Film #77/2018

Mirakel och magi i en materialistisk tid

Adriano Tardiolo och Alba Rohrwacher i Lycklig som Lazzarro. Foto: Folkets bio

[FILM] Lycklig som Lazzarro Regi: Alice Rohrwacher Ett arbetarkollektiv i en statarliknande situation sliter hårt med tobaksskörden hos den rika markisinnan Alfonsina De Luna. Hon övervakar och driver dem stenhårt och föraktfullt med anornas och traditionens rätt. Betalningen sker i en liten skärv av matvaror och boendet i trasiga små bostäder, men skulderna ökar eftersom de […]

[FILM] Lycklig som Lazzarro
Regi: Alice Rohrwacher

Ett arbetarkollektiv i en statarliknande situation sliter hårt med tobaksskörden hos den rika markisinnan Alfonsina De Luna. Hon övervakar och driver dem stenhårt och föraktfullt med anornas och traditionens rätt.

Betalningen sker i en liten skärv av matvaror och boendet i trasiga små bostäder, men skulderna ökar eftersom de inte producerar ”så det täcker”.

En av dem som sliter är den unge Lazzarro, som aldrig säger nej när han uppmanas att ta i. Han säger inte mycket över huvud taget, och betraktas som lite dum i huvudet i den pratiga storfamiljen.

Egentligen har naturahushållningen avskaffats för länge sedan i Italien men det har inte blivit upplysta om. De flesta kan inte läsa och de vågar inte korsa vattnet som isolerar gården från landskapet.

Av en slump blir Lazarro vän med markisinnans son som tröttnat på det gamla herrskapslivet i det slitna gamla palatset, och där börjar den verkliga, märkliga historien.

Alice Rochvacher har i tidigare uppmärksammade filmer, som Corpo Celeste (2011) och The Wonders (2014) undersökt kristen religiositet och mytologi i förhållande till det materiella vardagslivet bland unga. I Lycklig som Lazzarro finns många element som påminner om offer och magi.

Huvudpersonen har många drag av Jesus själv, han både offrar sig och återuppstår och nästan skrämmer livet ur sina gamla arbetskamrater som nu befriats från sitt slaveri och istället lever ett halvkriminellt utanförskapsliv i en gammal silo i utkanten av en storstad. Och han utför ett och annat mirakel, ofta med en varg som dyker upp i utkanten.

Lazzarros envetna vägran att delta i korrupta konspirationer, oavsett om den som luras är en cynisk adelsdam eller en tufsig överlevare, genom att helt enkelt vägra förstå vitsen med lurendrejeriet leder tankarna till en helig person i en religiös berättelse.

Men i längden räcker hans stora ögon ändå inte riktigt för historien.

Det finns en fascination i att han är placerad honom i vår hypermateriella tid, och fungerar någorlunda tack vare skådespelaren Adriano Tardiolos undersköna ansikte. Men i längden räcker hans stora ögon ändå inte riktigt för historien. Det som gör att intresset ändå håller sig nästan ända till slutet är verkligheten omkring magin, de slitna arbetarna som ingen egentligen vill ha när de inte sliter som djur på godset, men som växer i friheten.

Bland dem lyser i rollen som Antonia regissörens syster Alba Rohrwacher, som hon alltid gör när hon dyker upp i en film.

Lycklig som Lazzarro.
Lycklig som Lazzarro. Foto: Folkets bio
Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Ge bort granskning i jul

Starta en prenumeration – få sex månader att ge bort

 

Klicka här för att stänga rutan