Massakern i Maryland ingen överraskning

Motivet till gårdagskvällens massaker i Maryland, USA är inte helt fastställt ännu. Men hatet och hetsen mot media går inte att bortse ifrån. Precis lika lite som att när rasistiska partier får ökat stöd i riksdagen här ökar också attackerna mot flyktingförläggningar och EU-migranter.

Signerat
Johan Apel Röstlund, reporter på Arbetaren.
Foto: Snezana Vucetic Bohm

Det tycks fortfarande oklart exakt vad som låg bakom den brutala massakern i går på tidningen Capitol Gazettes redaktion. Skottlossningen skedde i den lilla staden Annapolis, inte långt från den amerikanska huvudstaden Washington DC.

En man har visserligen gripits och enligt den lokala polisen ska han varit förbannad på en rad artiklar som publicerats kring ett rättsfall där han själv varit indragen.

Oavsett orsak är torsdagens skoningslösa mord på de fem journalisterna i delstaten Maryland ett skrämmande tecken i tiden och kommer, tyvärr, knappast som någon överraskning.

När nyhetsflashen om skjutningen plingade till i min telefon var klockan strax efter halv tio på torsdagskvällen. Jag låg hemma i soffan framför den fantastiskt välproducerade dokumentärserien New York Times och Donald Trump – slaget om sanningen, som ligger ute för alla att se på SVT Play.

Precis som Donald Trump har flera högt uppsatta Sverigedemokrater gång på gång hetsat mot media.

I de tre avsnitten som hittills sänts ger producenten Liz Garbus en skrämmande bild av det nya klimat som råder kring dagspressen i USA sedan Trump installerades som president i januari 2017.

Redan under valrörelsen höjdes retoriken mot journalister och etablerad media från Trump och hans stab, många hämtade ur den högerextrema så kallade alt-righrörelsen.

Reportrar kallades för folkets fiender och bilder som den amerikanska presidenten spridit har föreställt tåg som mosar journalister.

Motivet till gårdagskvällens massaker är som sagt inte helt fastställt ännu men hatet och hetsen mot media går inte att bortse ifrån. Precis lika lite som att när rasistiska partier får ökat stöd i riksdagen ökar också attackerna mot flyktingförläggningar och EU-migranter. Det har vi sett inte minst här i Sverige de senaste åren.

På de större svenska mediehusen, där resurserna är betydligt fetare än på exempelvis Arbetaren, har säkerheten höjts. Tonläget i debatten kring journalister och medierapportering har trappats upp även här, och med det även hoten.

Precis som Donald Trump har flera högt uppsatta Sverigedemokrater gång på gång hetsat mot media. Det var inte många år sedan riksdagsledamoten Linus Bylund kallade journalistkåren för ”den här nationens fiender” och den dåvarande rättspolitiske talespersonen Kent Ekeroth skrev på Twitter 2014 att SD inom sinom tid kommer att stoppa media.

Länder som Polen och Unger hyllas för sina nya medielagar av både SD och deras allt mer aggressiva nätsvans. Ännu längre går andra, än mer radikala högerextremister, som återkommande kallar granskande lokalreportrar för folkförrädare med hot om avrättningar och terror. Ofta med klistermärken och banderoller prydda med en hängsnara dinglande från en ensam lyktstolpe.

Organisationen Reportrar utan gränser har i flera år rapporterat om omfattande inskränkningar för pressfriheten i flera länder runt om i världen. Sverige rankas fortfarande högt på listan över pressfrihet men tillståndet kan förändras snabbt.

Den kommande valrörelsen spås av många bli den smutsigaste någonsin. Hatet och hoten mot redaktioner runt om i landet lär knappast bli mindre ju närmre valdagen vi kommer. Det som hände i USA kan också hända här. Därför är det på allvar dags att ställa de som hetsar mot en fri nyhetsrapportering mot väggen.