Om Moderaternas budget går igenom innebär det bland annat skattesänkningar för höginkomsttagare och subventioner till medel- och överklassen i form av RUT-avdrag. I nuläget finns det inga garantier för att vi inte får se liknande erbjudanden från Socialdemokraterna utifrån deras förhandlingar med C och L. Att regeringspolitiken kommer marschera högerut råder det i alla fall inga tvivel om.
Jag har frågat mig några gånger under författandet av denna text om någon vill läsa en till kommentar om regeringsbildningen, förutom jag själv då.
Regeringsbildningen är ett fortsatt lågintensivt drama som ändå har pulshöjande delar om en är lagd åt det hållet. Framförallt är väntan på en ny regering en paus inför det som komma skall. Ett djupt andetag inför början på en ny mandatperiod där beslut kommer fattas som har stor påverkan på människors liv och leverne. Ett vakuum innan det motstånd, och den mobilisering, som det kommande styret kommer kräva drar i gång.
Regeringsmaktens blivande form har från ett vänsterperspektiv en tudelning som i mångt och mycket känns som pest eller kolera. Å ena sidan konservativa och fascister, å andra sidan nyliberalism med det extra körsbäret av att en mittenregering kan komma att förstärka brunhögern.
Men man ska trots allt inte inbilla sig att de olika alternativen innebär samma sak.
Är alla regeringsalternativen då lika illa? Det beror till viss del på hur pass mycket Stefan Löfven är villig att offra för att fortsätta i regeringsställning och hur mycket Annie Lööf ogillar SD (förvånansvärt mycket får man ändå tillstå).
Men man ska trots allt inte inbilla sig att de olika alternativen innebär samma sak. Det är inte bara ett inflytande från SD som är värt att problematiseras i en moderat regering, vilket ibland tycks vara fallet. Det handlar också om Moderaternas och Kristdemokraternas politik.
Om M och SD är goda vänner i flyktingfrågor, så är KD och SD det samma vad gäller frågor om kvinnors och hbtq-personers rättigheter.
Socialdemokraterna återhämtade inte mycket av det som Alliansen genomförde under 2000-talet, en del för att de inte ville, en del för att de inte kunde. Berättelsen om den svenska välfärden liknar allt mer berättelsen om mäster skräddare och den lilla gubben.
Ett skräddarskrå bestående av sossar och borgare klipper och klipper.
En varm och välsydd vinterkappa är en fin metafor för önskan om en svensk välfärd som ändå tycks förena stora delar av den svenska väljarkåren. Ett skräddarskrå bestående av sossar och borgare klipper och klipper. Varje val kommer det svenska folkets lille gubbe tillbaka och försöker anpassa sina förväntningar och behov till den väst eller vante som erbjuds när det står klart att den utlovade kappan för länge sedan är borta. För något värmer ju mer än inget alls.
Frågan är om Stefan Löfven kommer hålla fast vid den kvarvarande tumme som arbetsrätten utgör.
Att regeringsbildningen tar lång tid är en uppvisning i att det finns kvarvarande skillnader mellan nyliberalism och den moderna socialdemokratin. Att kalla detta för sandlådelek är förstås bara trams.
Med högerns track record av att riva allt de kan, så fort de bara kan, är den socialdemokratiska bromsklossen nödvändig för att försöka behålla delar av svensk välfärd.
Nästa vecka fattas beslut om budgeten, vilken trots att den kan ändras av en kommande regering fastställer bland annat beskattningen av inkomst.
Om Moderaternas budget går igenom innebär det bland annat skattesänkningar för höginkomsttagare och ytterligare miljarder av subventioner till medel- och överklassen i form av RUT-avdrag. I nuläget finns det dock inga garantier för att vi inte får se liknande erbjudanden från Socialdemokraterna utifrån deras förhandlingar med C och L. Att regeringspolitiken kommer marschera högerut råder det i alla fall inga tvivel om.
Olika regeringar kommer ge olika realpolitiska konsekvenser men en sak riskerar att bli densamma. Svaret på frågan: vad bidde det då av den svenska välfärden?
Det bidde inte ens en tumme.