Oppositionella arbetarråd i östblocket – del 1

Tidningen Arbetaren har en 97-årig historia och ett rikt materialarkiv. Dagens återpublicering: första delen av en skrift om arbetarråd i Polen och Ungern, utgiven av Arbetarens systerförlag Federativs år 1976.

Från andra världskrigets slut fram till murens och den europeiska ”järnridåns” fall 1989 stod ett antal östeuropeiska länder under starkt sovjetiskt inflytande – säkerhetspolitiskt, idémässigt och ekonomiskt. På många punkter fungerade de som rena satellitstater.

Mellan varven – i Östtyskland 1953, i Ungern 1956 och i Tjeckoslovakien 1968 – gjordes försök till folklig resning mot de östeuropeiska staternas politiska regimer.

Bland antistalinistiska vänsterorganisationer och vänstermedier i väst – däribland de frihetligt socialistiska och syndikalistiska – sågs embryona till basdemokratisk arbetarorganisering som särskilt intressanta aspekter av dessa resningar. De blev symboliska för strävan att bygga en annan form av socialism än den auktoritära östblocksvarianten.

Ibland handlade det kanske om önsketänkande, eller åtminstone uppförstoring av de reella skeendena. Men så här i efterhand, när östländernas ”realsocialistiska” system sedan länge är borta, framstår dokumentationen av dessa arbetarinitiativ som en viktig pusselbit i det historiska förloppet – och som en påminnelse av att marknadsliberalism inte alltid framstått som det främsta alternativet till auktoritär statssocialism.

Här är, i två delar, Ingemar E Nilssons Arbetarråden i Polen och Ungern från 1976. Skriften koncentrerar sig på förloppet under åren 1956–57. Första delen handlar om Polen – i nästa nummer publiceras del 2, om Ungern.