Det var under torsdagskvällen den 2 augusti som två män öppnade eld från en motorcykel i Neapel, inte långt från centralstationen Garibaldi. 32-åriga Cissé Elhadji Diebel från Senegal skadades i attacken när en kula träffade honom i benet. Tack vare en mobiltelefon i fickan skadades han inte av det andra skottet.
Än så länge har ingen gripits för attacken.
Omar Cisse är musiker och vän till Cissé Elhadji Diebel. Han berättar att han precis hade kommit hem från jobbet då han plötsligt hörde skott nerifrån gatan.
– De kunde lika gärna skjutit mig, om jag följt med ut den kvällen. Cissé och två kompisar stod och pratade om var de skulle äta middag när motorcykeln plötsligt kom farande, säger han och fortsätter:
– Det är uppenbart att det handlar om rasism. Jag känner Cissé, han har aldrig bråkat med någon.
Attacken i Neapel är inte ett enskilt fall, utan bör förstås utifrån en större kontext av rasistiskt våld som under de senaste månaderna eskalerat runtom i landet. Den italienska dagstidningen La Repubblica rapporterar om uppemot 20 attacker med rasistiska motiv bara under sommaren.
En attack som fått stor uppmärksamhet är den mot Daisy Osakue. Hon tävlar för Italien i diskus i friidrotts-EM, och skadade hornhinnan efter att ha fått ägg kastade mot ansiktet. Andra attacker är mord, skottlossningar och misshandelsfall.
Den 17 juli skadades en ettårig romsk flicka svårt i Rom när en man sköt med luftgevär från en balkong. Händelsen fick många romska organisationer att reagera starkt och skriva ett gemensamt brev till Italiens president Sergio Mattarella.
I början på juni tillträdde Italiens nya koalitionsregering, vilken består av högerradikala Lega och den populistiska Femstjärnerörelsen. Den nya inrikesministern Matteo Salvini har i flera uttalanden avfärdat attackerna som ”nonsens”.
Dagen efter attacken i Neapel, kallade den senegalesiska föreningen SENASO, Senegal Napoli Sociale, tillsammans med antirasistiska nätverk, till en demonstration i staden. Över 500 personer deltog i demonstrationståget som avslutades framför prefekturen på Piazza Plebiscito.
I Neapel tror många att rasismen inte existerar.
Pierre Preira, ordförande för SENASO i Neapel
Pierre Preira är ordförande för den senegalesiska föreningen SENASO i Neapel, som funnits i över 20 år i staden. Han menar att antirasistisk organisering nu blir viktigare än någonsin.
– Det räcker inte med att vi endast kallar till demonstrationer så fort någonting inträffar. Jag tror på utbildning, att värdesätta olikheter och att skapa ett samarbete som involverar många, säger Pierre Preira till Arbetaren.
Han lyfter som exempel aktionsdagen ”En dag utan oss” som genomfördes år 2010. Det var en dag då tusentals migranter gick samman och protesterade mot institutionell rasism och diskriminering.
– I Neapel tror många att rasismen inte existerar, men vi måste konfrontera oss med att verkligheten ser ut såhär nu. Jag älskar den här staden och hoppas att människor nu samarbetar och bekämpar fördomarna. Om Italien är osäkert, känner också jag mig osäker.
Angela Polverino arbetar till vardags i ett socialt kooperativ för migranter, och är sedan många år aktiv i Neapels antirasistiska nätverk.
– Vad som händer i landet beror delvis på Salvini, men inte bara. Italien är ett land som aldrig gjort upp med sin koloniala historia. Det har aldrig skett en ordentlig offentlig återuppbyggnad efter dessa händelser, säger hon.
Hon menar att inrikesministern Matteo Salvinis politik också fått politisk acceptans tack vare den ekonomiska krisen och ett politiskt vakuum som gett spelrum för rasism och högervindar. Majoriteten i Neapel röstade på Femstjärnerörelsen, men också det partiet har i regeringssamarbetet fullständigt gett efter eller anpassat sig till Salvinis politik, enligt Angela Polverino.
– När jag fick höra om attacken tänkte jag ”inte här också”. Det är sant att Neapel alltid haft karaktären av att vara en solidarisk och välkomnande stad, men det skulle vara ett misstag att tro att den skulle vara ett undantag i den rasistiska diskurs som präglar Italien idag.
Hur utvecklingen kommer att se ut den närmaste framtiden är svårt att säga, men efter attacken har ett nytt lokalt solidaritetsnätverk skapats i Neapel vid namn ”Black sentinels”.
Nätverket, som uppstod genom en Whatsapp-grupp, består av personal på flyktingboenden, migranter och socialarbetare. De hoppas kunna uppmärksamma händelser som inte når media och bekämpa det rasistiska våldet.
Nyligen uppgav Italiens nya familjeminister Lorenzo Fontana från Lega att han vill avskaffa den 25 år gamla Mancino-lagen, vilken syftar till att fördöma rasistiskt våld och diskriminering.
