Film #21/2018

Klassdrama på isen

Kontrasten mellan den påklistrat tjusiga miljön kring konståkningscirkusen och det hårda livet omkring gör förstås en stor del av filmen I, Tonyas drama. Verklighetsbakgrunden kittlar också lite extra, skriver Josephine Askegård. Foto: Njutafilms

[FILM] I, Tonya Regi: Craig Gillespie Biopremiär den 16 mars Hela världen kunde se Nancy Kerrigan gråtande skrika ”Why? Why?” efter att hon attackerats vid de amerikanska konståkningsmästerskapen 1984. Den söta övre medelklassflickan från östkusten var redan inofficiellt utsedd att representera USA vid OS i Lillehammer en månad senare. Snart misstänkt för misshandeln som hotade […]

[FILM] I, Tonya
Regi: Craig Gillespie
Biopremiär den 16 mars

Hela världen kunde se Nancy Kerrigan gråtande skrika ”Why? Why?” efter att hon attackerats vid de amerikanska konståkningsmästerskapen 1984. Den söta övre medelklassflickan från östkusten var redan inofficiellt utsedd att representera USA vid OS i Lillehammer en månad senare.

Snart misstänkt för misshandeln som hotade hennes framtida karriär var en man som kunde bindas till Kerrigans motståndare Tonya Harding. Harding förnekade inblandning och fortfarande är det osäkert i vilken utsträckning hon var med och planerade attacken, men hon blev så småningom avstängd från rätten att tävla genom det amerikanska skridskoförbundet, och fick ett villkorligt fängelsestraff och dryga böter.

Från fyra års ålder arbetade flickan stenhårt på isen och var redan som mycket ung lovande.

I Craig Gillespies film om dramat, I, Tonya, finns alla ingredienser man kan förvänta sig om man känner till bakgrundshistorien. Det var i grunden ett klassdrama: Tonya Harding kom från en arbetarklassfamilj i Oregon, mamman arbetade som servitris och tvingades själv sy Tonyas kostymer som annars kostat mycket pengar.

Från fyra års ålder arbetade flickan stenhårt på isen och var redan som mycket ung lovande, men hon ansågs inte representativ och fick ofta låga poäng i tävlingarna, vilket fick henne att käfta emot domarna på ett språk som ytterligare gav henne dåligt rykte. Hon gifte sig ung, för att komma ifrån en jobbig hemmiljö med bland annat moderns misshandel, och hamnade i klorna på en man som misshandlade henne allt värre, och kämpade samtidigt på med sin konståkning där hon utvecklade unika färdigheter.

När misshandeln mot Kerrigan skedde var hon och Harding egentligen goda vänner, men de var rivaler inför OS.

Kontrasten mellan den påklistrat tjusiga miljön kring konståkningscirkusen och det hårda livet omkring gör förstås en stor del av filmens drama. Verklighetsbakgrunden kittlar också lite extra, där särskilt Tonya Harding genom åren generöst delat med sig av sin berättelse.

Ändå känns greppet med skådespelare som plötsligt riktar sig rakt in i kameran med några repliker mitt i en scen så – 1990-tal. Det ger tidsfärg men schabblar bort lite av allvaret bakom vad som hände.

Hardings slemmige make med sin porrmustasch framstår mer som en spontan och lite rolig stolle än den misshandlare han var. Och hennes egen mediepersona som obalanserad arbetarklassbrud, vilken egentligen aldrig förtjänade sin plats i konståkningseliten, understryks några gånger för mycket.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga