Xavier Beavouis film Gudar och människor var med rätta en av 2010 års mest prisade filmer. Filmen utspelar sig i Algeriet vars koloniala frigörelse från Frankrike under 1960-talet tillhör de absolut blodigaste. Dess oläkta sår påverkar fortfarande politik och enskilda i de båda länderna.
[FILM] Beskyddarna
Regi: Xavier Beavouis
Först under 1990-talet kunde det första fria (och uppskjutna) presidentvalet hållas i Algeriet efter en period av undantagstillstånd på grund av växande terrorism. Aktiva var bland annat militanta grupperingar som hakade fast och växte kring det islamiska alternativet. Filmen Gudar och människor utspelar sig under denna tid, kring en grupp munkar som faller offer för terrorn. Den har en svart fond men lyckas skildra människorna så stort och mänskligt mitt i skräcken.
Detta trick har Beauvois lyckats med än en gång med Beskyddarna som utspelar sig på en inte särskilt välbesutten lantgård under första världskriget. De tre vuxna männen på gården är inkallade och kvinnorna som är kvar sköter det hårda arbetet med hjälp av en inhyrd tjänsteflicka, och fantiserar oroligt och ilsket om de grymma tyskarna.
Allt medan åren går är männen som kommer hem på permission allt mer traumatiserade av det de har fått uppleva av slakten på västfronten, och talar allt mindre övertygande om det nationellt stolta projektet.
Åter visar Bauvois sitt ärende – att se människan som en humanistisk och god varelse, inte minst vid oväntade tillfällen.
Åter visar Bauvois sitt ärende – att se människan som en humanistisk och god varelse, inte minst vid oväntade tillfällen, i stället för en representant för en nation eller en kultur på ett övertygande vis.
Här märks det bland annat i form av diskussionerna kring de tyska fienderna, och påpekandet att de irriterande amerikanerna som hänger i trakten efter kriget också ”är långt hemifrån”. Stillsamma betraktelser som får desto större tyngd när de kommer från människor som egentligen skulle tycka sig ha anledning att skylla på de som verkar ha det marginellt bättre.
Beskyddarna är en långsam men inte en minut för lång film som förtrollar, inte minst med sitt fantastiska foto av den garvade och mångprisade filmarbetaren Caroline Champetier, som också stod bakom fotot på Gudar och människor.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill

