Ny chef i trollfabriken

I politiken har vi alla varsin röst, men om vi röstar på någonting som strider mot företagarnas intressen griper Svenskt Näringsliv in för att påverka de politiska besluten. I en tid när falska nyheter och lobbyism alltmer styr opinionen blir det viktigt att fråga sig: Vem har mest pengar att trolla med?

Ledare
Emil Boss är författare och facklig aktivist.
Foto: Eva Bergström

Hur får man ett parti att ändra åsikt? Med intensiv uppvaktning, hemliga möten och löften om lönsamma samarbeten.

Hur får man en enskild politiker att ändra åsikt? Med löften om toppjobb efter det politiska uppdraget.

Hur får man en enskild väljare att ändra åsikt? Med trollfabriker och falska nyheter.

De senaste fem åren har Svenskt Näringsliv lagt mer än 227 miljoner kronor på lobbyism.

Den 13 juli 2017 skriver nyhetssajten Arbetsmarknadsnytt att konflikten i Göteborgs hamn grundar sig i att Hamnarbetarförbundet kräver fler tv-kanaler i lunchrummen. Den 20 januari 2018 lägger Facebooksidan Skattefakta ut en bild på en leende finansminister bredvid en grav och en sörjande familj. ”Ny arvsskatt förslås.”

Den 11 april lägger samma sida ut en bild på en vinkande Jonas Sjöstedt med texten: ”Hej, hej, jag heter Jonas Sjöstedt och jag vill göra 140 000 personer arbetslösa.”

Hamnkonflikten handlade aldrig om tv-kanaler. Regeringen vill inte införa ny arvsskatt. Jonas Sjöstedt vill inte göra 140 000 personer arbetslösa. Det är vad vi brukar kalla falska nyheter. Hemsidor, bloggar och Facebookkonton som Arbetsmarknadsnytt, Rödgrön röra, Jobbfakta, Välfärdsfakta och Skattefakta kan för en enskild väljare framstå som oberoende nyhetsförmedlare, men de finansieras och koordineras alla av Svenskt Näringsliv.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons kroppsvikt hånades nyligen i ett inlägg. I ett annat skrev man att Sveriges Radio styrs av Vänsterpartiet. När en privatperson öppet frågade vilka sidor som egentligen kontrolleras av Svenskt Näringsliv, blev han uthängd för 45 000 följare på Facebook med fakta om fackmedlemskap och insinuationer om ”vilken roll han egentligen spelade”. Hans arbetsköpare lades till i inlägget.

Nu är det makten själv som trollar.

Trollfabriker är ingenting nytt, ändå har någonting förändrats. I Sverige har de främst drivits av grupper som – oftast på lösa grunder – upplever sig som underdogs och samhällskritiker. Nu är det makten själv som trollar. Det är en viss skillnad.

Svenskt Näringsliv-koncernen har en förmögenhet på 16 miljarder kronor. Stiftelsen Fritt Näringsliv, som koordinerar propagandasidorna i sociala medier, tilldelas tiotals miljoner om året. Det är summor som fack, folkrörelser och samhällskritiker inte kommer i närheten av.

Näringslivet har använt sina pengar till att skydda vinster i välfärden trots att folkmajoriteten ville få bort dem. De har använt dem till att starta en regeringsutredning om inskränkt strejkrätt i en tid då nästan ingen strejkar. Mer politisk makt kommer att förskjutas åt näringslivets håll om lobbyismen påverkan på den allmänna opinionen fortsätter att öka.

I arbetarrörelsens barndom ägde näringslivet i stort sätt hela det offentliga samtalet. Svaret var den gången var folkrörelsearbete. Mobilisering, samtal, möten människor emellan. Kanske är detta det bästa motgiftet mot näringslivets propagandamiljoner, mot alla dessa pengar som förvandlar demokratin till ett dåligt skämt.