Mot framtiden med fjärde vågens feminism

Bok
Clara Henry kallar sig radikalfeminist i den nya boken och skriver utifrån vad hon själv kallar fjärde vågens feminism.
Foto: Bengt Oberger/Wikimedia Commons

På 90-talet var vi många som läste Nina Björks Under det rosa täcket. Det var en bok som fick många som kanske inte nödvändigtvis gjort det annars att upptäcka feminism.

Fortfarande nämns Under det rosa täcket, så även i Mot framtiden med undertiteln En simpel guide till att krossa patriarkatet. Författaren heter Clara Henry och arbetar bland annat som programledare, hon har en bakgrund som bloggare och youtuber. Tidigare har hon skrivit boken Ja jag har mens, hurså?

[BOK] Mot framtiden. En simpel guide till att krossa patriarkatet
Clara Henry
Forum, 2018

Clara Henry, som på ett par ställen benämner sig radikalfeminist, skriver utifrån vad hon själv kallar fjärde vågens feminism.

Att Mot framtiden riktar sig till en yngre målgrupp märks på språket. Det är kryddat med uttryck och förkortningar som personer utanför Youtubegenerationen nödvändigtvis inte känner till.

Clara Henry är själv tjugofyra år gammal när hon skriver, men det finns tillbakablickar på hennes egen högstadietid med tillkommande erfarenheter. Tilltalet är personligt och Henry bjuder på gott om exempel ur det egna livet.

Boken är en lättillgänglig läsning, utan att för den skull vara fördummande. På det stora hela gör det texten inkluderande och välkomnande för en större läsekrets. Därtill finns det faktaspäckade avsnitt med feminismhistoria, också berättad på ett lagom lättsamt sätt.

Tilltalet är personligt och Henry bjuder på gott om exempel ur det egna livet.

För mig som står utanför målgruppen kommer ibland tanken om det verkligen är så här illa i dag? Det verkar som det finns mycket att ta itu med för den fjärde vågens feminister. Att bh eller inte bh är ett problem i dag, är ett exempel. Det är ju trots allt inte så många decennier sedan bh-löst var helt okej, efterföljt av 1980-talets topplessbad på stränder landet runt. På så vis sätts titeln Mot framtiden i perspektiv.

I sammanhanget måste nämnas Henrys befriande humor, som drar in pluspoäng. För det är svårt att låta bli att skratta när hon resonerar kring sitt kritiska förhållningssätt till fenomenet ”Free the nipple-rörelsen” med orden:

”Å andra sidan vill jag tro att allt som män kan runka åt inte riktigt funkar i den feministiska kampen. Så för varje kommentar jag läser på internet där härliga gubbslem i alla åldrar inte tvekar att ställa sig bakom Free the nipple och gärna vill se fler nakna bröst, känner jag att rörelsen kanske inte kommer nå sitt mål än på ett tag.”

Jag hade velat veta mer om unga kvinnors villkor på arbetsmarknaden i dag.

Mot framtiden är som helhet en intressant läsning att ta del av, särskilt som det ger en inblick i en yngre samtida feminism, om än ganska mainstream. Henry har en god grund att stå på och hon skriver om strukturer på ett självklart sätt. Men som så ofta saknas tyvärr klassperspektivet, vilket hade gjort det till en intressantare inblick i den unga samtidsfeminismen.

Någonstans märks det ändå att Henry har en medvetenhet om klassfrågor. Personligen hade jag velat veta mer om unga kvinnors villkor på arbetsmarknaden i dag.