Film #98/2018

Heroisk strid för kärlek och rättvisa

Krigarna i homokampen under 1970-talet satte sina hjärtan på spel. Ur Ingrid Rydbergs film en armé av älskande. Foto: Folkets bio

När homokampen på allvar började bedrivas som ett politiskt projekt var inte den intersektionella diskussionen på tapeten. Det var en ensam strid där de tappra soldaterna gick nakna ut i fält. De satte sina hjärtan på spel. Det var mobbade, sköra och rädda kärlekskrigare som läste på och började ställa krav med en ny retorik. […]

När homokampen på allvar började bedrivas som ett politiskt projekt var inte den intersektionella diskussionen på tapeten. Det var en ensam strid där de tappra soldaterna gick nakna ut i fält. De satte sina hjärtan på spel. Det var mobbade, sköra och rädda kärlekskrigare som läste på och började ställa krav med en ny retorik.

[FILM] En armé av älskande
Regi: Ingrid Rydberg

Många tyckte det var obehagligt med samkönad sexualitet på det pryda 1970-talet – för de flesta begrep inte annat än att det handlade om att exponera kroppar och lust – vilket inte var en vanlig praktik.

Tiden accepterade unga normerade kärleksuttryck där kvinnor var objekt och män skulle erövra, en mjukis till man eller en kvinna som ställde krav var bara sorgligt. För många var de homosexuella tragiska figurer i folkhemmets utkant, något som ”berodde på något”, och borde kunna botas. Debatten kring om preferensen var medfödd eller förvärvad ansågs intressant.

Ingrid Rydberg har samlat korniga filmer som gjordes, delvis med hjälp av Socialstyrelsens projektpengar, för att visa att det homosexuella livet bestod av glädje, skoj, kamratskap och en känsla av att äntligen ha hittat hem. Det skedde i en tid där Socialstyrelsen annars stod för en sjukdomsklassning av homosexualitet, något som kvarstod fram till den 19 oktober 1979.

Tre filmer, Bögjävlar, Eva och Maria och Kvinnan i ditt liv är du visades med efterföljande debatt i tv på sen sändningstid. Tittarstormarna rasade.

I En armé av älskande möter vi flera av de medverkande som berättar om de hisnande projekten, och lyckan att få ge sig ut i kampen – även om någon förälder hörde av sig till sponsorerna och bad dem stoppa filmen för dotterns framtids skull.

Någon gång talas det om den queera kommuniteten, men i filmerna skymtar flera av dem vi i dag räknar in i hbtq-begreppet endast i marginalen. Tack vare homokampen fick också fler marginaliserade ändå draghjälp in i normativiteten.

En smärtsam sekvens av en annars underbar påminnelse om hur kärleken är en så viktig del i all kamp.

Filmen påminner också om något viktigt: när aids spreds under 1980-talet upptäckte många hur snabbt en vunnen frigörelse och acceptans kunde backa under människors rädsla. För många var det att backa in i garderoben igen när myndigheter, sjukvård och inte minst medierna tillät sig att behandla människor riktigt förnedrande utan att ens veta hur sjukdomen spreds.

Utöver att så många unga i gemenskapen försvann var det en tid av stor sorg över att betraktas som smittsam. En smärtsam sekvens av en annars underbar påminnelse om hur kärleken är en så viktig del i all kamp.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp