Väckarklockan vrids upp, strålkastarna slås på och ett storslaget 100-årsjubileum av den kvinnliga rösträtten är i gång. In på scen kliver Elin Wägner – stark rösträttskämpe, journalist, pacifist och akademiledamot – i skepnad av fyra kvinnor. Hon knackar på från dåtidens 1900-tal för att berätta om sin tids kamp, men också för att höra vilka frågor som engagerar oss i dag.
[SCEN ] Väckarklocka, jubileumsversionen
Riksteatern, turné pågår
Manusförfattare: Katarina Bonnevier och Gunilla Edemo
Regissör: Maria Löfgren
På scen: Marika Holmström, Maryam Nikandish, Anna Sise och Henrietta Wallberg
Här ryms unga gymnasister som undrar varför toaletter utgår från en tvåkönhetsnorm. Byalaget med dess bångstyriga hundar som diskuterar jordbruk och besprutning. Pensionärer som står upp för asylrätten och #MeToorevolutionen som verkar ha pågått sedan urminnes tider. Men också kvinnan som kokar kaffe åt mannen, pigan som kokar kaffe åt Elin Wägner och lokalvårdaren som kokar kaffe på arbetsplatsen. För vad har egentligen kvinnlig rösträtt spelat för roll vad gäller frågor som klasskamp, sexism, rasism och hållbarhet?
Det är en tragikomisk och underfundig föreställning där detaljer i scenografin tar form och får liv. Manusförfattare Katarina Bonnevier och Gunilla Edemo bygger pjäsen på Elin Wägners debattbok Väckarklocka från 1941, men också insamlande berättelser från nutida Sverige.
På scen lyser ensemblen färgstark, men frågorna är komplexa och karaktärerna stundtals många, vilket gör att det ibland är snårigt att hänga med. Trots det sitter publiken som förtrollad, för det är svårt att inte ryckas med när “patriarkatet” iklädd en jättestor lagbok med leksakspistoler dansar runt till Ulf Lundells låttext “Hon gör mig galen”. Samtidigt som en funderar över vem som egentligen gör vem galen?
”Jag identifierar mig med en väckarklocka, kvinnorörelsen sover!”, säger Elin Wägner mot slutet av sitt liv.
Väckarklocka, jubileumsversionen är en tätt sammanflätad historia om dåtid och nutid, urtid och framtid. Om vikten av att minnas vunna segrar och våga stå upp för de som ännu inte har någon rösträtt – barnen, regnskogarna, haven, jorden, och glaciärerna.
”Jag identifierar mig med en väckarklocka, kvinnorörelsen sover!”, säger Elin Wägner mot slutet av sitt liv. Det är slående hur mycket hon visste redan då, för nästan 100 år sedan, som”vi” vet om än idag vad gäller omställning, mänskliga rättigheter och fred. Att Elin Wägners radikala Väckarklocka kommer fortsätta väcka liv i både nutida och framtida generationer.
För turnéplan se Riksteatern
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.