Litteratur #93/2018

Ohyggligt vackert från Stalins läger

Författaren Katja Kettu. I hennes roman Nattfjärilen utspelas handlingen parallellt mellan två tidsperioder, år 1937 och nutid. Foto: Ofer Amir

”Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast. Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar. – Horan skidar! Försöker fly till ryssarna! Jag känner inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofyllt […]

”Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast. Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar.

– Horan skidar! Försöker fly till ryssarna!

Jag känner inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofyllt slaktargäng som skjuter på skoltsamer och gravida flickor för nöjes skull.”

Så låter Katja Kettu Nattfjärilen ta sin början.

[BOK] Nattfjärilen
Katja Kettu
Albert Bonniers Förlag, 2018, (2015)

Kettu har tidigare skrivit flera romaner. En av dem var Barnmorskan, belönad med Runebergspriset (2012) som varit följetong i Arbetaren (2014).

I Nattfjärilen utspelas handlingen parallellt mellan två tidsperioder, den ena i nutid medan den andra startar år 1937 då ”den vite generalens dotter” Irga ger sig av på skidor över gränsen för att återförenas med sin älskade, Vargtand.

Vargtand är en sovjetisk kommunist. Hon är femton år gammal och väntar deras gemensamma barn. Nu lämnar hon byn där hon blivit stämplad som ”rysshora”. Hon är stum på grund av sin nyligen stympade tunga, men hoppas på ett bättre liv i vad hon hört ska vara arbetarnas paradis. Väl där går naturligtvis inget som hon föreställt sig, och hon hamnar i stället i ett av Stalins fångläger.

För det är ohyggliga beskrivningar av lägertillvarons grymheter, hårda, fysiska villkor och psykiska umbäranden där ensam är allt annat än stark.

Utan det ofta vidunderligt vackra språket, hade Nattfjärilen antagligen varit en läsning man velat värja sig från. För det är ohyggliga beskrivningar av lägertillvarons grymheter, hårda, fysiska villkor och psykiska umbäranden där ensam är allt annat än stark. Kettus användning av en mångfald av ord gör det omöjligt att sluta läsa.

Jag vänder sida efter sida för att följa Irga, hennes nyfunna vän Elna och de andra människorna i lägret. Det är en stark läsning om hur Irga kämpar för att försöka behålla ett uns av sin mänsklighet inuti, trots förhållandena runtomkring henne. Det blir som en kärna Irga har att vårda, vars yta ständigt hotas att naggas i kanterna.

Som läsare slås man också av maktlösheten, den som drabbar Irga än värre då hon till en början även är berövad språket.

Händelserna i nutid formar en spänningsroman med journalisten Verna som kommer till en avlägsen by i Ryssland efter att hennes pappa, etnologen Henrik, hittats avliden. Byn ligger i marifolkets land, och genom en gammal kvinna som fortfarande är naturreligiös och kan marispråket, får Verna förhoppningen att kanske även finna svaren på gamla familjehemligheter.

Men byborna är inte snabba med att vilja ge information, eller berätta hur hennes pappa dog.

Nattfjärilen är en minst sagt gripande roman, som dröjer sig kvar efter att bokens drygt 350 sidor, här och var med illustrationer, tagit slut.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp