnarbetarförbundet håller i. Inte arbetsgivaren, som kanske är brukligt.
Och du är journalist. Med lägre lön än dina manliga kollegor. Och LO gör inte ett skit? LO accepterar lönegapet mellan män och kvinnor. Det är riktigt tråkigt att dina manliga kollegor är så osolidariska. Tydligt är att här finns förbättringar att göra. Det är en ojämlikhet som inte är acceptabel.
Frågan är – blir den bättre av att vi i hamn inte har skyddsombud och ett eftersatt skyddsarbete?
Vi hade en idé att syrrorna skulle ut och sätta märket i nästa avtalsrörelse. Det skulle vara något.
På raster småpratas det alltid. Ibland kommer vi in på vårdens löner. Det är inte en jävel som tycker det är rimligt. Utan hål i huvudet.
Vi hade en idé att syrrorna skulle ut och sätta märket i nästa avtalsrörelse. Det skulle vara något. Under åren har Hamnarbetarförbundet kommit med flera stöduttalanden till syrrorna. 2013 april backade vi sjuksköterskestudenternas lönemanifestation. I september 2016 stöttade vi Vårdförbundet i deras avtalskrav. I strejken i Göteborgs hamn har Vårdförbundet backat oss, och solidariteten varit helt otrolig. Det stöd vi fått från dem och andra arbetargrupper har stärkt oss och enat oss än mer i vår fackliga kamp.
I övrigt är hela den här ”whatabout”-ismen ett skämt. Det kan man dra hur långt ner som helst.
Och att vad skulle hända om undersköterskorna… Jo vet du vad som skulle hända? Vi skulle stötta dem till 100 procent. Och ”kvinnor är inte sådana”, sluta stoppa in kvinnor i fack hur de ska vara och hur de ska bete sig.
Alla kvinnor kan. Precis som jag. Gå ut och kräva. Marschera. Demonstrera. Strejka.
Sedan är det väl det lilla kruxet att det handlar om liv. Får de strejka? Om inte, säg upp er. Varenda en. På alla avdelningar på alla sjukhus. I hela Sverige. Samtidigt.
För så kan kvinnor visst göra. Inom förskolan? Tänk själv om varenda förskola lade ned samtidigt. Varenda skola? Sådant kan kvinnor med.
Jag må vara en gubbe på kajen. Men jag är också en kvinna. Och inte en jävel säger till mig vad jag bör och kan och inte bör och kan göra på grund av mitt kön.
Ödmjukaste hälsningar,
Anna Hedström
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss