Signerat #6/2018

Det starka könet

Cecilia Irefalk, redaktionssekreterare. Foto: Snezana Vucetic Bohm

Elise Ottesen-Jensens förståelse för kvinnors utsatt­het var djup. Feminist kallade hon sig redan på 1920-talet och hon var tidigt ute med att påvisa hur klass­klyftor hänger samman med kvinnoförtryck. Som verksamhetsansvarig på Sveriges enda mottagning för könsstympade kvinnor utför Bita Eshraghi dagligen ett pionjärarbete helt i Ottars anda, både praktiskt på kliniken och som överförare av oumbärlig kunskap som räddar liv. I morgon, torsdag, mottar hon det nyinstiftade Ottarpriset av Arbetarens redaktion.

Hon for land och rike kring, mötte kvinnor i alla slags belägenheter – de prostituerade och internerade, de fattiga som förvärkts av arbete och otaliga barn­sängar, de som insjuknat i könssjukdomar, våldtagits, som prövat att för egen hand fördriva foster, de försmådda och ofrivilligt gravida, de utan förmåga att mätta alla barnmunnar.

Som sexualupplysare, frihetlig socialist och journalist agiterade hon kraftfullt för rätten till preventivmedel och abort och lyckades så småningom omstöpa hela den svenska samhällssynen på sexualitet och reproduktion.

Elise Ottesen-Jensen föddes 1886 i södra Norge som näst yngsta barnet i en syskonskara på 18, sju av dem dog små och själv miste hon ett två dagar gammalt barn och även en syster i suicid sedan denna tvingats adoptera bort ett utomäktenskapligt barn, vid 16 års ålder för­skjuten av en religiöst auktoritär far.

Med den biografin är det inte särkilt svårt att begripa hur djup Elises förståelse för kvinnors utsatt­het och arvedel var. Hon var tidigt ute med att påvisa hur materiellt armod och klass­klyftor hänger tätt samman med kvinnoförtryck, och hennes laglösa strid för kvinnors rättigheter var kompromisslös och outtröttlig. Feminist kallade hon sig redan på 1920-talet, långt innan ordet satts i ruljans.

Efter att ha flytt från Norge och utvisats från Danmark för sin politiska radikalitet kom hon till Stockholm 1919. Det var efter sin tid som redaktör på Arbetaren 1922 som hon i folkmun blev känd under det namn hon valde som signatur: Ottar.

Hon var tidigt ute med att påvisa hur materiellt armod och klass­klyftor hänger tätt samman med kvinnoförtryck, och hennes laglösa strid för kvinnors rättigheter var kompromisslös och outtröttlig.

Ottar tillhörde det starka könet – och visste det. För så är det obestridligt, såväl psykologiskt som biologiskt, trots att män genom historien tagit sig rätten att med råstyrka, sexuellt våld och monetära medel försöka hålla kvinnor nere. Det är veten­skapligt belagt att kvinnors immunförsvar är effektivare än mäns, att kvinnokroppen har större motståndskraft vid extrema skador, infektioner och trauman, och generellt är uthålligare och starkare sett till kroppsvikt.

Samma hormoner som använts flitigt som vapen i patologiserandet av den kvinnliga kroppen tros också göra att kvinnor lever längre än män och har gjort så i alla tider. Faktum är att om det manliga testo­steronet skulle dämpas ned kemiskt – vilket inte borde vara mer kontroversiellt än dagens flitiga medicinering av kvinnor utifrån bio­logiskt kön – kunde det gagna både enskilda män och kollektivet, sett såväl till livskvalitet som skadereduktion och samhällskostnader.

Detta utgör också perspektiv på den systematiska medicinska nedvärdering och förtryckande kontroll av kvinnors kroppslighet som skett genom seklen och ännu inte upphört. Kanske kan Ottar och hennes tid kännas avlägsen, men 2018 nedkämpas fortfarande kvinnor.

…att valet slutligen föll på Ottar känns helt rätt. Inte minst i en tid när kvinnors tillkämpade rättigheter undergrävs av en kraftig konservativ backlash på många håll i världen.

Under många år har vi på Arbetarens redaktion diskuterat att utfästa ett pris till minne av någon av de många radikala fixstjärnor som stått tidningen nära – att valet slutligen föll på Ottar känns helt rätt. Inte minst i en tid när kvinnors tillkämpade rättigheter undergrävs av en kraftig konservativ backlash på många håll i världen.

Arbetarens allra första mottagare av Ottarpriset heter Bita Eshraghi. Hon föddes i Iran 1983 och redan som fem-sexåring bestämde hon sig för att bli läkare. När utbildningen med inriktning på gynekologi och förlossningsvård var klar och makten som läkare gavs henne valde hon att engagera sig för kvinnogrupper som står långt ifrån densamma.

Som verksamhetsansvarig på Sveriges enda mottagning för könsstympade kvinnor utför hon dagligen ett pionjärarbete helt i Ottars anda, både praktiskt på kliniken och som överförare av oumbärlig kunskap som räddar liv.

Bita Eshraghi tillhör det starka könet – och hon vet det. Det är med stolthet vi i morgon, den 25 januari, överlämnar utmärkelsen till henne.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984