Film #11/2018

Sorg och sexualpolitik

"Daniela Vega i rollen som Marina äger En fantastisk kvinna", skriver Josephine Askegård. Foto: Edhe Entertainment

[FILM] En fantastisk kvinna Regi: Sebastián Lelio ”Det är en mänsklig rättighet att få ta farväl av den man älskar”, är Marinas mantra, och det är detta som är hennes eld efter att hennes älskade och nyblivna sambo Orlando plötsligt avlider i en aneurysm i hjärnan. Hans före detta fru och son sätter igång en […]

[FILM] En fantastisk kvinna
Regi: Sebastián Lelio

”Det är en mänsklig rättighet att få ta farväl av den man älskar”, är Marinas mantra, och det är detta som är hennes eld efter att hennes älskade och nyblivna sambo Orlando plötsligt avlider i en aneurysm i hjärnan.

Hans före detta fru och son sätter igång en kampanj för att snabbt osynliggöra hennes plats i mannens liv. Hon kastas ut från lägenheten och hindras att delta i begravningen.

När den övriga familjen sörjer kräver de respekt för sin sorg genom att Marina ska hålla sig borta, inte minst för barnens skull, utan att tänka på hur de helt och hållet brister i respekt gentemot Orlandos sörjande livskamrat.

Marina tar emot alla andras känslor och försöker stänga av sina egna. Det går inte så bra.

Daniela Vega i rollen som Marina äger En fantastisk kvinna, och inte bara för att hon är med i varenda scen. Hon gestaltar berättelsen genom sitt ansikte och sin dröjande spelstil som är så närvarande i sorg, längtan – och styrka.

En mänsklig rättighet, ja, men familjen ser henne inte som en människa utan som ett ”monster” som de kan förnedra och skada. Som transkvinna är hon, som Orlandos före detta fru säger, ”en perversion”.

Sonia bara måste fråga om Marina opererat sig och ösa ur sig sin stress över att möta någon så svårbegriplig. Det är så på pricken skildrat hur den som tycker sig blir störd i sin normerat lugna tillvaro kräver att den som skaver ska svara på alla frågor och obekvämligheter som rörs upp.

Marina tar emot alla andras känslor och försöker stänga av sina egna. Det går inte så bra.

Så blir filmen oundvikligt, samtidigt som den är en stark känslomässig sorgeresa, ett sexualpolitiskt inlägg genom att duka upp en serie tablåer över okänslighet och brutalitet som en transperson lär möta ofta.

Samtidigt som hon brottas med Orlandos familj kämpar Marina med sin integritet gentemot myndigheter och sjukvård. Skildringen av okunskapen och vägran till respekt är chockerande men trovärdig.

Identiteten som transkvinna verkar inte vara ett större problem för henne själv – och det är helt enkelt inte det som filmen handlar om. Marina är en fantastisk kvinna i egen rätt och det är omgivningens stress som hon tvingas förhålla sig till. Om och om igen.

Chilenske regissören och manusförfattaren Sebastián Lelio jobbar vidare med den äran efter att tidigare prisats av kvinnor som utmanar omgivningen genom att helt enkelt ta plats.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga