Människoliv har ett egenvärde

Veckans Uppdrag Granskning i SVT bjöd på ett fruktansvärt larm om missförhållanden på grupp- och korttidsboenden i Sverige. När så många omsorgsarbetare uppenbarligen avhumaniserar de människor de arbetar med kan man inte skylla på enskilda rötägg eller individer med dåligt omdöme.

Ledare
Anna Maria Saxgård, ledarskribent Arbetaren.

SVT:s Uppdrag Granskning bjöd på ett fruktansvärt larm om missförhållanden på grupp-och korttidsboenden i Sverige. 1 800 anmälningar har kommit in till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, om grupp- och korttidsboenden mellan 2016 och mitten av mars 2018. 400 är anmälningar om försummelse eller felaktigt bemötande av personal, 21 är anmälningar om dödsfall.

21 anmälda dödsfall på två år av människor som befinner sig i samhällets omsorg är, för att uttrycka det milt, helt sjukt.

Utan rätt utbildning bidrar man också till att skapa farliga situationer för de boende.

När det brister i vård- och omsorgsarbete måste alltid personalens arbetsvillkor tas i beaktande. Det största problemet här tycks inte vara tid utan otillräcklig utbildning vilket gravt försvårar möjligheterna att göra ett bra jobb.

Man har inte de rätta verktygen för att hantera situationer som kontinuerligt uppstår.

Utan rätt utbildning bidrar man också till att skapa farliga situationer för de boende. Det vittnar bland annat antalet nedläggningar och fenomenet med inlåsningar om. Det bidrar också till en farlig arbetsmiljö. Kommunal har rapporterat om att hot och våld är vanligt förekommande mot arbetare på LSS-boenden och HVB-hem. Det stora antalet anmälningar om hot och våld mot personal har också föranlett en undersökning från Arbetsmiljöverket som inledningsvis ska granska cirka 600 arbetsplatser.

Människor som arbetar i vård och omsorg ska ha rätt utbildning och det är förstås en lednings- och resursfråga. Kommunen måste som huvudman ta ansvar och kräva både av egna och privata leverantörer att de som arbetar på grupp-och korttidsboenden är utrustade för att kunna göra sitt arbete, samt se till att det rätt personer på rätt plats.

Anmälningarna handlar om människor som har fått munnarna övertejpade, händer toppade i chilisås och blivit spottade på.

Tillräcklig utbildning räcker ändå inte som förklaring här. Att tappa fattningen och inte ha de rätta verktygen för att hantera situationer som är en del av ens arbete är illa nog. Men anmälningarna handlar om människor som har fått munnarna övertejpade, händer toppade i chilisås och blivit spottade på. Det handlar om grova, brutala kränkningar och vad som närmast är att betrakta som pennalism.

Programmet vittnar inte bara om brist på utbildning hos omsorgsarbetarna utan en brist på empati. Anmälningarna berättar om en fruktansvärd kultur där man varken tycks se eller respektera människovärdet hos de man arbetar för. En kultur som tillåter ignorans och slarv i den mån att människor har skållats, drunknat och kvävts.

Hur kan det komma sig? Dras det särskilt empatilösa människor till arbete på gruppbostäder? Självklart inte. När så många omsorgsarbetare uppenbarligen avhumaniserar de människor de arbetar med kan man inte skylla på enskilda rötägg eller individer med dåligt omdöme. Förståelse måste sökas på högre nivå. Det handlar om en strukturell avhumanisering av människor som inte uppfyller samhällets smala funktionsnormer, med enorma och våldsamma konsekvenser som följd.

Normer om funktion finns i stort och smått, och är konstant verkande. Signalerna från stat och samhälle är tydliga: kroppar och sinnen som avviker från normen behöver inte, förtjänar inte, samma rättigheter som andra medborgare. Ett av de tydligare exemplen på detta är förstås den pågående utredningen av LSS som bland annat förväntas försämra individers möjlighet till att beviljas personlig assistans och alltså möjligheten att leva sina liv som de vill. Det skulle också innebära att fler individer tvingas bo och vistas på grupp- och korttidsboenden.

Här både understödjer och reproducerar kapitalismen de extremt starka normer kring funktion och människovärde som finns i den liberala nationalstaten.

Precis som vanligt när det gäller upphandlingar i vård-och omsorg försvinner människovärdet när individer kapitaliseras och blir till objekt för handel. Här både understödjer och reproducerar kapitalismen de extremt starka normer kring funktion och människovärde som finns i den liberala nationalstaten. Att liberala produktionsnormer tillåts villkora människovärde är en skymf som kräver både högljudd kritik och motstånd.

Det handlar inte bara om att solidarisera sig med funktionsrättsrörelsen. Det handlar om att stå upp för den radikala utgångspunkten att människoliv har ett egenvärde utöver vad det kan bringa till kapital och nation i form av produktion eller reproduktion. Det om något är en fråga för vänstern att mobilisera kring.