Starkt från flyktingläger

[UTSTÄLLNING] European Jungle & Milaya – Patterns of Home Nora Lorek Galleri Kontrast, Stockholm 10 mars – 1 april Självstyrande och med egen ekonomi framträder de flyktingläger som Nora Lorek (f. 1992, med examen i bildjournalistik) har dokumenterat. Det ena lägret med smeknamnet ”European Jungle”, Djungeln, låg närheten av Calais i Frankrike, det andra är […]

Självstyrande och med egen ekonomi framträder de flyktingläger som Nora Lorek (f. 1992, med examen i bildjournalistik) har dokumenterat. Det ena lägret med smeknamnet ”European Jungle”, Djungeln, låg närheten av Calais i Frankrike, det andra är Bidibidi, som med 270 000 människor utgör ett av världens största flyktingläger och är beläget i nordvästra Uganda.

Lorek skildrar framför allt människorna i lägren och har tilldelats utmärkelser och priser för sina projekt. På Galleri Kontrast visas ”European Jungle” och ”Milaya – Patterns of Home”.

Av pinnar, plast och presenningar själva byggde upp tält, skjul, kyrkor och moskéer

I Djungeln bodde män, kvinnor och ensamkommande barn som i väntan på att ta sig vidare till Storbritannien. Av pinnar, plast och presenningar själva byggde upp tält, skjul, kyrkor och moskéer. Därtill ett femtiotal restauranger, frisörsalonger och butiker som låg längs huvudgatan.

De boende var syrier, afghaner, sudaneser, kuwaitier och pakistanier. Lägret, som beskrivs som en spontan gemenskap, revs av polis 2016 och det finns även fotografier från händelsen på utställningen.

Lorek arbetade i två år med Djungeln, hennes pågående projekt är Bidibidi i Uganda. Landets flyktingmottagning är omtalat i världen då flyktingar ges mat, arbetsrätt och en bit mark att bo och odla på. Till Bidibidi kommer flyktingar från kriget i Sydsudan, de flesta av dem är kvinnor och flickor.

På frågan vad de tog med sig när de flydde har nästan alla svarat Lorek ”Milaya”. Milaya är lakan med traditionella handgjorda mönster från Sudan och Sydsudan och en av de få saker kvinnorna burit med sig när de flytt under stridigheter om nätterna. De har snabbt kunnat samla ihop sina viktigaste tillhörigheter liggande på sängen i lakanet som blir ett knyte och burit det med sig.

Det är fantastiskt att ta del av de många starka bilderna och berättelserna. Jag kan rekommendera att passa på att se utställningen!