Fem månader har gått sedan massprotesterna mot regeringen bröt ut i Nicaragua.

Fler än 300 personer har dödats i de våldsamheter som följt – samtidigt som fattigdomen i landet har fördjupats ytterligare och de repressiva åtgärderna mot oppositionen fortsätter. Dessutom har migrationen från landet ökat medan regeringen i det centralamerikanska landet blivit allt mer politiskt isolerad.

Álvaro Leiva, som är ordförande för den nicaraguanska människorättsorganisationen ANPDH, lever numera i exil i Costa Rica av säkerhetsskäl. Han säger att den politiska och ekonomiska utvecklingen i hemlandet är ”extremt negativ”.

– Det kan inte bli någon ekonomisk utveckling i ett land som avslöjats med att utöva ett oproportionerligt våld mot den civila befolkningen och som begår brott mot alla mänskliga rättigheter. Ett land som har hela omvärlden emot sig kan inte växa.

Det kan inte bli någon ekonomisk utveckling i ett land som avslöjats med att utöva ett oproportionerligt våld mot den civila befolkningen och som begår brott mot alla mänskliga rättigheter.

Álvaro Leiva, människorättsorganisationen ANPDH

Álvaro Leiva är bara en av uppskattningsvis 30 000 nicaraguaner som enligt inofficiella bedömningar har lämnat landet sedan oroligheterna började i mitten av april. Han bjöds nyligen in av FN:s människorättschef Michelle Bachelet för att berätta om situationen. Enligt ANPDH har 481 människor dödats i protesterna medan ytterligare 2 000 personer har skadats och 1 200 människor utsatts för godtyckliga gripanden.

Siffrorna från människorättsorganisationen är högre än de som rapporterats från Interamerikanska människorättskommissionen, IACHR, som uppger att 321 människor har dödats. Nicaraguanska myndigheter menar i stället att dödstalet uppgår till 198 personer och lägger skulden på de regeringsfientliga demonstranterna.

De fem månaderna av oroligheter har ytterligare försvårat den ekonomiska situationen. Demonstrationerna började i april som en protest mot förändringar av socialförsäkringssystemet. Med tiden växte de och ledde till krav på att president Daniel Ortega och hans fru, vicepresident Rosario Murillo, ska avgå.

Presidenten har suttit vid makten sedan 2007 och nästan hälften, 47 procent av landets 6,3 miljoner invånare, lever i fattigdom. Världsbanken uppger att Nicaragua är det tredje fattigaste landet på kontinenten.

Ekonomer beräknar att fler än 215 000 arbetstillfällen nu har gått förlorade, däribland många inom den turistindustri som på senare år har blivit landets viktigaste inkomstkälla för utländsk valuta. Enligt Nicaraguas centralbank har mycket stora belopp försvunnit ut ur de finansiella systemen sedan krisen inleddes medan turismen minskat drastiskt i förhållande till föregående år.

Sedan i våras har stora delar av Nicaraguas ekonomi stått stilla medan antalet flygningar in till landet har skurits ned samtidigt som olika ekonomiska och politiska sanktioner har riktats mot regeringen.

Olika näringslivsexperter har uppskattat att den ekonomiska kostnaden för krisen hittills uppgår till över motsvarande 1,2 miljarder dollar. Detta i ett land vars BNP ligger på runt 14 miljarder dollar.

Nicaraguas ekonomi förväntades innan krisen att växa med runt fyra procent under året. Nu har den prognosen skrivits ner av centralbanken till blott en procent, medan oberoende ekonomer menar att man kan förvänta sig en nolltillväxt.

På landets passmyndigheter ringlar köerna långa varje dag då människor ansöker om dokument för att kunna ta sig ur landet. En av dem som i dagarna ansökte om ett pass i Managua var Alejandro José Mairena, som kommer från den nordliga regionen Matagalpa. Han hoppas nu kunna skapa sig ett bättre liv i Panama.

– Mitt stora problem är bristen på arbeten och här i Nicaragua finns inga jobb, ingen säkerhet, ingen utveckling. Allt är över, säger han.

President Daniel Ortega, som för många till vänster sågs som en progressiv gestalt under hans första presidentperiod 1985–1990, har sedan han återvaldes som president 2007 gjort sig känd för att ingå en rad oheliga allianser för att säkra sitt maktinnehav, och har bland annat varit med och drivit fram en av världens strängaste abortlagstiftningar för att blidka den katolska kyrkan. Han har enligt både lokala och internationella människorättsgrupper bemött den senaste tidens protester med brutal repression. Ortega har medgett att krisen skadat landets ekonomi, men har lagt skulden på demonstranterna, som i hans tal har beskrivits som både terrorister och mördare.

Och repressionen fortsätter. Varje dag genomförs enligt kritiker godtyckliga gripanden, där människor senare ställs till svars för terrorbrott och annan kriminalitet i rättegångar som hålls bakom lyckta dörrar.

Organisationen Permanenta kommissionen för mänskliga rättigheter uppger att de dagligen får in rapporter om hur polis och paramilitära styrkor trakasserar och griper människor. Bland de utsatta finns studentledare, ledare för småjordbrukare, tidigare medlemmar av armén och den före detta gerillan, människorättsförsvarare, journalister och företrädare för organisationer som vid något tillfälle tagit del av protesterna.

– De jagar efter människor och det förekommer anklagelser om tortyr, sexuella övergrepp, juridiska avvikelser och att människor får bevis planterade på sig så att de kan dömas till över 20 år i fängelse, säger Álvaro Leiva.

Hittills har demonstranterna, som leds av universitetsstudenter med stöd från olika sociala organisationer och den politiska oppositionen inte lyckats skapa en tillräckligt stark gemensam plattform för att tvinga fram politiska förändringar i landet.

De brutala tillslagen från både reguljära och irreguljära styrkor som är lojala med de styrande i socialistpartiet FSLN har lyckats tysta en del av demonstranterna. De jättelika demonstrationerna mot presidenten som hölls i början av protestvågen har med tiden byts ut mot mindre protester som bryts upp av poliser och paramilitära styrkor.

Så sent som i söndags uppges dock tusentals människor ha deltagit i en ny stor protest mot presidenten i huvudstaden Managua.