Kultur #62/2018

Mångbottnat om människors passivitet

Babetida Sadjo spelar en kvinna som söker asyl på Island i Isold Uggadòttirs långfilmsdebut. Foto: Folkets Bio

[FILM] And breath normally Sverigepremiär 17 augusti 2018 Regissör: Isold Uggadòttirs Skådespelare: Babetida Sadjo, Kristín Póra Haraldsdóttir, Patrik Nökkvi Pétursson. Isold Uggadòttirs långfilmsdebut And breath normally handlar om osannolika möten. En brännande aktuell film om klass och nationstillhörighet, motstånd och orättvisa, verklighet och medmänsklighet. ”Vad då för bevis? Vad behöver de? En live-video?”, svarar asylsökande Adja på […]

[FILM] And breath normally
Sverigepremiär 17 augusti 2018
Regissör: Isold Uggadòttirs
Skådespelare: Babetida Sadjo, Kristín Póra Haraldsdóttir, Patrik Nökkvi Pétursson.

Isold Uggadòttirs långfilmsdebut And breath normally handlar om osannolika möten. En brännande aktuell film om klass och nationstillhörighet, motstånd och orättvisa, verklighet och medmänsklighet.

”Vad då för bevis? Vad behöver de? En live-video?”, svarar asylsökande Adja på handläggarens klargörande att hon inte kommer få asyl på Island. Hennes asylskäl, hot och våld på grund av sin sexualitet, håller inte. Vi förstår senare att Adjas partner mördades i hemlandet Guinea Bissau eftersom hon var lesbisk.

Två kvinnor träffas i passkontrollen på Reykjaviks internationella flygplats. Lara jobbar sin första dag i gränskontrollen när hon uppmärksammar att något inte riktigt stämmer med Adjas pass. Det är första, men inte sista gången deras vägar ska korsas.

Lara har tilldelats siffror och ett dokument som gör att hon, till skillnad från Adja, har rätt att vistas i landet. Men hon är minst lika fuckad av det kapitalistiska systemet. Som ensamstående mamma och med ett förflutet som drogmissbrukare kämpar hon hårt för att ge sin son, Eldar, en dräglig vardag. Vräkta från den lägenhet de inte längre har råd att betala, huserar den lilla familjen i en röd Volkswagen.

”Konstigt att behöva bo i en bur, tycker du inte det?”, säger Eldar till sin mamma och pekar på en av de övergivna katterna på djurhärbärget. Lara svarar uppgivet att han får välja vilken katt han vill rädda. Det är en mångbottnad historia där människors passivitet och oförmåga att ta ställning får en djupare mening. För vad är vi människor utan vår medmänsklighet? Vad är det för rättssystem där några sätter regler, bygger murar och viftar med papper för vilka andra ska följa?

I de karga och melankoliska scenerna får det absurda ta plats. Barn blir till brottslingar, sexualitet ska bevisas och människor tvingas rakt in i döden på fartyg, lastbilar, båtar och containrar över atlanten och medelhavet.

Men även om det är en skildring som gör att världen känns svår, är inte allt becksvart. För Uggadòttirs speglar karaktärer som blir aktiva och säga ifrån. Adja är den som först visar vägen. Hon stannar upp, knackar på och bjuder in – även dem som gjort henne illa och sårat. Och Lara följer efter.

And Breath Normally är en film som behövs i en tid där våra världar krymper. För den säger att vi fortfarande och alltid har ett val. Att vi i det lilla som det stora måste våga, göra motstånd och se igenom en skavande verklighet av gränser, maktmissbruk och förödande klassklyftor. Våga se och kämpa emot den riktiga fienden.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Prenumerera på nyhetsbrevet och få vår samlade rapportering om kurdisk frihetskamp i inkorgen.

Klicka här för att stänga