Kamp, fotboll och sexualiserade arbetare

Konst
I Bombyx Mori, well fitted for women? tar textilkonstnären Åsa Norman upp demonstrationer, strejker och organisering hos kvinnliga sidenarbetare i England på 1930-talet.
Foto: Chanda Björk
[UTSTÄLLNING] Sy-fabrikssystrar! Öxabäck IF – utan er ingen morgondag
Åsa Norman och Frida Hållander
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Huddinge
Pågår under våren
Fri entré

Vi väva, vi väva och Vi spinna, vi spinna är två agitationsvisor eller dikter av okända författare från tidigt 1900-tal. De kommer från Textilarbetarförbundets arkiv och ingår i utställningen Sy-fabrikssystrar! Öxabäck IF – utan er ingen morgondag av Åsa Norman som är textilkonstnär och Frida Hållander, konsthantverkare och doktorand inom konstnärlig forskning.

Banderoller och fanor är andra exempel på föremål genom vilka Norman och Hållander berättar om kvinnliga textilindustriarbetares arbetsplatskamp från tre olika platser och historiska perioder. Utställningen börjar i hallen på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och fortsätter inne på biblioteket.

Bland verken ingår Öxabäck IF – utan er ingen morgondag (2016) som är genomgående närvarande genom utställningen. Under 1960- och 70-talen organiserade sig textilarbetare vid en fabrik i byn Öxabäck i Sjuhäradsbygden genom att starta ett arbetsplatsfotbollslag. De sydde shortsen de skulle spela i på fabriken och tog skjortorna på avbetalning.

Om sin uppväxt i textilbygd, Sjuhäradsbygden, och om både de egna och släktens erfarenheter handlar Hållanders Den brutna linjen: jeans – jag sydde så gott jag kunde (2018).
Foto: Chanda Björk

Ett videoverk använder sig både av Super 8-filmmaterial från Öxabäck IF från 1966-1973 samt en översatt och inläst text, On banners and bannermaking (1909) om banderolltillverkning av den brittiska suffragetten och konsthantverkaren Mary Lowndes (1856-1929).

Om sin uppväxt i textilbygd, Sjuhäradsbygden, och om både de egna och släktens erfarenheter handlar Hållanders Den brutna linjen: jeans – jag sydde så gott jag kunde (2018). I verket ingår ett par jeans Norman sytt.

Broderierna på jeansen formar ord och meningar som ”Det är lungsot i släkten, textilsläkten”, ”knappsömmerska strykerska avsynerska…” och på längden ”Varför inte sätta textilfabrikerna på järnvägar och köra dit arbetskraften är billigast”.

Verket tar besökaren från hemindustrin vid 1900-talets början via syfabrikerna och vidare till hur stora delar av textilproduktionen avvecklades under perioden 1950- till 1980-talet.

Av manliga arbetsköpare, journalister och präster beskrevs sidenarbetarna vara ”glada och välklädda flickor”.

Längst in hänger på väggen en banderoll av siden med pärlbroderier. Den är färgad för hand, prydd med fransar och på var sida hänger uppförstorade i klasar sidenmalslarver (bombyx mori) och kokonger i keramik. Keramikdelarna i pudrigt rosa och vitt är tillverkade av Emma Friberg.

I verket som heter Bombyx Mori, well fitted for women? (2017) tar Norman upp demonstrationer, strejker och organisering hos kvinnliga sidenarbetare i England på 1930-talet, men också de första dokumenterade motståndshandlingarna inom textilindustrin i England som ägde rum på 1600-talet.

De svarta pärlorna i Bombyx Mori, well fitted for women? ser så utsökt broderade ut mot sin rosatonade bakgrund och gör att banderollen på samma gång inger en känsla av skir femininitet, som själva formen av en banderoll signalerar kamp.

Egentligen var fabrikssystrar en egen yrkeskategori inom kvinnodominerade industrier kring år 1900.

Norman skriver i den tvåsidiga essän, tryckt på rosalila sidor, om synen på de kvinnliga sidenarbetarna och hur sidenenet var ett material som ansågs passa väl för kvinnors ”delikata kvalitéer”. Av manliga arbetsköpare, journalister och präster beskrevs sidenarbetarna vara ”glada och välklädda flickor”.

Det finns också exempel på hur kvinnorna i sidentextilindustrin ansågs ”sexigare”, än de kvinnor som arbetade inom bomullstextilindustrin i och med själva sidenets förmodat sensuella signaler. Jag gissar på att de strumpor och dekorativa accessoarer de tillverkade kan ha bidragit till fantasierna.

Bomullstextilindustrin var dessutom smutsigare och dammigare för arbetarna där. Sidenarbetarnas hade däremot inte ett fysiskt lättare arbete, det fanns arbetsmoment som kunde leda till livslånga arbetsskador.

De svenska textilarbetarna har beskrivits som ”proletärernas proletariat” och Hållander och Norman tar upp det textila materialet och arbetet i förhållande till underordning och kön. Men också begreppet systerskap. Egentligen var fabrikssystrar en egen yrkeskategori inom kvinnodominerade industrier kring år 1900. De hade ansvar att hjälpa de kvinnliga anställda med pensions- och sjukkassor och barnkrubbor men fick i praktiken makt över de andra kvinnorna genom att de hamnade i en mellanchefsposition, vilket gör begreppet komplicerat.

Hållander och Norman har lånat begreppet men i stället gett det ny mening, när de i utställningen fokuserar på politiska och personliga förhållanden mellan kvinnor. Här lyfter de också upp frågor kring systerskap, kamp och privilegier, och huruvida det ur en privilegierad position går att hävda systerskap med textilindustriarbetarna där produktionen sker nuförtiden.

Hållander och Norman har med Sy-fabrikssystrar! Öxabäck IF – utan er ingen morgondag skapat en utställning som på samma gång är lika genomtänkt som engagerande. När jag lämnar utställningen är det med ett nyväckt intresse för det historiska och jag spinner vidare på känslan av glaspärlor mot sidentyg i en banderoll omgiven av sidenmal.