Signerat #12/2019

R som i reformister

Johan Apel Röstlund, reporter. Foto: Arbetaren

Just nu pågår värvningen för fullt till det socialdemokratiska Reformisterna och förhoppningen är, måste man anta, att de ska bli en kraft att räkna med inom den egna rörelsen. Själv sätter jag en slant på att de kommer att ätas upp inifrån snabbare än Ylva Johansson hinner säga inskränkt strejkrätt.

Det kändes en smula komiskt när Reformisterna, den där socialdemokratiska föreningen med bland andra Daniel Suhonen i spetsen, nyligen lanserades under stillsamt dunder och brak på landets största kultur- och debattsidor.

Jag går, mest av plikt och mindre av nyfikenhet, in på hemsidan och möts inte helt oväntat av en panoramabild över några isiga hyreshustak tagen i skymningsmörker. Ett hamninlopp någonstans i Sverige när det är som allra bistrast kombinerat med ord om framtidsdrömmar och en starkare socialdemokrati. Har vi inte hört det förut?

Presentationen är lika sovjetiskt gråsosse-trist som bilden på sidan. Ojämlikheten drar isär människor, skriver Reformisterna. No shit Sherlock.

Kaffe på kaffe i urblekta pappmuggar och prat om hur den egna socialdemokratiska stormtruppen ska förändra betongpartiet inifrån.

Socialdemokraterna har haft hyggligt med tid på sig genom åren för att rätta till just det där.

R:et i Reformisterna är naturligtvis en halvskojig blinkning till R:en i alla vänsterns bokstavskombinationer genom åren, men jag känner hur en långsam februarigäspning kryper sig fram genom kroppen och ser inget annat framför mig än några ändlöst tråkiga timmar i en syrefattig möteslokal med de närmast sörjande runt bordet. Kaffe på kaffe i urblekta pappmuggar och prat om hur den egna socialdemokratiska stormtruppen ska förändra betongpartiet inifrån.

Sverige skulle må bättre om klyftorna minskade men tyvärr tror jag försöket är dömt att misslyckas.

Jag önskar dem naturligtvis all lycka till. Sverige skulle må bättre om klyftorna minskade men tyvärr tror jag försöket är dömt att misslyckas.

För socialdemokrater med hjärtat till vänster är loppet kört och slaget förlorat. Partiet är vilset men, precis som alltid, maktkåta som få andra i svensk politik och då får de interna kritikerna snällt stå åt sidan.

Att de ens orkar, tänker jag därför och tänder en cigg i brist på annat. Snickesnackande teoretiker har alltid fått mig att må lite illa. Det är nått präktigt Bror Duktig över hela gänget som jag inte pallar med här och nu. Actions speak louder than words som det brukar heta och därför är det lite svårt att hålla sig för skratt inför de där uppblåsta drömmarna.

Och sedan blir allt som vanligt igen. På Sveavägen 68 intet nytt.

Just nu pågår värvningen för fullt och förhoppningen är väl, måste man anta, att de ska bli en kraft att räkna med inom den egna rörelsen. Själv sätter jag en slant på att de kommer att ätas upp inifrån snabbare än Ylva Johansson hinner säga inskränkt strejkrätt. Och sedan blir allt som vanligt igen. På Sveavägen 68 intet nytt. Makten före allt men som sagt, hjärtligt lycka till från en som trots allt vill er väl.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga