
[BOK] Skuggan av en dotter
Elena Ferrante
Översättning: Johanna Hedenberg
Norstedts, 2018
Den italienska författarpseudonymen Elena Ferrante har blivit en fixstjärna med sin kvartett om väninnorna Elenas och Lilas uppväxt i Neapel.
Tack vare den succén har Norstedts inlett tacknämlig utgivning av Ferrantes tidigare korta romaner (Plågsam kärlek, Dagar av ensamhet, samt Skuggan av en dotter, 1992–2006), där en röd tråd är hur kvinnor bygger, kämpar med och i vissa fall avvisar moderskapet. Orsakerna till denna hårda och ambivalenta kamp kan vara många, men visst ligger ofta huvudpersonens egen barndom och skvalpar i botten – med en egen mamma med samma ambivalens som i barnets ögon är klart destruktiv.
De egna sveken är inte lika enkla att se, de avtäcks blad efter blad under ofta svår vånda då barnen gett upp sitt klander och modern står ensam med sina minnen.
I Skuggan av en dotter hyr Leda under sommaren en terrasslägenhet på en badort i södra Italien, när de vuxna döttrarna flyttat till sin far som är bosatt i Kanada. På stranden följer hon en stor, bullrig neapolitansk familj som är helt transparent för henne att läsa in gamla roller i. En mycket ung mor tjusar och irriterar med sitt gullande med sin lilla flicka. En aggressiv lite äldre gravid kvinna tar kommandot. Kvinnorna provocerar fram hågkomster från det egna moderskapet och en gammal skuld kring frigörelseförsöket genom ett stort svek då döttrarna var små.
Kvinnorna provocerar fram hågkomster från det egna moderskapet och en gammal skuld kring frigörelseförsöket genom ett stort svek då döttrarna var små.
Leda har sagt sig själv att hon inte längre kan eller vill ta ansvar över relationen till döttrarna som lever sina egna, ganska bittra, liv men mötet med kvinnorna och identifikationen med dem ger nya, skakande perspektiv. I denna roman finns inte ens en egen gammal bitter barndom att skylla på.
Ytligt sett är Skuggan av en dotter en enkel historia på stranden – men den rymmer, liksom Ferrantes alla romaner, bråddjup kring de offer som moderskapet kräver men som ändå aldrig räcker till för att duga.
Leda ligger i solen med sin skuld och sin ensamhet, insikten om att förlåtelsen över hennes tillkortakommanden endast kan komma inifrån, blir, trots sin banalitet, skakande och vacker. Man blir aldrig besviken på Ferrantes författarskap.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill



