Utrikes #72/2018

”De visste mycket väl vilka de utsett”

Den kristna milisen löpte amok i Sabra och Shatila. Ingen vet till denna dag exakt hur många palestinier som dog – men det var hundratals. Foto: Bill Foley/TT

De senaste dagarna har 36-årsminnet av tragedin i Sabra och Shatila, där libanesisk kristen milis under Israels beskydd massakrerade hundratals palestinier, hedrats. Arbetaren intervjuade år 2014 en svensk sjuksköterska som var på plats när det hände – en intervju som vi här återpublicerar.

Den 16 september 1982 gick en kristen milis, under den israeliska arméns beskydd, in i Beirutstadsdelen Sabra och det närliggande flyktinglägret Shatila. Operationen var ett led i Ariel Sharons invasion av Libanon för att en gång för alla utrota den palestinska motståndsorganisationen, PLO.

Väl i området löpte milisen amok under tre dagar och dödade mellan 765 och 3 500 civila – ingen vet säkert. På plats var Louise Norman, som i egenskap av narkossjuksköterska, sänts dit av Svenska kyrkans Lutherhjälpen.

– Redan när vi åkte in till sjukhuset i en Röda Korset-ambulans blev vi beskjutna av milisen och vi fick ducka för att undkomma skottsalvorna, berättar hon.

Louise Norman.
Louise Norman. Foto: Anna Wester

Väl inne i Gazasjukhuset mitt emellan Sabra och Shatila fann Louise Norman det överfullt av tusentals människor som försökt rädda sig ­undan massakern. Nästa morgon beord­rade milisen ut all personal på sjukhusets trappa och hon stod öga mot öga med soldaterna.

– Jag kommer väldigt tydligt ihåg känslan när man såg de här soldaterna. Man såg att de var riktiga psykopater, ett mördargäng. När man såg deras blick förstod man vad som höll på att hända.

På gatan hade milisen beordrat ut alla boende, flera hundra som stod på rad. När två ur personalen fick återvända in i sjukhusbyggnaden hörde de kulsprutesalvor oavbrutet i tio minuter och hur bulldozrar skyfflade bort liken.

– Under natten gick jag upp på taket och kunde se hur israeliska armén sköt ut ljusraketer för att underlätta för milisen, säger Louise Norman.

Det är som att ha en hönsbur och släppa in en räv där och efteråt säga att man inte kan tro att räven skulle bita ihjäl alla.

Louise Norman

Under den efterföljande israeliska Kahan-kommissionens utredning av massakern hävdade be­­­­fälhavarna att man inte vetat om, eller kunnat förutse milisens massmord.

– Det var en undanflykt. Det är som att ha en hönsbur och släppa in en räv där och efteråt säga att man inte kan tro att räven skulle bita ihjäl alla. De visste mycket väl vilka människor de utsett, säger Louise Norman.

Även om Kahan-kommissionens slutsats var att den israeliska armén indirekt bidragit till massakern hölls Ariel Sharon, i egenskap av försvarsminister, personligen ansvarig och tvingades avgå. Han satt dock kvar i regeringen som minister utan portfölj.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga