I spåkulan inför 2019

Nattsvart eller fullt av möjligheter? Vad var bra och vad var dåligt med 2018, och vilka är förhoppningarna inför nästa år? Arbetaren bad fem personer med olika typer av samhällsengagemang att blicka bakåt och samtidigt spana i spåkulan inför 2019.

Solveig Betnér

Informationsorganisatör (vik), SAC Syndikalisterna

Solveig Betnér.
Foto: Marcia Escobar

Vilken var 2018 års största besvikelse?

– Alltså, det är ju väldigt mycket negativt som hänt och ibland blir jag bara så trött på allting att jag knappt orkar tänka på det. Men sedan jag började arbeta för SAC i höstas har jag ju också fått se hur mycket folk faktiskt gör och att det finns en känsla av att ”nu jävlar måste vi se till att något händer” och det är naturligtvis positivt.

Det bästa med 2018?

– Det är en jättesvår fråga men det är väl det här med att vi som kämpar för strejkrätten samlats runt Strike back som faktiskt gått jättebra. För mig personligen har det varit fantastiskt att få uppdraget som informationsorganisatör.

Vad hoppas du av det kommande året?

– Jag hoppas verkligen att fler ska känna att det är viktigt att organisera sig för att saker ska bli bättre. Tyvärr tror jag att styret av Sverige blir sämre. Men den kampanda som jag märker av, när det gäller exempelvis förslaget kring strejkrätten, kan leda till något bra på sikt.

 

Francisco Contreras

Talesperson för politisk utveckling, Latinamerikagrupperna

Francisco Contreras.
Foto: Privat

Vilken var 2018 års största besvikelse?

– Våldet i Nicaragua och valet av Jair Bolsanaro till president i Brasilien.

Vad var det bästa med 2018?

– Valet av ALMO (Andrés Manuel López Obrador, reds anm) till president i Mexiko, som vänder trenden i Latinamerika.

Vad hoppas du av det kommande året?

– Att den globala miljö- och klimatrörelsen blir mer systemkritisk och tar avstånd från de grön-ekonomi-påhitt som bara leder till än mer kommersialisering av naturen.

 

Toivo Jokkala

Chefredaktör på Arbetaren

Toivo Jokkala.
Foto: Axel Green

Vilken var 2018 års största besvikelse?

– Att Jair Bolsonaro vann i slutomgången av det brasilianska presidentvalet i oktober. Även om det inte kom som en överraskning levde ändå hoppet om att han på ett eller annat sätt skulle stupa på upploppet. Nu väntar en ännu mer reaktionär, rasistisk, miljö- och naturfientlig och antifeministisk politik i det jättelika landet.

Vad var det bästa med 2018?

– Att Svenska Akademien, i enlighet med vårens beslut och Nobelstiftelsens krav, inte delar ut något Nobelpris i litteratur innan institutionen tvättat sin smutsiga byk, och att priskommittén breddas framöver. Det måste få konsekvenser att agera som akademien har gjort i Arnaultfallet.

Vad hoppas du av det kommande året?

– Att gräsrotsrörelser som förenar kamp för ekonomisk och social rättvisa med strid för klimatet och planetens överlevnad växer sig starka och formerar sig som en reell maktfaktor i samhället.

”Knytblusmanifestationen” på Stortorget i Stockholm den 4 april 2018. Svenska Akademiens sammanbrott är en händelse under året som gjort avtryck på flera sätt.
Foto: Fredrik Persson/TT

Ida Östensson

Ordförande och jämlikhetskonsult på Make Equal

Ida Östensson.
Foto: Kristina Wicksell/Make Equal

Vilken var 2018 års största besvikelse?

– Att så få män vaknade, trots kvinnors rop världen över. Och trots alla satsningar och verktyg som vi lade i deras händer som #killmiddag, #alltviintepratarom och så vidare. Hallå!

Vad var det bästa med 2018?

– Att vi ropade, tillsammans, och inte behöver känna oss ensamma längre. Och så klart samtyckeslagen, som tyvärr finns som skydd för kvinnor när män inte fattar gränser. Och att jag fick en liten pojke att älska, och lära allt vad samtycke faktiskt innebär i praktiken.

Vad hoppas du av det kommande året?

– Att männen vaknar av alla kvinnors rop och fattar att förändring inte kan ske utan dem.

 

Lars Anders Johansson

Redaktionschef på tankesmedjan Timbro

Lars Anders Johansson.
Foto: Timbro

Vilken var 2018 års största besvikelse?

– Det måste vara genomklappningen av Svenska Akademien. Hur bildade människor lyckas köra en välrenommerad kulturinstitution i botten och undergräva förtroendet för både sig själva och institutionen som sådan.

Vad var det bästa med 2018?

– Det mest glädjande under året är att hösten visat att landet klarar sig lika bra utan regering som med. Jag tycker att vi ska fortsätta på den vägen.

Vad hoppas du av det kommande året?

– 2019 tror jag tyvärr kommer att bli ett turbulent år där motsättningarna i samhället kommer att skärpas ytterligare. Jag fruktar också att den eskalerade gängkriminaliteten riskerar att leda till en politisk situation där allt fler ropar på hårdare tag och repressivare åtgärder, utan hänsyn till individuell och personlig integritet.